Etikett: kläder

FN-trams och huvudduksdrama

Dagens läsvärda: mer FN-trams (se tidigare inlägg) samt lite huvudduksdrama.
UN declares Rachel’s Tomb to be a mosque
The United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO) decided last week to relabel as an Islamic mosque the tomb of Rachel, one of Israel’s matriarchs, and demanded that Israel remove the site from its National Heritage list.
(…)
“The attempt to detach the Nation of Israel from its heritage is absurd. If the nearly 4,000-year-old burial sites of the Patriarchs and Matriarchs of the Jewish Nation – Abraham, Isaac, Jacob, Sarah, Rebecca, Rachel and Leah – are not part of its culture and tradition, then what is a national cultural site?”
(…)
Once again, the UN has shown itself to be anything but an impartial broker by ignoring historical evidence and embracing Muslim revisionism.
Läs mer…
Israeli version of Arab headdress angers Palestinians
The Palestinian Authority’s minister of culture, Siham Barghouti, on Tuesday ordered an investigation into the growing phenomenon of the Israeli version of the traditional Arab headdress known as the keffiyeh.
Barghouti told Ma’an Radio that the Israeli keffiyeh, which replaces the traditional black or red checkered pattern with blue Stars of David, is a theft of “Palestinian heritage.” He insisted that the keffiyeh is a “Palestinian national symbol.”
Läs mer…
(…Och oops!)
Comments off.

Alla är vi fördomsfulla

Idag ska vi vara lite fördomsfulla.
För några månader sedan öppnade Ryskan en butik boutique i närheten av min bostad och jag har varje gång jag strosat förbi tänkt att kläderna i skyltfönstret varit lite för sobra, minimalistiska och Filippa K-tråkiga för att behaga en ryska. Jag har dock hela tiden levt på hoppet om att Klänningen snart skulle dyka upp, och mycket riktigt – häromdagen hängde den där. I all sin glans. Denna lila kreation med stora glasapplikationer. (De såg mycket större och tyngre ut IRL än de gör på bilden.)
Varje rysk donnas dröm! Jag kunde andas ut och ännu härligare var det att ett par dagar senare notera att klänningen var borta.
Nu över till en helt annan ryska (tro mig – jag kan identifiera en ryska när jag ser en). I lördags när jag åkte tunnelbana så klev hon plötsligt på. Hon slog sig ner mittemot mig och jag kunde inte slita blicken från hennes… eh… horaktiga look. Denna hårt sminkande, ”eleganta”, medelåders kvinna satt där i all sin pimpinettighet och skramlade med sin lilla pastillburk (ryskor älskar stil och finess och skulle aldrig drömma om att inte hälla över pastillerna i en elegant plåtburk).
Jag blev lite förtjust – hon påminde om den medelålders kvinna som bor någonstans långt inuti mig; hon som tittar fram när jag sippat i mig ett par glas whisky.
Med detta vill jag säga att jag älskar damer över 45 – fina grejer.
(På bilden har jag färglagt ryskans naglar då färgen ej fastnade på bild.)

Ett lunchinlägg som blev till något helt annat

Jag ser flera meter lång ut. På ett hotellrum i Köpenhamn.

Jag ska koka upp ett paket nudlar.
Det får mig att känna mig väldigt ungdomlig och bara det prassliga ljudet från förpackningen får mig att färdas tillbaka till mitten av 90-talet. Jag levde på nudlar då. Älskade dem. Jag bodde i andrahand i Aspudden och köpte tre paket kryddstarka nudlar för en tia.
Åt dem hemma. Åt dem på jobbet. Jag krossade dem medan de låg i paketet och därefter kokade jag upp dem.
Jag var 175 centimeter lång och vägde inte många kilo.
Håret var blekt (på bilden dock brunt) och de alltid så trendiga kläderna hängde och flängde på min arma lekamen.
Jag bar svarta byxor i något glansigt tyg. Köpte dem på Solo vid Norrmalmstorg. Köpte nog de flesta kläder där. Och så fanns det en liten, liten butik med t-shirts med fräcka tryck och slogans. Fäbodjäntan och liknande. En gång köpte jag en väldigt dyr jacka i den butiken. Jag minns att jag spenderade mina sista pengar och att jag tänkte ”äsch, jag har nudlar hemma så jag klarar mig resten av månaden”. En gång köpte jag en t-shirt som det stod ”Jesus Lever” på. Texten glittrade och den var väldigt fin. Dessvärre använde jag den bara en gång eftersom jag råkade få blonderingsvätska på den och t-shirten var därmed förstörd. Kanske var det en mening med det hela. ”Jesus” liksom.
Tillbaks till nudlarna – jag äter dem sällan nuförtiden. Föråt mig på dem och blir lite lätt äcklad bara jag tänker på dem. Jag ser hur de åker ner i vasken och så ligger de där och ser ut som små äckliga maskar.
Maskar skrämmer mig. När det gäller döden så är jag nog mest rädd för maskarna. Därför vill jag bli kremerad – illa kvickt.
Tillbaks till nudlarna igen – de kryddstarka kan vara riktigt goda och det blir faktiskt en riktigt smarrig lunch om man blandar i en skivad morot. Och ett par vitlöksklyftor.
Nej, när jag tänker på saken så skippar jag nog nudlarna idag. Känner mig lite för gammal för dem så jag går nog och köper mig en sallad istället.
Spicy noodles.