Idag ska vi vara lite fördomsfulla.
För några månader sedan öppnade Ryskan en butik boutique i närheten av min bostad och jag har varje gång jag strosat förbi tänkt att kläderna i skyltfönstret varit lite för sobra, minimalistiska och Filippa K-tråkiga för att behaga en ryska. Jag har dock hela tiden levt på hoppet om att Klänningen snart skulle dyka upp, och mycket riktigt – häromdagen hängde den där. I all sin glans. Denna lila kreation med stora glasapplikationer. (De såg mycket större och tyngre ut IRL än de gör på bilden.)
Varje rysk donnas dröm! Jag kunde andas ut och ännu härligare var det att ett par dagar senare notera att klänningen var borta.
Nu över till en helt annan ryska (tro mig – jag kan identifiera en ryska när jag ser en). I lördags när jag åkte tunnelbana så klev hon plötsligt på. Hon slog sig ner mittemot mig och jag kunde inte slita blicken från hennes… eh… horaktiga look. Denna hårt sminkande, ”eleganta”, medelåders kvinna satt där i all sin pimpinettighet och skramlade med sin lilla pastillburk (ryskor älskar stil och finess och skulle aldrig drömma om att inte hälla över pastillerna i en elegant plåtburk).
Jag blev lite förtjust – hon påminde om den medelålders kvinna som bor någonstans långt inuti mig; hon som tittar fram när jag sippat i mig ett par glas whisky.
Med detta vill jag säga att jag älskar damer över 45 – fina grejer.
(På bilden har jag färglagt ryskans naglar då färgen ej fastnade på bild.)