Cat

Jag älskar Kissen. Hade jag vetat att det finns en kattras jag inte är allergisk mot hade jag skaffat mig en för många, många år sedan. Det är underbart att dra upp persiennerna och se honom observera världen utanför. Det är underbart när han kommer och väcker mig, kurrar och slickar mig i hela ansiktet och kärleksbiter mig i näsan (även om jag sedan måste tvätta mig för att inte lukta katt i trynet resten av dagen).
Och jag älskar min familj och jag älskar mina vänner som jag vet alltid finns där dygnet runt.
Jag ville bara få det sagt. Det är ju mitt nya motto: att uttala saker om jag skulle bli överkörd av en buss imorgon, eller kanske något ännu värre.
Kram. Kram.

Ang Lee

Jag läser i DN om filmen Brokeback Mountain, regisserad av Ang Lee, och jag ser så fram emot att få se denna film om homokärlek i vilda västernmiljö med Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. Ang Lee pratar om det kontroversiella i att två cowboys får till det (låter för övrigt som vilken gayporrfilm som helst) och han säger: “Jag har levt i USA länge, men jag har aldrig upplevt en liknande konservatism som under de senaste åren. Det känns mycket obehagligt. Kanske har jag gjort fel genom att göra denna film men för mig är det en väldigt ömsint kärlekshistoria. Jag kan inte förstå hur någon kan tacka nej till att känna kärlek. Om man gör det så är det väldigt skrämmande”.
Å, det är så jag bara vill gråta loss. Tänk dig själv, konservativa heteromänniska, hur det känns när du är så där himlastormande förälskad och får veta att det är något som borde botas. Är det inte förfärligt, så säg.
Jag har så mycket att säga i ämnet men jag vet inte var jag ska börja. Orden bara väller ur mig och då blir det noll struktur och allt förvandlas till ett virrvarr av känsloyttringar snarare än fakta och åsikter. Så punkt nu.
Love is a force of nature.

Jag måste ta tag i mitt skrivande

Ensam i sängen. D (min pojkvän) valde att stanna hemma i kväll. Rätt skönt med lite ensamhet men nu saknar jag honom. Är så rädd för att bli sviken/sårad. Hur ska jag komma över det?

Kom på en eventuell anledning till att jag är väldigt tyst på allmänna platser. Som barn skämdes jag över att komma från en icke svensktalande familj och därmed var jag alltid tystlåten. Har säkert med saken att göra.
Ibland känns det verkligen som att små ljus går upp för mig.

Jag måste ta tag i mitt skrivande.
Jag måste stärka mitt självförtroende.
Jag måste balansera mitt och D:s förhållande mera. Han måste bli mer på, jag mindre.

SMS:ade med (mitt ex) R idag. Han är i Hjo. Han har ringt mycket den senaste tiden (utan att ha något på hjärtat).
Undrar hur han mår.
Vad han vill.
Om han undrar något.

ÖPPNADE EN EGEN BLOGG PÅ NÄTET!

Jag och D, 17 juni 2005.

Hand i hand

Efter en sen frukost promenerade jag och D hand i hand ända till Medborgarplatsen. Sprang på Patrik också.
D pussade mig ömt farväl på tuben.

Jobbar och mår lite illa.

Ska till D efter jobbet.

Pappa har ringt varje dag.

D och jag har bestämt oss för att hiv-testa oss (hans förslag).

R ringde nyss. Berättade om min hand-i-hand-promenad + t-banepuss. Han sa: ”Vad ni är modiga, det är mer än jag är.”

Jag älskar verkligen D. Han är det bästa som hänt mig och jag vill inte att något ska få förstöra det.