Nu måste det ut.
Det kanske tråkigaste med att vara ickeheterosexuell är att folk – vuxna män och kvinnor som borde veta bättre – genast tror sig veta allt om mitt (eventuella) sexliv (då de i hemlighet kollar bögporr på nätet och därmed drar sina slutsatser (hohohoo, i dubbel bemärkelse)). De vet så klart ingenting om det, men eftersom de är så förbannat sexfixerade så tror de att de gör det. Förmodligen har de dessutom så oerhört tradiga, inrutade sexualliv själva, att de utgår från att alla har det så.
Men nej.
När jag träffar “Lars-Ulrik” och han berättar om sin fruga “Britt-Inger” så börjar jag inte automatiskt tänka på deras sexliv. Jag tänker inte på hur “Lars-Ulriks” lilla lem våldsamt penetrerar “Britt-Ingers” åksjuka vagina. Jag tänker inte på hur han äter hennes mus eller hur hon smaskar på hans kotte. Jag tänker inte på hur hon spänner på den kvidande “Lars-Ulrik” med strap on-dildon. Jag tänker inte på hur hon tjuter som en plågad gris (jag har ju sett på film att damerna skriker JÄTTEHÖGT, så då måste det ju vara så). Jag tänker inte på hur allt handlar om att han ska LEVERERA över hennes horsminkade ansikte och plastiga, bångstyriga rattar (som sagt: jag har ju sett det på film).
Nej, det gör jag inte, ty jag har ingenting med det att göra. Jag vill inte veta. Allt jag nyss skrev känns ganska motbjudande så jag låter “Lars-Ulrik” och “Britt-Inger” göra vad de vill.
Varsågoda.
Nu – låt mig ha mitt (ickeexisterande) sexliv i fred.
Tack.
Etikett: heterosexuellt
Moderna män
Jag sitter och småarbetar och kan inte undgå att höra konversationen i korridoren.
Man 40-nånting: Har du klippt dig?
Man 50-nånting: Javisst.
Man 40-nånting: Ah. Snyggt! Det passar dig faktiskt.
Man 50-nånting: Tack (glad röst). Det känns riktigt bra!
Så fint med lite male bonding så här en regnig torsdag i juli.
Libanes och paniksemester
Jag handlade hos den trevliga libanesen igår. Hon höll på att fylla på en hylla och när jag passerade fastnade min jacka i hennes bälte. Det heterosexuella samlaget låg i luften och lite eggande var det så klart.
Åh, livet är så spännande, är det inte?
Ok, nu fick jag just nåt annat kul att berätta. Jag lyckades få paniksemester en hel vecka nästa månad. Då ska jag bland annat åka och hälsa på brodern som jag inte har träffat på exakt 20 år.
Fatta.
