Morgonens ilskna inlägg

Imorgon ska jag trotsa mitt hälproblem och gå till jobbet så jag slipper folk.
Idag ska jag rikta min ilska mot SL:s personal. Varför är de så ohyfsade och sega?
Både igår och idag har följande “konversation” utspelat sig:
Jag: Hej.
Spärrvakten: –
Jag: *Namn på t-banestation*
Spärrvakten: –
Jag: Tack.
Spärrvakten: –
De tittar inte ens upp. Jag hade kunnat vara drottning Silvia utan att de hade märkt det. VARFÖR kan de inte vara lite TREVLIGA? Jag kräver inte att de ska önska sina kunder en trevlig dag men de kan väl åtminstone TITTA på en i en halv sekund och kanske, kanske till och med säga “hej” tillbaka.
Jag orkar inte ens tänka på att fastän jag igår tömde papperskorgen på pantburkar så låg där idag tre nya. Jag orkar inte för då exploderar jag på riktigt.

Ännu ett högklassigt inlägg

Ny vecka.
Tänkte göra den till vänliga veckan men det blir nog svårt eftersom jag redan hunnit bli förbannad (klockan är inte ens åtta än). Hur kan vuxna människor i Stockholm, Sverige, år 2008 slänga läskburkar i papperskorgen? Det var det första jag såg när jag kom till jobbet. “Vi har ingen insamling”, kommer jag få till svar när jag gnäller. Men ta hem dina burkar då!
Som ni nog vet vid det här laget – få saker gör mig lika irriterad.
Helgen var bra iaf. Den bjöd på det mesta; rabarberpaj, lasagne och muffins, vin och bacardi och utgång. Igår strosade jag och Sebbe i VÅRsolen, trots min hälsporre.
Och så har jag shoppat en hel del musik på iTunes (PSB, Britney, Janet, Björk, Towa Tei feat. Kylie…). Det är livsfarligt… Det finns så mycket gött man vill ha och på ett klick har man musiken i iPoden.
Fin övergång till dagens fråga.
Jag döper ofta mina prylar och jag har till min enorma glädje märkt att jag inte är ensam.
Så; vad heter din iPod/mp3-spelare?
Min heter Blackie.

Vad är det med…

…folk som envisas med att ha sina hundar okopplade?
Som den där gubben i Gamla stan som gick runt med sin (mot Sebbe) oerhört aggressiva hund, mitt på Västerlånggatan en lördagseftermiddag. Okopplad!!
Eller det där paret som nyss klev ur en taxi på Malmskillnadsgatan. Deras enorma schäfer sprang över gatan (!) och fram till Sebbe. Undrar vem som blev räddast, jag eller hunden min.
Eller den där bruden i grannhuset; man hör henne skrika efter sina tre hundar, dag som natt, “kom hiiiit!”
Men koppla hundarna då, subba.
I bostadsområden har man sin hund kopplad.
Vi säger så.

Lägg ner smällareländet

Två veckor innan nyår börjar det smälla. Bam bam bam. Dag ut och dag in och det fortsätter långt in på det nya året. Snälla sluta!
1. Det är vulgärt att simulera ljud som påminner om ond bråd död (djur och människor blir rädda).
2. NI STÄDAR INTE UPP EFTER ER! Ännu i mars kommer vi se ert förbannade smällaravfall i vår redan ledsna natur.
Vi säger så.