Etikett: jobbrelaterat

Rätt man på rätt plats

Det är mycket stress och press just nu.

Jag drunknar i html-koder och annat jobbrelaterat och jag har haft (spännings-?) huvudvärk i en vecka men inget känns motigt.
Ni vet.
Gårdagskvällen tillbringade jag och Sebbe hos Prag och det var underbart. Jag mådde bättre än på många, många år.
Ibland när man dejtar någon så känner man att man är på fel plats. Man ligger sömnlös och hör världen utanför och vet att man borde vara någon annanstans. Mycket jobbigt. Man reser sig upp och går.
Ibland (väldigt sällan) är det tvärtom – man vet att man är exakt där man bör vara. Av alla ställen i hela världen.
Jag testar mig själv: skulle jag hellre sitta tillsammans med Madonna i hennes kök och diskutera hennes skilsmässa eller skulle jag hellre sitta i denna förortssoffa tillsammans med XX? När jag helt ärligt kan säga att jag utan tvekan skulle välja soffan så vet jag att jag har hamnat rätt. En underbar känsla.

Arbetsdag 8 av 7

Jag hade sett fram emot att vara lite ledig efter min maratonvecka men på grund av sjukdomsdrama fick jag sent igår kväll veta att jag var oumbärlig (mm-hmm). Så här är jag nu.

Nu vet jag inte riktigt hur det kommer gå med dagens date med MÖ. Vi får väl se. Hur som helst så kommer ju arbetet alltid i första hand då jag älskar mitt jobb. Ja, jag lever för mitt jobb. Kärleksobjekt och vänner har kommit och gått men jobbet har bestått. Åh, mitt jobb, I love you.
Jag vill poängtera att MÖ inte på något sätt är inblandad i mitt förra inlägg. Han jag skrev om är någon helt annan och jag kan villigt erkänna att jag lite grann föreställde oss vandra fram till prästen i kyrkan rabbinen i synagogan.
Nåväl. Han är en lustig liten sak. Senast igår kväll bad han mig komma över (han bor i mina kvarter) och förstod inte alls att vore jag hans kärlekspartner skulle jag finna det både märkligt och olustigt att han bjuder hem främmande män över natten.
Njut dagen!
Jag och mitt jobb ska älska varandra extra mycket idag.

Stress och press

Nu önskar jag god helg.

Det är bråda dagar här på kontoret då vi inlett ett samarbete med ett enormt stort TV-program (jag kan ju inte avslöja för mycket!).
Såna som varken snusar eller röker.. snusar och röker.
Springer runt.
Irrar.
Det är roligt att se.
Fotnot: En enorm bild på TV-programmet IDOLs logga prydde detta inlägg.

Stickeri, blodsockerfall och telefontider

Stickande kollega

När jag klev in på kontoret i morse mötte mig en oväntad syn: min hunkige bögkollega, 22, satt och stickade!

Hahahaha.
Det var mycket sött.
Jag trodde han stickade en vinterdress åt sin + sambons hund, men nej. “Det blir nog en halsduk åt mor”, sa han.
Idag åkte för övrigt vinterjackan på. Det blir nog varmt när jag går hem men i morse var det rejält kallt. Igår när jag promenerade hemåt drabbades jag av ett jobbigt blodsockerfall (det sägs vara vanligt så här på ålderns höst). Jag darrade och kallsvettades och yrseln som följde tvingade mig att ge upp och ta tuben hem.
Det blev således en extra lång kvällspromenad med Sebbe. Vi mötte två enorma, svarta hundar som skällde intensivt på Sebbe som kvickt skällde tillbaka. Tänk om jag vore lika tuff och självsäker.
Varför är det förresten så att mobilen alltid, alltid ringer när jag ska ta min eftermiddagslur (gubbar är beroende av sådana)?
Jag måste nog införa telefontider:
Måndag-söndag 05:30-17:00 (lunchstängt 12:00-13:00)
Övrig tid är jag antingen för trött för att konversera eller så sover eller äter jag.
Tack för din förståelse.

Inga brownies för mig, tack

Det bjöds på brownies på kontoret.

Jag gick ut i köket men på vägen dig kände jag min gubbkropp dallra så jag vände om och slog mig ner på min plats tomhänt.
Kollegan tyckte jag var fånig.
Med viktig röst sa hon: Kim! Ju fler kilon du bär på – desto mer man av dig finns det att älska.
Jag spände ögonen i henne och väste: Nu håller du käften. Annars spöar jag dig.
Kampen är hård och den har bara börjat.