Detta är en sån där jobbig då jag inte är ledig mer än en dag här och en dag där. En behöver (minst) två dygn för återhämtning. Idag har jag alltså en paus från ”gruvan” och försöker snabb-koppla-av, men det här med att snabb-koppla-bort går inte. Jag är mentalt nästan framme på jobbet i morgon bitti.
Tack och lov arbetar jag inte särskilt många lördagar. Gårdagen var seg och kändes lång. När sedan jag och Blake åkte hem så hade det plötsligt börjat storma och spöregna. Dyngsura kom vi hem och då kom syster + make förbi och jag kände dåligt samvete över att jag inte var ”rolig”. Jag var ju trött efter jobbet (och frusen).
Kollade Melodifestivalens fjärde semifinal och jag måste säga att det har varit ett riktigt uselt MF-år. Mer på min youtube-kanal: semi 1, semi 2, semi 3 och semi 4. Det har varit så trist i år, med tradiga låtar och vidrigt manus, att jag inte ens orkar blogga om det.
Nåväl. Nu ska jag ta tag i denna lediga söndag. Adjö.
Det var ju en helt trevlig helg det är. Jag har inte gjort så mycket egentligen. Har varit på långa långa promenader med Blake för att spana in våra nya omgivningar här i Mejlans/Tölö. Tog även en första cykeltur till Sörnäs där jag går på möten några gånger per vecka. Ville mest kolla upp snabbaste rutten samt hitta ”säkra” cykelställ – området kring Sörnäs metrostation kan var en smula… stökigt.
Jag premiäranvänder tvättstugan. Efter att de senaste decennierna haft tvättmaskin i hemmet så kändes det lite ”jobbigt” att plötsligt vara tvättstugeperson igen, men det gick fint och jag slipper att som i min ungdom gå till en annan byggnad; nu bara hissen ner. Det gick fint och jag kände mig som en hemmaman.
Vidare har jag ordnat lite i hemmet. När man flyttar så placerar man saker och ting på ”logiska” ställen men efter ett tag inser man att vissa prylar gör sig bättre i helt andra hyllor och skåp. Det blir kanske inte lika logiskt, men mer effektivt och användarvänligt.
Har kollat en hel del på gamla Eurovision-år och sträcklyssnade på min bekant Emils projekt om refuserade Melodifestivalen-bidrag. Rekommenderar Schlagervännernas podcast för er som är intresserade.
Nu är det söndag kväll och jag ska avsluta veckan och kvällen med Big Brother – mest för att jag övar på min finska och vill lära mig en massa slang, så att jag hänger med! #integration
Jag har kollat på Melodifestivalen 1987 och det var en upplevelse. Redan innan första låten spelats hade programledaren Fredrik Belfrage hunnit använda uttrycket ”tio små negerpojkar”.
Han fortsatte med sin inte så värst politiskt korrekta 80-talsstil då han sa att jurygrupperna ”består av människor av alla kön som finns”, vilket var ett skojfriskt sätt att säga att ”det finns ju bara två kön, höh-höh” (vilket han så klart hade rätt i). Jurygrupperna tillhörde kvällens ”överklass”, fick vi veta, eftersom de satt ”längst fram vid egna bord”. Belfrage presenterade en duo med: ”nu kommer en hon och en han”. Otänkbart att köna (ett ord som inte var uppfunnet då) någon på detta sätt numera.
En ful karl sjöng en hemsk låt med titeln ”Flyktingen”. Den handlade om en stackars _man_ (så klart, redan då!) som varit tvungen att lämna sin familj och fly. Sångaren sjöng att ”det finns hopp” och att flyktingen skulle få ”vänta på svar i fyra-fem månader” (bara!). I vers två fick vi veta att flyktingen ej fått stanna eftersom ”det finns för många som han”.
Belfrage fäste vikt vid den mörkhyade Cyndee Peters ursprung och om det faktum att hon kom till Sverige för att stanna i några månader men att hon efter 16 år fortfarande ”tack och lov är kvar”. Han skojade vidare efter att Peters gått vidare till andra omgången. Belfrage sa sig gilla kvällens ”internationella fläkt” och lade för säkerhets skull till: ”om ni förstår vad jag menar”, innan han presenterade finskan Arja Saijonmaa som finalist. Ah, multikulti!
Den blott 37-årige Belfrage kallade sig själv ”gubbe med gelé i håret” och frågade en 9-årig tös om hennes åsikt om såna gubbar. Åldersrasism på hög nivå.
Sedan var det kul att se att artisterna satt på pinnstolar och väntade på juryns röster. Juryn (som drack apelsinjuice – förmodligen sånt där koncentrat som man blandar med fyra delar vatten) bestod för övrigt av 63 personer mellan 15 och (bara!) 60 år och när de sattes i arbete sade Belfrage: ”rösta rätt”, men han menade nog ”rösta rött”.
1987 var för övrigt ett bra MF-år. Lotta Engbergs ”Fyra Bugg och en Coca Cola” vann men tvåan – Arja Saijonmaas ”Högt över havet” – borde ha gått segrande ur striden som den paranta finskan förlorade med en ynka poäng. Sound of Musics ”Alexandra” och Lena Philipssons ”Dansa i neon” var två andra höjdpunkter.
Gör mig festivalfin. Ja, schlagerfjollans intresse vaknade lite när jag hörde att Dana ska vara pausfågel. Ja, International alltså. Oj, vad hon ska påfågla sig. Hon är så elegant. Jag har letat efter henne i Tel Aviv. I timmar har jag vandrat fram och tillbaka längs hennes hemgata Bograshov Street, som en riktig stalker. Men förgäves.
Håller på den kolombianske samehunken men vaknade med ”Hold you” i huvudet denna morgon. Alltså duetten med fröken Ferm och Mowgli, eller vad han heter. Låten är dock lite för sockersöt även för mig. Då måste den vara VÄLDIGT sliskig, eftersom jag är den mest romantiske mannen på denna planet.
Lundvikarens favoritskap förstår jag mig inte på. Gillar gospel, men… Nääh.
Bergendahlskans comeback diggar jag mer och mer.
Och så gillar jag Wiktoria. Synd bara att hon alltid är så ful i håret. Och hennes make-up gör att hon ser… torr ut. På nåt vis. Konstigt med tanke på att hon ju de facto är blöt under framträdandet.
Men samehunkens parningsjojk går jag igång på. Ligger gärna naken på ett renskinn i hans kåta. En brasa, fallande snö och vinden som pinar oss. Hans fasta grepp om min utsvultna, trånande kropp. Ah. Ja. Nu vandrar fantasin iväg.
I morgon är det dags för final och årets upplaga av Melodifestivalen har inte varit den bästa. Snarare ett riktigt mellanår och just dessa mellanår börjar dyka upp så ofta numera att intresset hos denna schlagerfjolla har minskat rejält.
Hela upplägget inklusive låtarna ekar av slätstrukenhet, toalettnödighet, pk-hysteri, talangjakt för barn under 15 samt ’roliga timmen’. Helt enkelt… tröttsamt. OCH DET HETER INTE ”MELLO”! Utspårningen inleddes när folk och fä började säga ”mello”. Usch!
