SVT förnekar sig inte

Statstelevisionen tycker uppenbarligen att det är helt i sin ordning att programledaren för Melodifestivalen 2012, Gina Dirawi, fäller kommentarer som:

Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel. De är rasister, de förtrycker, och de mördar folk som inte är som dem!

Gina Dirawi säger också:

ISRAEL HAR FETA VAPEN, VI HAR EN JÄVLA STEN!!!

Gina vet så klart inte att det inte var stenar som regnade över Israel under den gångna helgen. Tidningarna tiger ju. Liksom SVT. Och cirkeln är sluten.

Läs mer här och här.

Relaterade länkar: AB, Exp, SR, SvD

Privat: Yr cykeltur

Klicka för att förstora.

Den plötsliga sommarhettan gjorde mig så yr att jag cyklade fel och var på väg in i grannhuset. Har inte hänt sedan Martin Stenmarck vann Melodifestivalen 2005 och jag, chockad och bedrövad, söp ner mig fullständigt (och inte hittade hem).
Men nu är jag hemma och bågen står i rätt cykelrum.

Vi har såna problem i det här landet

I Sverige har vi sådana allvarliga problem att människor sitter och analyserar glada schlagertexter (som har för avsikt att underhålla).
Och sedan sitter medborgarna och har åsikter om världspolitiken och det eviga dramat i Mellanöstern.
Jesus Kristus.
Jag talar om:
Hon kanske inte vill ligga med dig, Eric
Vad är det du sjunger, Linda?
Minns Siwan…

TV: Är Siwan landets torraste torrboll?

Är Siewert Öholm landets torraste, tradigaste herre?
Så torr att det sprakar och knakar.
På allvar sitter han och analyserar festliga melodifestivallåttexter och sedan sätter han sig på sin knarrande stol och skriver en krönika om vad han kommit fram till.
Melodifestivalen är ingen public service.

Privat: Irriterande morgonmelodi

Jag vaknade med denna dänga i huvudet. Varför vet jag ej men nu har jag gått runt och nynnat på den i några timmar.
Tänker som så att om jag spelar den så kanske jag blir av med den. Gillar den inte ens – bara textraden ”kärlekens sång hör du bara en gång” uppskattar jag. Briljant. Konst!

För övrigt jobbar jag, oumbärlig som jag är.
På jobbet dårå. Dock tydligen inte i sängkammaren, för i helvetes jävla skit.