Men åh, vad jag skriver om ointressanta och tråkiga saker numera.
Ska genast ändra på det.
Nu ska vi snacka engångsligg!
Jag är inget fan, men nog tusan har det hänt nån gång. Men! Jag tänkte häromdagen på att nuförtiden så kilar man ju inte med någon hem bara så där. Nån man träffar under ett eventuellt krogbesök, menar jag. Eller hur? När hände det dig senast? Berätta.
I alla fall. Min kollega och vän – han som älskar shemales och förmodligen lever ett dubbelliv* – påminner mig då och då om den där gången (runt 2002 kanske) då jag hakade på nån hunk hem. Han bodde i nåt slags vindsvåning mycket högt upp i ett hus vid Zinkensdamm, och i hans bostad saknades mobiltäckning. Hahaha. Jag skulle jobba tidigt dagen därpå och Shemaleälskaren ringde förtvivlat då jag inte dök upp.
Så småningom vaknade jag och insåg att jag försovit mig (fatta chocken, med tanke på att jag är en vän av ordning och reda och supertidiga ankomster). Jag ilade till kontoret och hojtade: ”förlåt, förlåt, jag fick till det och i mannens bostad fanns ingen täckning!”
Hahaha.
Nästa gång ska jag berätta om H. H som var det bästa ligget ever. H som var ful som stryk. En riktig rugguggla. Så ful att jag inte kunde träffa honom igen, trots den fina ”samvaron”.
*Hallå, grabben är asläcker och maxismart, men han får aldrig till det. Säger han. Något stämmer inte.
Etikett: jobbrelaterat
Hår och frukt
Igår kommenterade hela fyra personer min minimala hårfärgsändring.
Jag gick som i en chockartad dimma hela dagen. Det fanns en tid då jag var mycket aktiv med mitt hår (my finest feature) och jag kunde gå från blont till svart utan att någon reagerade. Nu däremot… Nu är de inte vana vid förändringar, ty på ålderns höst ogillar man lätt alla typer av förändringar.
De som kommenterade det hela var för övrigt:
– heterosexuell kvinna, ca 43
– heterosexuell man, ca 32
– heterosexuell kvinna, ca 37
– shemaleälskande man, ca 34
Varken bögen (ca 40) eller heterograbbpolaren (ca 26) sa någonting. Den förstnämnde skulle inte märka ens om någon genomgick en könskorrigerande operation och den senare… ja, jag vet inte. Han är så blyg och rädd för mig. Igår när han kom in i köket, där jag stod och rotade, så sa han inte ens hej. Så rädd är han. Jag vände mig om och såg att han grävde i fruktkorgen. ”Frukt är godis”, väste jag och gick. ”Ja”, hörde jag honom pipa medan jag susade iväg längs korridoren.
Snön yr och lunchen är serverad
Jädrans gött att jobba hemifrån, men Sebbe är lite förbryllad. Ja, kanske till och med lite irriterad. Även han vill ibland vara i fred och bara få ”vara”. Nu ugglar han i köket medan jag jobbar i vardagsrummet. Nyss var han ute på balkongen men snöälskar-Sebbe har börjat tröttna på snön. Vi ser båda fram emot våren!
Som ni ser är lunchen mycket smal och hälsosam: quorn (citronpeppar!) och paprika och salladskål och lite blomkål på det. Mums. Ja, min nya hälsosammare, POSITIVA livsstil går som på räls!
Jag spelar 80-talsmusik här hemma. Åh, vad det var fina musikaliska tider! Fantastiska videor och underbart slyniga låttexter. Ingen var perfekt. Inget var perfekt. Det hade sin charm men nu är det ju blankpolerat, fläck- och felfritt som gället. Not hot.
Hur underbar är inte denna låt och video? Jo, det ska jag tala om för er: tokunderbar!
Hittade också ett klipp föreställande historiens absolut sämsta uppträdande. Och ändå fick den oerhört sura och tvära bruden applåder. Se och njut.
Hemmajobb, tandläkare och festliga förberedelser
How very me
Ilar asirriterad (what’s new?) runt på jobbet och ser fram emot att få sitta ner i lugn och ro och sippa i mig en köppa kaffe. Jag tar en liten hutt och inser att jag gjort nästan helt rätt – det är bara det att jag glömt vattnet. Sur och tvär rullar jag ut i köket och medan jag muttrar och svär över livets jävlighet inser jag att det inte alls är mansmens jag lider av – det är mansklimakteriet som plågar mig. Fatta. Jag är där nu.
