Och så här ser jag ut när jag, som den magister jag innerst inne är, lär upp de något äldre i ämnet sociala medier – Twitter, blogg och Facebook.
Spridda applåder och även ett gäng grabbiga busvisslingar mötte mig.
Tack så mycket.
Etikett: jobbrelaterat
Torsdag
Hej.
Jag sitter här, glåmig och oborstad, och glor och väntar på att kollegorna ska dyka upp.
Detta blir en hektisk dag (jag har en arbetsrelaterad roman att skriva!) så nu är det färdigbloggat för idag. Efter gårdagens bloggfrenzy så trycker jag på paus och rekommenderar följande läsning:
– Det bor en ung man i mina krokar
– Ett lunchinlägg som blev till något helt annat
– Flera nya kontakter idag. Bra och mindre bra.
– De små betydelselösa dagarna som inte alls är särskilt betydelselösa
Men en sak kan jag berätta! Igår gick jag till sängs extra tidigt då jag var fruktansvärt trött (så där så att jag hade ont i kroppen). Låg och läste ett tag och sedan lade jag Joyce Carol Oates bredvid mig i sängen och somnade. Just när jag kom in i drömmarnas värld så väcktes jag av ett hysteriskt skällande, och låt mig inflika att hur mycket du än älskar din hund så hat-hat-hatar du att bli väckt av ett jädrans oväsen. (Det visade sig i morse att vi hade fått post så där sent på kvällen. Inte bra! Det är därför jag inte har någon morgontidning – Sebbe goes bananas när någon pillar på ytterdörren, och det är ju så klart bra att han vaktar!)
Därefter kunde jag naturligtvis inte somna om så i morse missade jag gymmet IGEN eftersom jag knappt kunde ta mig upp och iväg till jobbet.
Det var det.
Tack och hej. Njut dagen!
Är lite hård mot mig själv
Jag har inte tränat på tre dagar (igår motionerade jag hem från jobbet, men det räknas inte). De två senaste nätterna har jag bara sovit ett par timmar – har därför inte orkat släpa mig upp extra tidigt för att pinna iväg till gymmet.
Ganska självklart, men ändå har jag dåligt samvete och jag känner mig lite som en lat och oduglig herre.
I söndags då? Jo, då hade jag allt så bra planerat: Sebbe var hos granngossarna medan jag var på möte (läs om det här) och därefter skulle jag ila vidare till gymmet. När jag väl kom dit, och ända ner till omklädningsrummet, så insåg jag att jag hade glömt mitt lås (till skåpet) hemma. Jag blev mycket, mycket tvär och irriterad och strosade vidare hem till Sebbe och granngossarna och drack världens smarrigaste kaffe. Fastän jag inte uppskattar sötsaker så slog jag till och fick i mig två fluffiga mums-mumsar (80×2 kalorier).
Det tar jag igen genom att äta min sedvanliga, slanka sallad till lunch på jobbet.
Fyra dagar av fem äter jag samma ljuva sallad (på fredagar brukar jag toka till det genom att äta medhavd varm matlåda).
Och så här ser det ut där jag sitter och sliter hela dagarna. Vecka ut och vecka in. Månad efter månad. År efter år. Jag sliter och jag njuter då jag drar in cash till både mig och staten.
På bordet har jag:
En PC och en Mac, tre mobiltelefoner + två fasta, ett glas vatten (mitt favoritglas är tungt, brett och högt), NiQuitin sugtabletter, Försvarets hudsalva (glömmer jag en av mina många salvor hemma så går jag och köper en ny – den är ett måste), anteckningsblock + (gärna fungerande) penna, servetter.
Detta var dagens högklassiga inlägg.
Varsågoda.
Älskar, som sagt, måndagar
Jag sa ju det, för två inlägg sedan: ny vecka och nya fantastiska möjligheter.
Här börjar vecka 41 med att jag spontant slänger ur mig en idé jag burit på i många månader.
Kollegan blir eld och lågor och hytter med pekfingret. ”Det här kan bli bra, sörrö. Det här kan bli bra.”
Det blir bra när jag gör vad jag gör bäst.
(Jag ska inom kort fippla runt lite, och förminska detta superstora typsnitt. Å andra sidan så börjar ju även de trogna, äldre läsarna bli just… äldre. Så, jag kanske låter bli.)
(Uppdatering: Nu är det gjort!)
Mhmm, ni undrar varför jag klapprar så hårt på tangenterna.