För den som inte förstår finska så kan jag meddela att detta är konst! Konst med ord och uttryck!
Ei ihme jos miehet käy vieraissa, jos oma kultamussukka näyttää lähinnä harakanpesältä!
Mikä ihme teitä akkoja oikeen vaivaa? Miten te voitte edes ajatella niin, että nyt kun mies on saatu, ja lapset tehty, niin voitte rupsahtaa ihan rauhassa, lihoa ja pukeutua rytkyihin? Tottahan se mies sitä sisäistä naista siellä rakastaa, mutta kyllä on vähän eri asia sitten, kun joku hemaiseva ja hyvinlaitettu naikkonen menee iskemään teidän miestänne jossain, että löytyykö sieltä kotoa ylipainoinen rääsyissä kulkeva kotiäiti, vai itsestään huoltapitävä ja ikäisekseen hyvännäköinen misukka.
http://kaksplus.fi/keskustelu/t1686044
Etikett: humor
Det blir så här när vi äntligen får lite sol
Mina vänner i utlandet undrar vad det är för fel på nordiska tv-människor som kräks i direktsändning och trillar av stolar och allt vad det är. Jag svarar att allt beror på vädret. Ja, vi skyller allt på vädret.
Ibland säger jag saker
Jag: Har du sett den där ENORMA hunden som går omkring här utanför, med en karl?
Chef: Ja! Den är såå stor! Som en häst! Och ägaren är gay.
Jag: Hur vet du det?
Chef: Han bor ju här i huset, tillsammans med sin kille!
Jag: Men… Varför har han kille? Han är ju ganska ful!
Chef: :-O
…
Chef: Men han är väldigt trevlig! Det är ju det, Kim!
Jag: Pffft!
Jag kände att jag nått samhällets botten
Hej. Jag fick ett fruktansvärt sug efter nikotin så jag rusade ner till apoteket och köpte nikotugg. När jag kom ut på gatan ville jag inte att alla skulle se mig hysteriskt slita upp paketet så jag öppnade förpackningen i smyg i en påse. Ja, jag slet ordentligt och naturligtvis skar jag mig riktigt illa (!) så när jag gick och handlade lunch så drippdroppade det rejält med blod från fingret och jag skämdes och kände mig som en tvättäkta junkie. Jag stod vid kassan och knapprade in min kod med ett blodigt pekfinger pekandes uppåt. Fy farao!
Låtsaslåg i natt
Sätt er ni så ska ni få höra.
I morse när jag, precis som alla andra morgnar den senaste veckan, försov mig på grund av den så kallade vårtröttheten (men oroa er ej; herr Ordning är trots det aldrig sen nånstans – bara ovanligt stressad) så hittade jag inget långärmat att ta på mig. I hallen hängde dock en trasa (se bild) så jag grabbade åt mig den.
Kände mig ovan i herrkoftan; den kändes inte formad efter min eleganta (positivt tänkande, okej) kropp och jag insåg snart att det var en kofta som en het hunk glömt kvar på en fest hos mig för ett tag sedan.
Den doftar herrparfym och det är inte min parre vi snackar här; jag har ju under de senaste fem åren uteslutande använt Chanel Allure Homme. Nu går jag därför runt på jobbet och känner mig lite nyknullad.
Ja men ni vet! Man har haft en liten bortamatch och så råkar man få med sig den lyckliges klädesplagg (jag har faktiskt varit med om sånt, men ja, det var väldigt längesen)!
Jag gillar läget. Om nån frågar om jag har ny kofta ska jag banne mig finurligt säga att nej, det har jag inte. Den tillhör min nya kille. ”Men det är väldigt nytt, så nu pratar vi inte mer om det!”
Så långt har det gått. Jag låtsasligger. Hjälp mig.