Tatuering. Mardröm. Skräpmedia.

Mia Schem. Skärmdump: Instagram.

Mia Schem, som kidnappades när hon var på danspartaj och släpptes 55 dygn senare, har en ny tatuering: ”We will dance again. 7.10.23”
💪🏼

Hela kidnappningsdramat börjar på allvar sätta sig på mitt psyke. Vaknade nyss i den värsta av alla mardrömmar (i min värld).
Blake försvann när vi var ute på nån hundäng. Plötsligt var han bara borta.
Letade förtvivlat. Hittade nån gammal potatiskällare och där hittade jag en annan utmärglad hund som jag gav vatten och mat. Han var så ynklig men så tacksam.

Sedan vaknade jag av att jag hyperventilerade och så kände jag att Blake låg bredvid mig och då började jag nästan gråta.

Blake sov bredvid mig – tack och lov.

Ni har kanske sett bilderna på Hamas-islamonazisterna som ger upp och blir tillfångatagna av de ”onda, onda” israelerna, och ni har kanske läst i våra skräptidningar att de tvingas klä av sig för att de ”onda, onda” israelerna vill förnedra terroristerna (som om de inte lyckas med det helt på egen hand).

Detta är så klart inte sant, men media älskar ju att vinkla, ljuga och förvränga.
De tvingas klä av sig för att visa att de inte bär självmordsvästar. Ja, ni vet, även detta fenomen tillhör ju deras ’palestinska’ skräpkultur. Att spränga sig själv och andra i bitar är ju lajbans.
Primitiva bestar.

Usch vad jag föraktar dagens ”journalister”. Ingen skam har de i kroppen. (Jättekonstigt att vi har ”alternativmedia”, eller hur?)

Skärmdump: i24 News

Avslutningsvis tycker jag att ni ska se detta klipp:
(Syns det inte så kan du klicka här.)

Sinnessjuka tider

Det är märkliga tider vi lever i.
Ett virus härjar och det ställer till det. Minst sagt. Människor blir arbetslösa och kanske till och med hemlösa.
En massa islamister ränner runt på gator och torg. I dessa moderna tider måste vi vara beredda på att bli halshuggna så fort vi går utanför dörren. Orimligt.
De styrande politikerna bara sabbar och förstör och hela EU är ett gigantiskt skämt.

Ett pågående presidentval i ett fjärran land. Media och ”tyckare” hatar och föraktar den ena kandidaten. Dag ut och dag in matas vi med propaganda. Den andra kandidaten är mer eller mindre senil, men detta talas det om med mycket små bokstäver. Att han i tid och otid kallar sin motståndare för ”George” (vilket han ju inte heter) tigs ihjäl.
När en amerikans tidskrift publicerar artiklar som inte är till den av media älskade kandidaten så svarar sociala medier med att helt sonika stänga ner tidskriftens twitterkonto. Förstår ni hur sinnessjukt detta är? Det går inte att tweeta länkarna till artiklarna, ty då blir det ”error” och ”något gick fel”.
Orimligt, sinnessjukt och minst sagt odemokratiskt.

Jag förstår inte hur journalister (eller ”journalister”) står ut med sig själva, så som de förtiger, mörkar och ljuger. Det finns bra och riktiga Journalister också, men de är ta mig tusan inte många.

Ur led är tiden.

Och här sitter en enkel människa och försöker få rätsida på allting.
Det är inte lätt att hålla humöret uppe år 2020.

Det är åtminstone vackert.

Är HBL en stockholmsk lokaltidning?

Igår ringde (återigen) en försäljare som ville få mig att prenumerera på Hufvudstadsbladet och den här gången hade jag mål i mun.
Jag förklarade mycket bestämt varför jag inte vill bli prenumerant och att orsaken är densamma som när jag sa upp prenumerationen för något år sedan.

”Ni skriver för mycket om Sverige”, inledde jag. ”Om jag vill läsa om Sverige så läser jag rikssvenska nätpublikationer. Ibland känns det som att HBL är en stockholmsk lokaltidning. Jag vill läsa om vad som händer i Finland – på svenska. Ja, jag vill så klart läsa även om sånt som händer i världen – inkl. Sverige – men då ur en finländsk synvinkel.

Jag förstår inte varför HBL skriver så mycket om svensk inrikespolitik då ”alla” ändå tar del av denna tragikomiska dokusåpa i de rikssvenska drakarna. Och dessutom har HBL exakt samma vinkel och samma uppfostrande ton och samma agenda, som, låt oss säga, DN, SvD, Exp och AB (*vomerar*). Finland vill jag läsa om. Samt om världen med Finland i centrum. Det är vad jag önskar av HBL.”

HBL tillför helt enkelt inte någonting i sin besatta rapportering om Sverige. Detta är min huvudpoäng här.

Sedan hade jag lite dåligt samvete. Jag kanske gick för hårt fram. Han var ju bara en försäljare.
Men när jag tänker efter… Jag var bestämd men saklig. Jag varken skrek eller svor. Försäljaren kunde nog ta mina åsikter.

Israelbesatta ”journalister”

Det här med medias hetsjakt på Micael Bindelfeldt och hans födelsedagspartygäster – jag måste bara snabbt kommentera detta äckliga beteende.
För hetsjakt var ordet och tänk att skräp-Expressen skyltade sina artiklar med ”På plats i Tel Aviv” (LOL!). Som om det hela vore någonting värt att ”bevaka”. Men bevakade var vad de gjorde. Och förföljde. Bokstavligt talat. De är ju i och för sig kända för att förfölja folk. Inte minst så kallat ”vanligt folk”.
Så fruktansvärt patetiskt. Och äckligt. Och patetiskt.

Och när de sedan inte hade någonting mer att komma med så drog de i sista artikeln till med att försöka ge gästerna FLYGSKAM; denna nya patetiska folkliga superskam.
Det här med att många (om inte de flesta) av gästerna har hem i olika länder och därmed flyger kors och tvärs stup i kvarten har aldrig bekommit de så kallade ”journalisterna”.
Nä, hela detta halabaloo hade så klart att göra med att födelsedagsfestligheterna ägde rum i det (fantastiska men) av svenska media hatade Israel.

”Journalisterna” häckade på gästernas instagramkonton och skrev ihop skitartiklar när de inte var ute på banan och rent fysiskt förföljde de firande. Detta är för övrigt den nya tidens så kallade journalistik: att göra artiklar av instagramuppdateringar. Oy vey..!

Så fruktansvärt äckligt alltihop.
Och patetiskt.
Och äckligt.
Usch!

Puh. Nu var det sagt.

Trötta floskler och öppna dörrar

Den där så kallade ”gaytidningen” Qx borde hålla sig till att publicera artiklar om skönhetskrämer och annat ytligt. 
Det är så tröttsamt när de ”hyllar” vänsterextremister som slår in samma gamla öppna dörrar och sprutar ur sig samma trötta floskler. Jag är svårt allergisk mot att konstant bli presenterad en och samma världsbild*.

Det vore intressant att istället få läsa om exempelvis youtube-stjärnan Luai Ahmed, som är gay OCH flykting OCH (enligt honom själv ”därför”) sverigedemokrat. DET hade kunnat bli en läsvärd artikel. 
Men nej. Inte ett pip. Samma gamla nunor och åsikter framförs istället år ut och år in. *gäsp*

*en världsbild enligt vilken du måste tycka och vara på ett visst sätt bara för att du är icke-hetero. Så mycket för jag gillar olika-vänstern, liksom.

chihuahua love
”Hej älskling!”