Lite ilska så här på morgonkvisten

Jag vill bara säga att den där färgburken som jag skrev om för elva dagar sedan fortfarande ligger kvar. En skamfläck är vad den är. Och en symbol för människans dumhet. Dessutom är det någon som inte gör sitt jobb. Jag menar, någon måste ju ha som arbetsuppgift att se till att gatorna i Sthlms city är fina och rena?!
Jag hat-hat-hatar folk som inte gör sitt jobb. Och inkompetenta som inte inser sina begränsningar. Och nepotism.
Nästa inlägg blir kanske gladare.

Sluta

Trots att jag både har hemligt nummer och är med i NIX-registret fortsätter de idiotiska försäljarna ringa och trakassera mig.
Som igår kväll. Strax före nio kom jag in efter långpromenad i kylan och jag såg fram emot en lugn stund i hemmet. Då ringde den jobbigaste telefonförsäljaren jag någonsin stött på. Jag hörde på hennes röst att hon var en sådan där person som slänger skräp på marken. Som inte sopsorterar någonting – inte ens papper. Det lät nästan som hon smaskade på ett tuggummi och jag kände (överraskande) föraktet växa inom mig.
Jag sa frasen “jag är inte intresserad” säkert 15 gånger. Men det hjälpte inte. Subban, som sålde ett “intellektuellt magasin” sa saker som;
* Så du vill inte bli allmänbildad?
* Så du vill inte lära dig nya saker?
* Fattar inte du vilket fantastiskt erbjudande jag kommer med?
Det som fick henne att slutligen inse att hoppet var ute var när hon frågade; “Har du inte tänkt på julklappar?”
Jag svarade: “Nej, jag firar inte jul”.
Efter det lade vi på.

I hope you die

Igår när jag och Sebbe var ute och strosade såg vi denna syn (TV-apparat dumpad i ett dike) och jag undrar nu;
a) är det en slump att dekalen (med texten ”I hope you die”) sitter där den sitter?
b) pågår det en kampanj? Är det någon som smyger runt och fäster klistermärken på i naturen så ondskefullt dumpat skräp och skrot?
Må i sådana fall din önskan bli verklighet. Död åt kräken.
Folk har fortfarande ingen respekt för naturen. Om de ändå kunde se den för vad den är; varje levande väsens vardagsrum.
tv i natur

Någon fick inte fi*ta i helgen

färgburk
Det är någon (sexlös bitter stackare) som roat sig med att hälla ut en burk målarfärg på gatan utanför kontoret.
Jag är rasande så klart.
Men nu packar jag ihop och går hem. Ska träffa Hundvakten och tillsammans med honom och Sebbe ta en bautapromenad genom stadsdelar jag nyligen upptäckt.
Men först dagens konversation med kollegan:
Hon: Vet du hur avundsjuk jag är över att du snart ska åka till London?
Jag: Men vad gnäller du för? Du kom ju just hem från bloody fucking New York!
Hon: Nyss? Det var ju i maj!
Jag: Ja men jag har inte varit i London sedan 2001!
Hon: Och jag har inte varit där sedan 2003 och det var den sämsta semesterveckan någonsin!
Jag: Varför då?
Hon: För att jag var där med mitt ex och han hade just slutat snusa.
Jag: Vilken tur att jag har det avklarat då.

Heterobrudarna tar för givet att jag vill ligga med dem

Jag kräks på töntiga rubriker som “Gaykillar vill ligga med mig” (artikel om BWO i gårdagens Expressen).
Martin säger: “Gaykillarna tar för givet att jag vill ligga med dem”.
Jaha.
Jag vill det inte. Du är ju söt men på tok för valpig och blek.
Eller förresten; att du är just “söt” säger ju allt. Söta ligger man inte med. Söta gullar man med i soffan. Eller spelar sällskapsspel tillsammans med.
Och igår när jag åkte t-bana hem från jobbet satt en heterobrud en bit bort och hon släppte mig inte med blicken. I en kvart satt hon och log ekivokt. Kanske slickade hon sig till och med om läpparna. Det syntes tydligt hur hon fantiserade om hur hon skulle kasta mig raklång över golvet och hur hon skulle mata mig med sin… och sedan…
Så nu skanderar jag; heterobrudar vill ligga med mig!