Den som får dessa idiotgrejer att försvinna från internet får ett specialpris av mig:
– Få ”godkänn alla kakor” att försvinna från varenda jäkla sajt man besöker (igår skulle jag in på en myndighetssida och var tvungen att ”godkänna” tre gånger! Inte undra på att så många i dagens dårhussamhälle lider av musarm).
– Bara radera alla dessa töntiga, intetsägande videoklipp som automatiskt sätter igång att snurra på alla dessa nyhetssajter. De är så fruktansvärt irriterande.
– Få väck alla onödiga rutor som dyker upp. ”Prenumerera på vårt nyhetsbrev” o.s.v. Ingen vill mottaga fler mail!
– Och så detta stressande moment: du läser någonting med stort intresse och *plopp* dyker det upp nån ruta: ”…Mer rekommenderad läsning för dig…” Bara lägg av! Låt mig läsa i fred eller så stänger jag ner fönstret!
– Sist men inte minst: samma genre som ovan. Detta stressande! Du kan kolla på nåt klipp här eller där (eller se på gammaldags teve, vilket jag ju bara gör under Eurovision, men jag vet ändå att det är så här på gammelteve) och dessa bedrövliga rutor dyker upp om ”nästa program” eller ”missa inte ’det och det’ nästa vecka”. KAN VI INTE BARA FÅ LEVA I NUET!?
En sista sak om dessa förfärliga rutor. Har ni också märkt att ibland är det svårt att läsa den faktiska artikeln? Den försvinner i mängden och ibland kan man inte ens klicka bort den. Man KAN alltså INTE läsa den publicerade artikeln!
Jag satt och undrade varför jag inte fått en elräkning som jag borde ha fått. Loggade då in på leverantörens hemsida och möttes av denna text:
Jag blev naturligtvis mycket förvirrad då jag har varit kund hos dem i snart fyra år. Ringde kundtjänst (och köade i 46 minuter) och en man förklarade för mig att jag inte kan logga in eftersom jag ”inte har något giltigt elavtal”. Han började kolla på uppgifterna för min hemadress och sa att det var en annan person som för ett par månader sedan tecknat ett elavtal på min adress. ”Men man kan väl inte bara teckna ett avtal på en helt random adress?” undrade jag men det kan man tydligen. Här borde jag ju ha sagt att jag ju inte har avslutatmitt avtal, så jag måste ju ha mitt avtal kvar, men i förvirringen kom jag inte på att ifrågasätta detta.
Till saken hör, vilket jag tog upp med kundtjänstpersonen, att för ett par månader började jag få post till den förra hyresgästen (post som jag skickade tillbaka till leverantören). Alltså efter nästan fyra år, bara så där. Jag vet inte vem personen i fråga är men jag kommer ihåg efternamnet eftersom det är väldigt udda och jag såg det på dörren när jag flyttade in, så jag frågade om det var någon med detta namn som tecknat det nya avtalet (på min adress!) och det var det.
Så… Den förra hyresgästen (som flyttade för snart fyra år sedan) har alltså tecknat ett elavtal på min adress men jag har inte sagt upp mitt avtal, som helt plötsligt inte ens existerar. Hur går detta ihop?
Detta hände igår kväll: min iPhone ville uppdatera sig och jag sa okej. Sedan hände ingenting. Det var en bild på skärmen som sa att jag skulle koppla telefonen till datorn men det hände fortfarande ingenting.
Började få panik. Utan min telefon är jag helt avskärmad. (Jag har inget annat internet hemma.) Jag tänkte genast på ”frugan” som skulle drabbas av panik om jag inte svarade i telefon under bara 24 timmar och hon är dessutom bortrest. Annars hade hon ju klampat hem till mig med andan i halsen, så där som hon gjorde när jag tog helvetesvaccinet och blev så sjuk och förlorade all motorik så att jag inte ens lyckades svara i telefon när hon ringde och ringde och ringde och sedan dök upp och fann mig i nåt slags komaliknande tillstånd med andnöd och ett galopperande hjärta och händer som inte lydde mig.
Hur som helst. Tänkte att här krävs väl uppkoppling, så vad ska jag göra nu?
Då kom jag på att på sjukhuset mittemot mig har de toppenbra uppkoppling (utan lösenord). Jag vet ju det eftersom jag (dessvärre) är stammis där.
Gick dit och satte mig i en sån där fåtölj som är lite som ett tält. Man är omsluten av fåtöljen och är i sin egen värld. (Se bild nedan.)
Där satt jag då och kopplade upp mig och pluggade in telefonen i datorn och sedan stod det på skärmen: ”det kan ta ett par minuter att ställa in ditt apple-ID”. Tror du att jag kom ihåg det lösenordet förresten? Så klart inte. Så jag fick be om ett nytt, som skickades till min telefon som jag alltså inte kom in i!
Efter en halvtimme (!) fick jag nog och stängde av telefonen och började om och då funkade det plötsligt.
Men! Alla appar var borta. Puts väck. Så jag fick inleda jätteprojektet att ladda ner dem igen. Och så alla dessa J&%¤a lösenord! Det ska vara koder och det ska skickas ännu en kod till telefonen och det ska bekräftas och duttas och det tar ju FLERA DAGAR.
Alla mina fantastiska hemmasnickrade ringsignaler är borta. Tack och lov är bilderna och musiken kvar.
Har en massa inställningar att ta tag i, men jag ORKAR INTE. Jag ville ha en lugn hemmakväll.
Jag måste säga att sedan Steve Jobs dog så har apple blivit så mycket sämre och plottrigare. Det ÄR faktiskt så. Jag har haft iPhone sedan den första modellen kom (när det nu var) och jag har haft Mac i snart 20 år och jag har aldrig haft några problem förrän på senare år. (Just nu kör jag med en PC eftersom min älskade iMac sjunger på sista versen och en propp – eller säkring – går varje gång jag kör in sladden i uttaget. Måste testa en ny sladd. Kanske är det bara den det är fel på.)
Jag kommer inte ens in på min bank eftersom den nya appen saknar face-ID och tror du att jag kan några koder? Så klart inte. Jag lider nämligen av dyskalkyli. Alltså som dyslexi, fast gällande siffror. (”Dyskalkyli innebär att du har mycket svårt att räkna och förstå siffror.” Ja, så är det och så har det alltid varit.)
Sluta göra allt så plottrigt och svårt hela tiden! Måste man vara ingenjör för att klara av att hantera sin telefon nuförtiden?
Nej, jag är inte tekniskt lagd men jag är ändå normalbegåvad och detta tekniska helvete är under all kritik.
Nu kommer det att ta flera dagar innan min telefon är sig själv igen. Men utan mina fantastiska ringsignaler. Jag grämer mig som %¤#&!
Måste få gnälla lite. Ursäkta på förhand för eventuellt dåligt språkbruk.
Promenerade igår på trottoaren. Plötsligt kom två cyklister och körde om mig bakifrån. Samtidigt. Utan att överdriva, med ca 15 centimeters avstånd vardera. Livsfarligt.
1. Varför cyklas det på trottoarer? 2. Varför vågar folk inte använda ringklockan?
Tack och lov är det snart vinter och blixthalka och de flesta cyklar försvinner från stadsbilden. Dessvärre kommer ju vissa självmordskandidater att fortsätta trampa runt. Utan hjälm så klart, eftersom de ju bevisligen inte har särskilt mycket att skydda där uppe i knoppen.
De förfärliga, verkligen livsfarliga, elektriska sparkcyklarna kommer snart att försvinna helt, tack och lov. Hatar dem. De kommer från alla håll och kanter, tysta som möss. I hög hastighet. Usch!
Fem minuter senare var jag nära att bli påkörd av en bilistjävel vid ett övergångsställe. Han måste ha sett mig, om han inte var halvblind, och då borde ju körkortet dras in. Fram skulle han med sin vidriga biljävel.
Varför kör någon ens bil i stan? Vi har buss, spårvagn och metro. Dessutom extremt billig taxi för tillfällen då man verkligen behöver ta sig fram i bil.
Det har varit en hektisk vecka och nu är jag redo att ta mig en ledig helg. Jo, jag trivs som sagt mycket bra på jobbet och även studierna går fint, men ibland måste man bara koppla bort och koppla av. Idag känns det extra mycket så.
Orkar inte ens försöka vara snygg och fräsig.
Under den gångna veckan har jag kvällstid gjort någonting som jag aldrig riktigt har gjort förut. Jag har kollat på såna där kriminalserier. Deckarserier, så att säga. Inte alls min kopp te. Jag såg Camilla Läckbergs ”Lyckoviken” och jag har aldrig läst nämnda författares böcker och jag vet ingenting om henne, men vilken SOPIG b-serie! Allting kändes lågbudget och – som min väninna sa – allting blev hela tiden bara sämre. I det senaste avsnittet som jag såg (andra säsongens sista) så var skådespelarinsatserna riktigt sura. Den där polismannen André, som ser ut som en tolvåring för det första, var riktigt pinsam när han sprang runt i skogen med draget vapen. Jistanes. Och den där Madde… Hon har bott i USA så nu måste, måste, måste denna karaktär titt som tätt haspla ur sig en mening eller två på engelska. Så lökigt. Så fruktansvärt lökigt. Och Martin Stenmarcks valpiga karaktär… Går ni damer igång på såna mjäkiga män? Som ett fullfjädrat homo så kan jag meddela att jag inte gör det. För att inte tala om det här med att alla i den täta familjen – som naturligtvis bor i en fin villa – talar stockholmska. De är världsvana och eleganta. White trash-familjen som älskar varmkorv och ketchup talar någon bonnig dialekt. Och självklart är de överviktiga och inte särskilt attraktiva. Sicka stereotyper..!
Ändå tittade jag. Och himlade med ögonen.
Min älskade Blake hade en fästing på halsen i veckan och till en början fick jag bara bort halva. Den satt så konstigt och djupt. Två dagar senare hade the remains of the fästing (Hej Madde!) tryckts ut tillräckligt, så jag kunde skrapa bort resterna. Jag hatar fästingar. I år hade jag ju själv mitt livs första (!), vilket är märkligt. Den satt på låret av alla ställen. Trots en barndom på landet så hade vi aldrig några fästingar. De existerade liksom inte. Blakes fästingsaldo för den här säsongen lär (förhoppningsvis) landa på tre stycken. Denna tredje var typisk; det är samma visa varje år. När hösten kommer så är vi lite för positiva och vi ger oss ut i skogen efter en lång, lång paus. Och då suger sig ett av dessa vidriga kryp sig fast i min hund. Usch.
I afton får jag besök av en vän och det ska bli skönt att skvallra lite om den gångna veckan. Resten av helgen tänker jag vila och städa och vila och tvätta och vila.
Är på dåligt humör idag på grund av en irriterande persons korkade uttalanden men det går snart över. Trevlig helg på er.
