Ding dong! Igår besökte jag granngrabbarna för att ge den ene en kurs i det här med iTunes, iPhone och Apple i allmänhet. Ja, han blev nämligen nyss med iPhone då han tog över min gamla i och med att jag gick över till iPhone 4 (mest för att jag saknade filmfunktionen). (I utbyte fick jag för övrigt en platt-tv tjock-tv och en fåtölj.) (Skratta ni.)
Jag trivdes i lärarrollen – kalla mig gärna magister – och jag bar strikt klädsel och hade svårt slickad sidbena och naturligtvis höll jag en pekpinne i näven. Som jag då och då svingade med.
Grabben, eller ska vi säga eleven, var mycket nöjd med kursen och han älskade bums sin iPhone. ”Men så kul!” sade han. Och ”Tänk att jag kan kolla min mail!” och ”Varför har jag väntat så länge?”
Jo, iPhonen är fortfarande mitt bästa köp någonsin.
Och nej, hundar köper man inte – man adopterar dem.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik
