Vilken bra dag

Tandjäveln gjorde riktigt ont hela gårdagen. Ja, den där som jag fick lagad förra veckan (det var en gammal lagning som gått sönder och jag trodde då att det var det som gjorde ont).
I morse ringde klockan fem i nio och nio prick ringde jag och fick en akuttid. När jag lade på undrade jag lite varifrån mitt solskenshumör kom. Jag hade kvittrat och skojat till det lite i telefon nämligen; mycket olikt mig. Sedan gick allt som på räls. Lämnade Sebbe hos Polaren och gick till käftis – den här gången en trevlig stor donna med östklingande namn. Det blir rotfyllning. 2800 kr. Nästa behandling på min födelsedag. Det gjorde redigt ont när hon rotade i käften min och bedövningen ville inte ta. Detta är för övrigt ett genomgående tema i mitt liv och i min personlighet; jag behöver mycket av allt. Jättestarkt kaffe, extremt kryddad mat, mycket sprit i drinkarna, det tyngsta sömnmedlet som finns på marknaden, de värsta antidepressiva osv. Efter fyra feta sprutor kände jag till slut äntligen inte så mycket. Skönt efteråt. Skönt att ha ett bedövat ansikte, att inte känna smärta.
Efteråt träffade jag Sebbe och Polaren och vi strosade från Odenplan till Gamla Stan och vidare till Slussen där det vankades mat. Tunnbrödsrulle med sojakorv för mig (45 kr) – jag vet att ni undrade. Det blev inte så mycket mat dock, eftersom jag inte riktigt kunde kontrollera fejset och maten rann hit och dit och jag bet mig såklart i läppen och.. ja.
Därefter superstros på Söder. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Avslutningsvis promenerade Sebbe och jag hem och nu ska han sova och jag sitter och hoppas att bedövningen inte släpper än på ett tag… Hoppas även att pillren jag äter för foten verkar även mot käftsmärtan när den kommer.
Ikväll kanske jag tar på mig finblusen och går på ARABISK BÖGKLUBB. Ja, i Stockholm finns allt.
Älska Stockholm!

Tillbringar lunchen på

Svea Vaccin på Sveavägen 16.

Uppdatering: Åh, så skönt det var att vaccinera sig i godan ro på flotta Svea Vaccin. Efter att ha hört skräckhistorier om hur människor i boskapsliknande flockar fösts omkring i enorma aulor med skrikiga barn, rädda gamlingar, kaxiga tuggummituggande tonåringar osv. så njöt jag av den proffsiga och trevliga personalen. De hade styrt upp det hela mycket bra med fungerande klassiskt kölappssystem och allt gick som i ett huj! Det enda som störde mig var att när jag drog upp ärmen och blottade min axel för den latinske sjuksköterskan så noterade jag att den var väldigt hårig. Axeln alltså. Fy fan för denna ålderdom.

Käftis och mardrömmar

Det gick bra hos tandläkaren. Var på City Dental, och för ickestockholmare kan jag berätta att stället är en bespottad billigare mottagning med gott om importerad personal.
Jag blev nästan lite besviken då både sköterskan (ung dam) och tandläkaren (väldigt ung man med lite polskt utseende) talade svenska (den senare helt utan brytning). Det sköna var att det var lite snack och mycket verkstad. Typ: ”Tja, jaha, en av dina lagningar har gått sönder. Lägg dig ner och gapa så jobbar jag.” Inget skitsnack. Skönt.
Grabben i kassan flirtade lite med mig. Japp, det gjorde han. Ta mig tusan. Jag fnissade mest, nervös som jag var.
När allt var färdigt motionerade jag hem och här är jag nu.
Det var inte det inlägget skulle handla om. Nej, det skulle handla om drömmar.
Det lilla jag sovit den senaste tiden har resulterat i ett gäng absurda/konstiga/ångestframkallande drömmar.
En gång drömde jag att jag insåg att alla mail jag någonsin skrivit hade skickats till samtliga i adresslistan. HERREGUD. Jag vaknade och kunde knappt andas!
En annan gång drömde jag att jag blev av med handväskan i Jerusalem (!). Hade sån ångest! iPhone. Plånbok. Pass. Allt. FATTA så hemskt.
När jag vaknade ville jag först tillbaka till drömmen för att se om allt ordnade sig till slut. Snart var jag dock bara tacksam över att det hela hade varit en mardröm och inget annat.
Det var det.