How very me

Ilar asirriterad (what’s new?) runt på jobbet och ser fram emot att få sitta ner i lugn och ro och sippa i mig en köppa kaffe. Jag tar en liten hutt och inser att jag gjort nästan helt rätt – det är bara det att jag glömt vattnet. Sur och tvär rullar jag ut i köket och medan jag muttrar och svär över livets jävlighet inser jag att det inte alls är mansmens jag lider av – det är mansklimakteriet som plågar mig. Fatta. Jag är där nu.

10 reaktioner till “How very me”

  1. Undrar om man skulle bli trodd om man sjukskrev sig för mansmensvärk… Nu lever ju vi i ett jämställt samhälle, så det är klart dom måste göra det…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.