Jag låg på Södersjukhuset en tidig, tidig morgon. Jag trodde att jag hade en hjärntumör. Mina hysteriska huvudvärksattacker* hade till slut fått mig att uppsöka läkare. Drogad och bedövad låg jag på en brits i korridoren. Mannen jag träffat i endast en vecka satt på en stol bredvid. Han höll om mig. Han dolde mitt ansikte för att ge mig mörker så jag kunde sova bort min smärta. Jag minns hur jag i all min misär kände mig så stolt över att jag hade någon som brydde sig om mig. Och som visade det så ogenerat (vilket trots allt är ganska ovanligt när man är homo).
Jag rullades in i ett rum där jag fick ännu mer smärtstillande. De tog ryggmärgsprov. In i nästa rum. Hjärnröntgen. Jag trodde verkligen att jag hade en hjärntumör och allt jag kunde tänka på var min mormor som dog av en sådan.
Jag minns inte riktigt när det var, men någonstans i något av de där rummen tittade jag på min dåvarande pojkvän och kände mig så full av kärlek. Och så sa jag; “Jag tror jag älskar dig”.
“Jag älskar dig också”, svarade han.
Och vi menade det. Det var det som var så speciellt.
Den här stunden – när jag på allvar trodde jag skulle dö, med all den ångest det innebar – är ändå den finaste stunden jag upplevt. Hittills.
Det förhållandet slutade dock i drama. Det värsta drama jag någonsin upplevt. Mitt arma hjärta slets i fler bitar än någonsin tidigare.
Men ändå; den där tidiga sommarmorgonen på akuten är mitt allra varmaste minne.
* Mina huvudvärksattacker kom vid minsta fysiska ansträngning. När jag inte ens klarade av att öppna kylskåpet (pga baksuget som uppstår) sökte jag hjälp.
Etikett: kärlek
Tisdagstankar
En sak som irriterar mig maximalt är när folk klagar över sina dåliga förhållanden. Lösning: gör slut. Jag förstår inte hur man kan vara så respektlös mot både sig själv och sin partner att man stannar i något som uppenbarligen inte är bra. Man spiller både sin egen och sin partners tid.
Jag lovar härmed mig själv att aldrig nöja mig med det näst bästa.
Eller som Ugly Betty sa; “how do I know that I am settling down, and not just settling?”
Jag & Han
Det är söndag och söndagar är synonyma med reflektion.
Det känns som om jag gått in i något slags balanserat skede i livet. Det började för nio månader sedan då min senaste relation avslutades. Den var oerhört stormig och krävande men också alldeles underbar. Till slut sög den musten ur mig och allt annat fick prio två. Naturligtvis fanns bara en utväg och där är jag nu.
Detta balanserade liv går mig dock på nerverna. Det är så behagligt att det är tråkigt. Kanske har jag en S/M-ådra i mig. Kanske mår jag som bäst när jag får lida lite. Kanske känner jag mig mer levande då.
Jag och Han har väldigt lite kontakt idag, vilket känns konstigt, men jag vågar helt enkelt inte. Är rädd för att jag, om jag skulle träffa Honom, skulle kasta allt och plåga mig själv lite extra. Vet helt enkelt inte vad jag känner och så länge jag inte träffar Honom riskerar jag ingenting. Så jag låter tiden gå och gå och gå tills jag känner mig på säker mark. Men kommer den dagen någonsin? Om vi inte ses lär jag ju heller inte veta.
Jag har inte ens bedövat mig med andra. Så himla moget av mig. Jag har lärt mig av mina många misstag.
Men när vet man att känslorna är borta om man aldrig ses?
När vet man att det är fritt fram?
Förena
Å, jag är så glad. Vad gör man när ett par av stans absolut bästa män gör slut och man vet att de hör ihop och att båda vill försöka på nytt men ingen vågar ta första steget? Jo, jag gjorde som så att jag förklarade läget för dem båda på telefon och sa att “nu ringer ni varann ikväll och får det ur världen”. Så nu är de ihop igen. Det får mig att må bra i själen som just nu är lite krasslig.
Fin taxichaufför
Igår åkte jag taxi med en chaufför från Irak. Han var hemskt trevlig men hittade inte så bra i mina trakter. Då kom vi in på var han bodde och han berättade om sin familj osv. Sedan frågade han om jag hade familj. “Nej, jag är singel och homo”, svarade jag. När jag klev av sa han “hoppas du hittar nån trevlig att bilda familj med”. Det är sånt som gör mig tårögd. Jag är en mes på det området. Blir lätt rörd.