Jakten på den perfekte heteropolaren

Jag har länge önskat mig en så kallad manlig heteropolare och därför har jag påbörjat jakten på en sådan.
Visst har jag manliga heterovänner redan nu, men de är minst sagt “tveksamma fall”. Kvinnor syns aldrig till och de snackar titt som tätt om hur eggade de blir av transor och shemales.
Jag hade för ett tag sedan en riktigt bra kandidat till posten som heteropolare men det visade sig att han, så snart han blev dumpad av frugan, blev tillsammans med en man. En fet flopp med andra ord. Vi är dock mycket goda bögvänner idag.
Jag vill ha en riktigt grabbig grabb – och då använder jag ordet grabb med de allra värsta associationerna som kan kopplas till det.
Jag vill inte ha nån sån där fin, mjuk man som faller för en kvinnas charm eller varma hjärta. Nej, han ska falla för en rakad mus och ett par stenhårda silipattar. Han ska kolla på sport och skråla och vråla och han ska vara mycket burdus i största allmänhet. Han ska inte veta någonting om schlager och om han ens vet vem Linda Bengtzing är så ska han fälla kommentarer som: “Hon var så jävla het när hon var på smällen”.
Ni kan typen?
En sån vän vill jag ha.
Varför, undrar ni kanske.
Jag vill titta in i de där herrsalongerna som jag aldrig har besökt. Jag vill sitta på sunkiga krogar och dricka billig bira till samtal som handlar om allt annat än känslor, miljötänk, Madonna och sexiga män. Vi kan diskutera film, teknik, rakat VS orakat, sili VS naturliga… Och kanske lite, lite sport (gymnastik och simning går bra).
Jag tänker att vi kan lära mycket av varandra! Det kanske kan kallas integration!
Så, komsi komsi du heterograbb som kräver en riktigt bögig polare.

2 reaktioner till “Jakten på den perfekte heteropolaren”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.