Efter en nervös två timmars bilresa är vi framme i den luxuösa villan. Ett glas mustigt rött framför brasan – inte illa alls.
Etikett: lycka
Djur: Kalv på hal is
Så sant som det var sagt
Bowlingen i bilder
Jag bara älskar damskor – en liten fetisch jag har. Kvällen började med Bobos buffé på kontoret. Smarrigt och jag åt så mycket att jag inte ens fick i mig alkohol (fatta).
Därefter kilade vi ner till bowlinghallen på Kungsgatan; äntligen fick jag vara bra på någonting. Förutom bowling är jag bra på – håll i er nu – luftgevärsskytte!
Kloten flög och käglorna föll.
Medborgarna jublade.
Många svettiga fingrar har pillat i de där hålen.
Succé.
Vi traskade vidare till – återigen är det dags för er att hålla i er – Karlsson & Co. Ha ha ha. En mötesplats för mogna heterosexuella.
Här vill jag poängtera att jag avskyr så kallade heteroklubbar. Den fientliga, negativa stämningen ligger i luften och jag får ont i magen. Den som inte ränner på homoklubbar vet inte vad den går miste om! Try it och du kommer att älska den avslappnade, trevliga atmosfären.
Jag plus personalchef. Älskar henne.
Jag älskar det än så länge liberala, goa Stockholm.
Kollegan är en puma. Karlarna raggade så klart på henne medan jag raggade på dem.
Jag med min nyaste och yngsta kollega. Puss på henne.
Här försökte jag vara lite konstnärlig.
Mycket trevlig kväll; jag älskar mina kollegor vänner. För att arbeta på mitt jobb måste man inte ha någon fräsig utbildning, men man måste vara på ett visst sätt. Ett slags liberalt, öppensinnat sätt. Och sådana människor älskar jag ju och därför har jag funnit mina bästa vänner genom jobbet.
Kvällen slutade med att jag – trött på heteroklubbens fientliga stämning – drog till homoklubben vid Slussen. Njöt av finemangfin atmosfär, goda drinkar och underbar musik. Dessa två spelades på raken: njut och njut.
Hurtigt värre och tack så mycket
Hur många hurtiga poäng får jag för följande: när min vän tog vägen förbi McDonalds på hemvägen från favoritkrogen så åkte jag hem och svängde ihop en linssoppa som jag sedan glupskt kastade i mig på nattgrenen innan jag lade mig mellan mina eleganta, nymanglade* lakan?
Ganska många va?
För övrigt vill jag bara, så där apropå ingenting, tacka Moder Jord för att jag trivs på min arbetsplats och med mina oerhört fina kollegor. Tackar ödmjukt. Jag har gjort det förr men jag gör det igen. Tusen tack.
Det blev så tydligt igen igår, på supermötet vi hade på kvällen.
Vi kan inte alltid bara gnälla, önska och kräva – ibland måste vi även tacka, bocka och niga!
*Okej, det var ett skämt. Jag stryker inte ens, annat än någon skjorta då och då.