Det är något med heteromän

Jag har nu inte bara förstått utan även accepterat att heterosexuella män runt min egen ålder inte gillar mig. Jag vet inte varför detta är, men så är det i regel. Jag hajar att det var därför de utsatte mig för både det ena och det andra i mina tidiga dagar. De känner sig nog väldigt obekväma i min närhet. Jag är inte en av grabbarna men heller inte en på andra sidan. I get it.
Bara för att jag inte spänner musklerna och snackar rattar och motordrivna fordon så fort ni dyker upp betyder det inte att jag är farlig. Jag säger: get over it.
Jag tillägger: jag får klämma på fler brudpattar än ni. Jag gör det med känsla och inte så där burdust och primitivt. Lär er.
Jag tillägger även: ingen kvinna har någonsin fejkat med mig. Jag kan kvinnokroppen. Lär er.

Även heteropar får mig att lyfta på ögonbrynen

Jag såg ett väldigt roligt par idag. Han såg ut som 12 (jag skojar inte) (okej, max 15) och hon såg ut som en oerhört dominant butchflata. Ca 42. Eller sliten 30-åring. Kort, aggressivt hår och iklädd blåställ.
De kelade på tuben. Sedan gick hon till byggarbetsplatsen.
Han gick till mellanstadiet skolan, tror jag.
De har nog ett väldigt eldigt sexliv.
OMG.
Han på alla fyra. Hon med verktygslådan i näven.
Gött!

Det kom ett mail

Det slog mig precis hur det ligger till: du är smyghetero. du är, så att säga, på väg ut ur garderoben. tecknen finns ju där – du har inte haft homofilt sex på evigheter, du klämmer – så ofta du bara kan – ***** på tuttarna (bildbevis finns ju i din blogg) etc… så därför, grabben: FÖRNEKA INTE DIN LÄGGNING! VI TYCKER OM DIG SOM DU ÄR – ÄVEN OM DET ALLTSÅ SKULLE VISA SIG ATT DU ÄR HETERO!
Jag svarade:
Tack detsamma, älskade bögjävel.
Han svarade:
Jepp, vi är båda två på väg ut ur garderoben – dock i motsatt håll. Jippie! Mmmmm!!!
Kanske är det så. För några år sedan var jag på en rätt trist date. Vi satt på ett hak på Kungsholmen och en ung kvinna flirtade vilt med mig. Det slutade med att jag dejtade henne veckan därpå. Dessvärre skulle hon just lämna landet så det blev ingen uppföljare.

Allt jag föraktar

Gårdagen var mycket händelserik i Eurovisionworld – men sluta inte läsa nu, ni som ej är intresserade av ESC, då detta handlar om något större (?) än så.
Estland hade tre okej låtar (av tio), resten var verkligen skräp. Den sopigaste vann så klart. Jag kan kort konstatera att Estland skickar något som representerar i stort sett allt jag föraktar; ett gäng fula, mätta farbröder, ca 80 år gamla, med en töntig plojlåt och naturligtvis har de i bakgrunden ett gäng avklädda vackra töser, runt 12 år gamla, och jag bara hatar det. Känns det inte väldigt 1200-tal med denna kombination? Vi ser den ständigt. Ska det vara en manlig och en kvinnlig programledare (eller vad som helst) så är det ALLTID en rugguggla till gammal gubbe (som är “ack så kunnig och respekterad”) och en fnittrig liten tös (”jag är bara glad att jag får vara med”). Jag kräks.
Är det inte dags att byta roller? Varför inte en bastant 95-årig kärring med en 19-årig fjunig gosse som gör allt Madame dominatrix säger?
Se Estlands eländeslåt. Om jag tvingas säga en endaste liten positiv sak om Estlands låt säger jag att det var lite roligt att de hade ett par rader på finska (och tyska och ryska och kanske ytterligare något språk).
Danmarks uttagning var rätt sömnig den med. Värst var en (återigen) mätt gammal farbror som sjöng att han älskade Pavarotti… De valde dock en snygg kis att representera landet i Serbien. Se och hör Simon Mathews låt.
Azerbaijan, som är med för första gången, valde bland endast tre artister fjollige Elnur som representant. Finalen var förvånansvärt glammig med hela tre ESC-vinnare som gästartister (som sjöng låt efter låt efter låt efter…): Sertab, Ruslana och Marija Serifovic.