Idolbild: Sebbe åker till jobbet

God fredag.
Idag är Sebbe med mig på jobbet och så här fin var han på morgontuben.
Jag minns när han var valpig och inte kunde sitta still. Han for som en flipperkula fram och tillbaka och jag tvungen att konstant muta honom med karameller.
Nu är han nyss fyllda fem och en mogen herre som sitter snällt och iakttar de morgontrötta medborgarna.
Ja, Sebbe ska (återigen) åka till landet över helgen så vi vill hinna ha lite kvalitetstid innan avresa. Nu ligger han på golvet och sover och jag stormjobbar.
Snart helg.
Njut den.

Privat: Själv är jag inte sjuk i huvudet, men…

…någon annanstans.
Med buller och bång lämnade jag jobbet vid lunchtid i dag. Nej, det gick ju inte för sig att sitta där och må dåligt så jag skrek ”clear my calendar for the rest of the week” och sedan drog jag. Först till apoteket och därefter till bostaden.
Och den här gången är jag faktiskt, för första gången sedan ca 1835, sjukskriven helt och hållet – dvs: jag ska inte (ens) jobba hemifrån.
Det var väldigt vårigt och fint i huvudstaden idag. Ja ja, ”en vacker vinterdag”, säger ni, men jag hävdar bestämt att jag anade vårdoft i mina fladdrande näsborrar.
Ja ja, det var la det, som man säger på Västkusten. Ha det gött.

Privat och bloggtips: Februaritorsdag

Hej.
Här sitter jag och knapprar på tangenterna och dricker juice.
Glömde glasögonen hemma och vid det här laget är ögonen sura och trötta.
Fick två väldigt fina läsarmail (blogg) och ett ljuvligt från Fru Chef (jobb). Badade i beröm och jag trivdes.
Såg nyss en oerhört attraktiv man promenera förbi mitt fönster.
De iPhonelösa vännerna har ringt konstant och frågat hur dags bussar och tåg avgår. ”Du sitter ju ändå vid en dator.” #jobbarintepåSL
Snart dags att gå hem. I kväll kanske jag ska hälsa på granngossarna som nu officiellt blivit sammanboende. Kärleken lever och den finns där ute. Den lurar och ruvar men den ploppar upp. Bara så där.
Fantastiskt.
Tanken på att vad som helst kan hända är svindlande. Kanske är detta Dagen? Ingen vet.
Fick en ny bloggikon idag. Av en slump. Läste och läste (utan glasögon) och jag njöt, skrattade och blev även lite tårögd vid ett par tillfällen.
Klicka på bilden nedan och läs Ung Tants blogg.
Hade kunnat vara mitt inlägg, men nej, det var det inte.
Kommentarerna är numera öppna endast på skyddade inlägg.

Stockholm: Utan el

Det blinkade till och sedan blev det svart – och väldigt, väldigt tyst – på kontoret.
Strömmen försvann och hela kvarteret ligger nu livlöst. Utan puls. Utan sus, dus, larm och stoj.
Hötorgets tunnelbanestation ser ut som en spökstad. Butikerna har stängt men inne på Wrap World sitter medborgarna och samtalar om detta dramatiska, omgivna av romantiska levande ljus.
Inte en tidning nämner dramat som i skrivande stund pågått i tre timmar. (Som ni vet så behövs KM.se på många olika plan.)
Jag gick hem. Utan el kan jag inte arbeta. Vem kan det? Inte många.
Uppdatering: Tre timmar och 45 minuter senare skriver SvD: Klockan 11.15 gick en apparat i en av Fortums elstationer vid Hötorget sönder. På grund av rökutvecklingen tog det lång tid innan man kunde gå in och försöka laga felet och koppla om strömmen.
DN vaknade också.
Vardagsdramatik, säger jag!