Idag har tre personer frågat mig om jag gått ner i vikt. Ja, jag har ju det och orsaken till detta ser vi till vänster – min lunch.
Den senaste i raden var min ex-make. Vi diskuterade min kommande visit och mitt i alltsammans sa han: ”did you lose weight?” Jag började så klart skratta mitt vackraste skratt.
Jo, vissa vänner är oroliga och tror att jag kommer att råkära ner mig i honom igen när vi möts, och att vi kommer att göra’t i både binge och på balkong, men jag kan officiellt lugna er. Han kommer inte vara hemma! (Åtminstone inte de fem första dagarna då han kommer vara utomlands i yrket.)
Dessutom har jag ju en date den 21 april! Ja, jag är ju organiserad och tycker om att planera saker i god tid. Jag testar nytt schampo, balsam och ny ansiktskräm. Och vad ska jag ha på mig? Hur många kilo hinner jag losa på 21 dagar?
Etikett: hälsa
Dagens konversation
Jag vet hur det känns
Nu ska jag vara lite icke-pk igen.
När jag och Sebbe var ute och motionerade så mötte vi två smällfeta unga brudar. Den ena av dem höll en cigarett i den ena handen och en pizzakartong i den andra.
Jag tänkte: vad gör du med dig själv? Varför hatar du dig själv så hårt?
Mådde lite illa av det hela. Själv får jag fruktansvärd ångest när jag går runt med en pizza. Ännu värre är det med en påse chips eller dylikt. En gång när jag var nere hos libanesen och köpte mellochirre så bad jag om en plastpåse och jag fick en. Genomskinlig! Fy så hemskt det var att promenera hem med den i näven.
Alla såg. Alla tänkte: rultan ska gå hem och tröstäta. Vilken tur att det är måndag i morgon; nystart och hälsosamt leverne. Som vanligt.
Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
Självhjälp
Som ni vet så jobbar jag hårt på att bli en positiv, lycklig och lyckad man. Min nya hälsosammare livsstil gäller såväl utsida som insida och efter många deprimerande böcker (tänk: två förintelseböcker på raken) glider jag nu elegant över till tantiga självhjälpsböcker. Nu ska jag läsa Vad optimisten vet och du kan lära dig och eftersom författaren har ett vackert namn så litar jag på honom (Nicolas Jacquemot).
Uppdatering: Motsatsen till livsglädje är livsleda, pessimism och svårmod, vilket inte är särskilt angenämt. *Noterar*
POISON
Aha, ni undrar hur det gick hos tandläkaren! Jo, det gick väl som vanligt. Jag måste säga att jag gillar min portugisiska tandläkare. Hon känns bra på det hon gör och hon verkar ENGAGERAD och INTRESSERAD och hon förklarar LAGOM mycket vad det är hon pysslar med i käften min.
Låt mig berätta lite kort om min helvetestand. Det är tanden framför den utdragna visdomstanden i nedre käken som vi snackar om. Innan visdomstanden drogs ut för en… 7 år sedan eller så.. så tryckte den sig snuskigt mot tanden framför. Ja, den fick sig många smällar helt enkelt och den lagades för många år sedan men nu visade det sig alltså att en rotfyllning var det enda rätta.
På grund av att visdomstanden gnagt sönder halva tanden så är den väldigt tunn på bakre sidan och förmodligen, säger tandläkaren Marta, lyckas bakterier ta sig in i kanalerna genom just den tunna lilla tandväggen. Därför ilar jag gång på gång till tandläkaren med samma gamla smärta.
Idag kom en annan tandläkare in för att ge Marta en extra hand. Hon var lite halvsvensk/halvösteuropé och hon BRANN för sitt jobb. Ja, denna unga fräscha böna ÄLSKAR tänder. Det är så lustigt med människor som BRINNER för något. Puss på dem. Hursomhelst. Hon rådde Marta att lägga in SCHLUMSKA eller nåt liknande. Haha, ja, det hette ungefär så. Jag vet inte om schlumska var detsamma som det ”POISON” som Marta lade in i tanden. Ja, ”it will poison the tooth”, sa hon.
Och så fick jag antibiotika. Och jag ska tillbaks om två veckor.
Och undrar ni nu varför vi inte helt sonika har dragit ut tanden så beror det på att Marta (29) sa till mig: ”Du är fortfarande ung. Lyckas vi fixa denna tand så kommer du kunna ha den kvar i många år framöver!”
Jag tror att Marta sa, när jag låg där omtöcknad med en massa, jag säger MASSA, saker i käften, att jag inte behövde betala nåt idag (eftersom hon gjorde samma sak som förra gången). Jag kilade i alla fall bara hem utan att ta vägen förbi receptionen. Hoppas jag inte hörde fel/hallucinerade. Vill inte bli sedd som en sån som inte gör rätt för sig!
Nu väntar jag på att min danska hundvakt ska flytta in. Han smsade och undrade om jag behövde nåt från affären, fastän jag just skrivit att jag bjuder på middag.
Surt och kort svarade jag: ”I COOK. U EAT!”