Jag hade sett fram emot att vara lite ledig efter min maratonvecka men på grund av sjukdomsdrama fick jag sent igår kväll veta att jag var oumbärlig (mm-hmm). Så här är jag nu.
Nu vet jag inte riktigt hur det kommer gå med dagens date med MÖ. Vi får väl se. Hur som helst så kommer ju arbetet alltid i första hand då jag älskar mitt jobb. Ja, jag lever för mitt jobb. Kärleksobjekt och vänner har kommit och gått men jobbet har bestått. Åh, mitt jobb, I love you.
Jag vill poängtera att MÖ inte på något sätt är inblandad i mitt förra inlägg. Han jag skrev om är någon helt annan och jag kan villigt erkänna att jag lite grann föreställde oss vandra fram till prästen i kyrkan rabbinen i synagogan.
Nåväl. Han är en lustig liten sak. Senast igår kväll bad han mig komma över (han bor i mina kvarter) och förstod inte alls att vore jag hans kärlekspartner skulle jag finna det både märkligt och olustigt att han bjuder hem främmande män över natten.
Njut dagen!
Jag och mitt jobb ska älska varandra extra mycket idag.