Hur går det med jakten på den där heterograbbpolaren, kanske ni undrar.
Jodå, det går bra. Kanske fanns han närmare än jag kunnat ana – på jobbet!
Vi har pratat en hel del de senaste dagarna (vår “kontakt” fick en blomstrande start på årets kontorspicknick) och numera tar han omvägen förbi mitt rum när han anländer på morgonkvisten. Bara för att säga hej. Sånt gillar vi.
Igår bar han en t-shirt med en textrad på hebreiska och jag såg det såklart som ett tecken och en invit.
Jag vet i och för sig inte hur det ligger till med hans emotionella läggning (heterofolk envisas ju med att inte ‘komma ut’) och jag måste säga att hans något fjolliga röst + yviga gester oroar mig en smula. För att inte tala om bristen på kvinnosnack.
Men men. Vi får väl se.
Han är hur som helst en kul kis.
Hoppa till innehåll
personligt, pop och politik