Etikett: idioter

Ge dem inte lillfingret

Jag gjorde ett misstag!
Trots att alla mina klockor ringde och alarmet blinkade brandbilsrött bestämde jag mig för att vara lite vågad.
Tji fick jag. Tillbaks till verkligheten.
Jag försökte med vänlig ton förklara för honom att han skrämmer iväg människor genom att bete sig som han gör.
Han var ett plåster. Vi vet vad vi tycker om plåster. Han var ett jätteplåster – ett bandage!
Och vi vet vad vi tycker om sådana som efter att ha nobbats tar kontakt med ens vänner (som de på egen hand luskar reda på vilka de är) och ställer till med drama.
Om du tycker att någon verkar konstig (på ett dåligt sätt) så är personen ifråga konstig (på ett dåligt sätt).
Säg nej!

Så får du INTE Kimman på fall

Karlar är så jädrans irriterande ibland.
Varför är de antingen helt ointresserade eller tokbesatta av en?
Och varför lyssnar de inte när man vänligt men bestämt försöker förklara för dem att de har ett beteende som skrämmer bort folk?
Redan dagen därpå kom ett nytt dramatiskt utspel som var så patetiskt att jag inte ens besvarade det.
Korkade omogna idioter. Och här försöker jag i all välmening hjälpa dem då jag har gott om erfarenhet att dela med mig av. Men nej. De fattar inte!

Kampen är över


Ni minns kanske burkdramat som höll på att driva mig till vansinne. Nu är det över. Efter att jag tömt papperskorgarna på jobbet under en veckas tid satte min ärtiga kollega upp en lapp. Den hjälpte dock inte eftersom synen ovan mötte mig när jag kom till kontoret dagen därpå.
Jag exploderade, vilket jag gör på tok för sällan egentligen, och ställde burkarna väl synliga med postitlappen nedan. Dagen därpå var burkarna borta och sedan dess har de lyst med sin frånvaro. (Hurra! Jag gör skillnad! Jag existerar och påverkar.)
Inget, inget, gör mig så upprörd som folks genuina dumhet när det gäller sådana här självklara saker som påverkar allt och alla.
Naturligtvis får man höra hjärndöda argument som “men vi har ingen sopsortering på jobbet”. Men herregud, säger jag, kan du släpa burkarna från butiken kan du släpa dem tillbaka dit, eller till miljöstugan. Det är varje människas ansvar att städa upp sin egen skit. Punkt slut.

Allt jag föraktar

Gårdagen var mycket händelserik i Eurovisionworld – men sluta inte läsa nu, ni som ej är intresserade av ESC, då detta handlar om något större (?) än så.
Estland hade tre okej låtar (av tio), resten var verkligen skräp. Den sopigaste vann så klart. Jag kan kort konstatera att Estland skickar något som representerar i stort sett allt jag föraktar; ett gäng fula, mätta farbröder, ca 80 år gamla, med en töntig plojlåt och naturligtvis har de i bakgrunden ett gäng avklädda vackra töser, runt 12 år gamla, och jag bara hatar det. Känns det inte väldigt 1200-tal med denna kombination? Vi ser den ständigt. Ska det vara en manlig och en kvinnlig programledare (eller vad som helst) så är det ALLTID en rugguggla till gammal gubbe (som är “ack så kunnig och respekterad”) och en fnittrig liten tös (”jag är bara glad att jag får vara med”). Jag kräks.
Är det inte dags att byta roller? Varför inte en bastant 95-årig kärring med en 19-årig fjunig gosse som gör allt Madame dominatrix säger?
Se Estlands eländeslåt. Om jag tvingas säga en endaste liten positiv sak om Estlands låt säger jag att det var lite roligt att de hade ett par rader på finska (och tyska och ryska och kanske ytterligare något språk).
Danmarks uttagning var rätt sömnig den med. Värst var en (återigen) mätt gammal farbror som sjöng att han älskade Pavarotti… De valde dock en snygg kis att representera landet i Serbien. Se och hör Simon Mathews låt.
Azerbaijan, som är med för första gången, valde bland endast tre artister fjollige Elnur som representant. Finalen var förvånansvärt glammig med hela tre ESC-vinnare som gästartister (som sjöng låt efter låt efter låt efter…): Sertab, Ruslana och Marija Serifovic.