Att leva livet i en (inte särskilt gyllene) bur

Det kom ett mail från Tel Aviv, som innehöll några fina rader.

You are known for being very active in the animal rights area, and also a reliable person to post this without making it seem like an anti Israel thing.

Alla rätt. Och självklart sprider jag detta vidare.

”Anonymous for Animal Rights” activists have installed a hidden camera inside a battery cage in an egg facility in Israel. It shows – live, 24 hours a day – the extremely crowded life of three egg-laying hens in the Israeli egg industry.

Japp, skulle kunna vara vilken hönsgård som helst. Gör mig en tjänst – klicka här och tryck på play. Titta i några minuter. Detta är livet för dessa underbara varelser. Tänk. Bara tänk. Om så bara i en sekund eller två. Sätt dig in i situationen.
Därefter klickar du på ”gilla” på denna Facebook-sida (så att detta fantastiska initiativ får den uppmärksamhet det förtjänar).
Just do it – det kostar dig ingenting och du gör både mig och fjäderfäna lite, lite lyckligare.
Comments off.

Dagens mail (älskad av vissa, hatad av andra)

Hej Kim!
XXX heter jag och jag har sen i somras börjat följa din fantastiska blogg – jag ÄLSKAR den! (…) Det är mest för dina skarpa observationer om mediahetsen på Israel som jag läser den. Jag tycker det är modigt av dig att uttala dig och du gör det dessutom på ett underhållande sätt. (…) Jag älskar Israel (…), men för att säga det högt måste man förbereda sig med det tunga artilleriet. Din blogg är en frisk fläkt – jag läser den och inser att jag har rätt! Tack för det. (…)
Ta hand om dig!
XXX
Uppdatering: Oj, oj. Öppna kommentarer och då väller hatet in. Väll bara, väll. Det rinner av mig och det är ni själva som blir kladdiga. (Det mesta går inte att publicera, men några as får som vanligt slinka igenom, så att ni alla vet hur landet ligger.)

Blandat om gym, höst och människor

Onsdag morgon och efter ett svettigt besök på gymmet sitter jag som en sol på arbetsplatsen.
Apropå sol så var gårdagen årets vackraste dag; det är bara att acceptera. Nu blir det grått och brunt och förhoppningsvis så småningom vitt.
Så jag satt och trampade på gymmet och bredvid mig satt en supermuskulös man iklädd slyniga, tighta trikåer och han flåsade och stönade på ett sätt jag aldrig tidigare hört en man flåsa och stöna (mycket intressant). När jag lite senare gick upp en våning för att lyfta skrot så satt en annan lika flåsig och stönig man bredvid mig. Oj oj oj.
Jag avslutade med att ro mig i hamn och duschade och åkte till jobbet.
Extra tidig var jag då jag ville hinna chittchatta med kollegan (”favoritflatan”) innan dagens hets och stress satte igång.
Häromsistens sa jag till henne: ”det är så härligt att komma hit på värdelöst morgonhumör och se dig sitta här; genast blir jag på bättre humör. Ja, du vet, du är en av de få människor som jag faktiskt gillar”.
Människan är ju i regel ett as (look around you), men de få homo sapiens som förtjänar att höra att de är reko och hyvens får ofta höra det från mig.
I förrgår – efter den där shoppingrundan med Africa – så sms:ade jag: ”vi borde verkligen ses oftare. Jag gillar ju dig!”
Sån är jag – full av kärlek och känslosamma uttryck för dem som förtjänar det! De övriga ignorerar jag så gott jag kan.
Jag glömde glasögonen hemma och kontorsbelysningen är fortfarande inte fixad, så jag ser knappt vad jag skriver. Hoppas det viktiga framgår ändå.

Den vackra, vackra gårdagen.

Gårdagens vackra, vackra post.

Liten på jorden men herre på täppan

Jo, jag satt här och undrade hur jag skulle tillbringa andra lediga dagen – blir ju lätt en smula rastlös. Då plingade telefonen till och jo, jag krävs i yrket i dag. Så är det att vara liten och obetydlig i världen men ack så oumbärlig i yrkesrollen. Jag är företaget jag arbetar för; så enkelt är det.
Hmm.
Men jag stannar i bostaden och arbetar då tvätten rumlar runt i badrummet och dammsugaren är framplockad. (Kan inte dammsuga just nu, eftersom Sebbe sover… Alltid finns där någon typ av ursäkt.)
I morse rensade jag i garderoberna, för att få plats med allt det som tillkom under dagen som Hausfrau. Vissa plagg kan man ju bara inte göra sig av med, fastän man vet att man aldrig mer kommer kunna – eller ens vilja – bära dem igen. Lyckades trots det rensa rätt friskt. Så good for me. Well done.
Ja ja, nu ska jag jobba.