Igår när jag stod vid ett övergångsställe passerade två ynglingar mig. Den ene av dem var mycket välparfymerad och jag överrumplades av doften som kändes mycket bekant och… behaglig men dramatisk.
Jag vet inte om jag drömde om honom i natt, men den förste jag tänkte på var Badbyxan. Ja, doften hade påmint mig om honom – den tillhörde honom.
Badbyxan dejtade jag ett kort tag under mina tre finska år. Han bodde i en fräsig etta på Stora Robertsgatan i Helsingfors och jag saknar ibland första halvan av 90-talet då livet kändes spännande och allt var möjligt och, inte minst, MTV fortfarande spelade musik.
Ja, jag kommer så väl ihåg hur vi förfestade till något musikprogram som gick på fredagskvällarna. MTV Dance eller något liknande. Den fantastiska VJ:n (åh, video jockey – bara en sån sak!) Simone Angel – som senare kom att göra den fantastiska biten Let This Feeling – presenterade dansvideor på löpande band (Felix, Cappella, Maxx…).
Det var en härlig tid!
Ah, jag kallade grabben Badbyxan eftersom han alltid, alltid tog på sig badbyxor när vi skulle sova. Varför vet jag inte. Jag frågade aldrig eftersom jag var ung och frisinnad och inte tyckte att någonting var konstigt.
När vi ändå snackar karlar kan vi konstatera att min älskling, sångaren och programledaren Amir Fay Guttman, igår gick och gifte sig med en man som uppenbarligen inte var jag.
Naturligtvis var Kadima-ledaren – den fantastiska – Tzipi Livni en av gästerna.
[Artikel. Översatt artikel.]
Här sjunger han om vår sista dag tillsammans: Yom Acharon.
Etikett: Helsingfors
Åh, Antti!
I väntan på den fantastiska finländska sångaren Antti Tuiskus nya album har jag finsk fredag med de gamla alstren.
Herr Tuisku blev känd och berömd för sex år sedan då han kom trea i Idol (en annan fining vann, nämligen Hanna Pakarinen (ESC 2007 ”Leave Me Alone”)).
Antti har släppt fyra fina plattor + en julskiva tror jag, men den ignorerar jag såklart fullständigt.
Gossen är så populär att han för tre år sedan släppte två album på samma gång: Rovaniemi (innehållande mjukare musik) och New York (betydligt klubbigare).
Ja, Antti kommer från Rovaniemi. Han bor dock idag i den fantastiska staden Helsingfors.
Nya singeln ”Juuret” (rötter) –>
”Sekaisin” (typ galen/mixed up) från albumet ”New York” –>
Den fina ”Valo” (ljus) från albumet ”Rovaniemi” –>
Madonnaminnen
Medan det åskar och regnet piskar mot mina smutsiga rutor ligger jag i soffan och lever på minnena från Madonnakonserten.
Min mor sa för 20 år sedan att jag skulle komma att gråta när jag såg Madonna live. Hon hade nästan rätt. Jag grät inte men jag blev tårögd vid två tillfällen.
Dels under allsången till Miles Away.
Dels under den fantastiska, i pressen så sågade, You Must Love Me.
Båda mycket populära i Helsingfors. Och ja, allsång!
Båda kraftigt underskattade singlar.
PS Bästa låten och numret var såklart Like A Prayer, men jag hade inga tårar någonstans – jag var alldeles för upptagen med att dansa.
Finland – en orgie i bilder
Varsågoda.
Del två i bilder.
Del ett var så klart Madonnakvällen.
Påhittigt parkeringssystem. Grön lampa i taket=ledig plats. För övrigt är det fina med den finska huvudstadsregionen att allt känns så nytt och fräscht och rent och modernt.
Det fina med den finska själen är att man inte är så rädd för förändringar. Man välkomnar det nya. Här i Sverige har vi en tendens att vara kinkigare och trögare. Vi väntar och ser. Vi säger: “kanske”. I Finland säger de: “ja!”
Det inte så fina är att människorna är bleka och tråkiga. Mer invandring, tack. Nytt fräscht blod i venerna! (Söderifrån! Ej österifrån.)
Plötsligt känns hundmatshyllan på Åhléns City väldigt futtig.
Familjehunden Onni trivs, liksom jag, i föräldrarnas nya, luxuösa cityvåning.
Han är helt olik Sebbe. Inte ens sovstilen är densamma.
Det är alltid fint med regnbågar.
Att slå upp ögonen och mötas av denna syn är ren lycka. Guddottern står mig nära…
…och vill inte lämna mig i fred många sekunder.
Familjetid med Skip-Bo.
Redo för bröllop. “Vilken tur att åtminstone en av mina bröder är gay”, sa syrran, “så det blir lite flärd”.
“Du ser ut som Ewan McGregor”, flämtade Hetero-Jompa.
“Vi har samlats här idag för att…”
Det stiliga brudparet. Syrran iklädd min favoritfärg. Ingen oskuldsfull, vit klänning här inte – damen har ju trots allt fött två barn. Prästen var för övrigt en mycket ärtig kvinna.
Judendomen förföljer mig.
Det är alltid härligt att komma ut lite grann.
Strålande sol och mycket varmt…
…i både luften och… kroppen.
Ceremonin var (tack och lov) kort och enkel. Den efterföljande festen var däremot en mycket lång historia och jag, jag, var den som kastade in handduken först av alla.
Dagen därpå tog jag min nya, fluffiga frisyr och flög hem.
“Hello Finland”
Första arbetsdagen efter semesterveckan är avverkad och jag sitter hemma och browsar (underbart ord) klipp från konserten i Helsingfors. En flitig filmare har lyckats fånga några fina bitar med bra ljud- och bildkvalitet.
Enligt finländsk press avslutade Madonna med orden “Kiitos Suomi” men det minns jag ingenting av och ännu har jag inte hittat ett klipp som bevisar detta. Det vore så klart roligt att höra.
Så, sa hon någonting på svenska i Göteborg?
Sa hon “Hello Sweden” eller “Hello Gothenburg” eller vad? “Hejsan raringar” kanske?
Berätta nu! Det här är viktiga saker!
Jag gillar verkligen Beat Goes On (men hatar rappen såklart).
Like A Prayer är och förblir min Madonnafavorit! Nu bättre än någonsin (inget slår originalet dock..).
Min Madonnatvåa Frozen är alltid tråkig live. Dock ej denna gång. Fy tusan så bra!
Give It 2 Me – hur bra som helst. Här mimar donnan, men i stort sett hela konserten var live (låt kvällstidningarna hävda motsatsen – jag kan min Madonna).