Raili

Väldigt djupt samtal med alltid lika rara Gucci. Talar om allt elände. Om hur lätt det är att inse saker men svårt att göra något åt dem. Man påverkas så när man är barn. Som när förskolläraren Raili, i hålan utanför Borås, sa att min nysydda docka “inte blev så värst fin”. Det är en av få saker jag kommer ihåg från min tid som sexåring. Och alla eländiga lärare som inte brydde sig om att ta tag i saker. Jag känner frustration. Jag vill hjälpa alla ensamma/utstötta barn i hela världen. Men först måste jag må bättre. Jag måste backa bandet och säga att jag är helt okej som jag är. Och som jag var.
Det bästa med att bli äldre är att man inser att allt är en massa lösa trådar som man måste sy ihop och antingen blir det väldigt fint eller väldigt fult. Men någonting blir det.
Hur kommer man över sådant som mitt hat gentemot Raili?
1. Man går med i en sekt
2. Man börjar dricka/knarka
3. Man tar livet av sig
4. Man inser att hon var en subba som inte visste bättre och går vidare med livet och syr en ny docka.

Oh God

Jag har just läst en del trevliga citat med avsändare diverse kd-människor.
T ex Chatrine Pålsson, riksdagskvinna, som bl.a. sagt följande:
“Det påstås felsktigt att det finns många barn som har homosexuella föräldrar. Nej, faktum är att det behövs både en mamma och en pappa för att ett barn skall bli till. Det är ju inget som kristdemokraterna har kommit på.”
Livets ords tidning “Magazinet”, 2001
Om människor som varit heterosexuellt gifta i många år och sedan kommer ut som homosar säger hon:
“Det låter märkligt för mig att man helt plötsligt ‘upptäcker’ det. Det handlar nog mer om att det är trendigt.”
Livets ords tidning “Magazinet”, 2001
“Det finns inga homosexuella ‘familjer’. En homosexuell parrelation kan definitionsmässigt inte resultera i egna barn och sålunda inte konstituera en rätt till familjebildning. Homosexualiteten är till sitt väsen improduktiv, den har inget samband med att barn föds och existerar.”
Livets ords tidning “Trons värld” nr 7, 1993.
En mysig kvinna.

Stenattack

Jaha, så har de satt igång med sitt djävulskap då och krossat rutorna på mitt älskade Torget. Det är så sorgligt, så sorgligt och jag önskar att människor kunde ha något annat att sysselsätta sig med.
Gårdagen då.. jo, hämtade ut dog tagsen med fyra kamrater. Sedan mat (liquid lunch för mig) på något asiatiskt ställe och så var vi så klart tvungna att gå till Torget och sponsra dem så de kan fixa sina fönsterrutor 😉
På jobbet nu. Tror jag blir ensam på kontoret hela dagen, vilket känns… så där. Tog med mig tre Björkskivor, inklusive den senaste som jag fortfarande inte hunnit lyssna igenom ordentligt, så jag ska nog klara mig.