Jo, jag ska stormlyssna på tre nya album.
Ja, skratta ni. Varsågoda.
1. Sarit Hadad – svängig hebrepop.
2. Britta – electropop! Aaah!
3. Carola – hatkärlek nummer 1. Rösten får mig trots allt alltid att känna mig trygg (barndomsrelaterat).
Visst är det spännande att tillhöra den skara som får ta del av mina lösenordsskyddade inlägg (verkligen!)?
Jag känner mig en smula restriktiv numera då det ränner väldigt mycket nytt folk här.
09:26 Sebbe är med mig på jobbet idag – vi umgicks ju inte så mycket igår, p.g.a. stormjobbandet. Dessvärre är han lite kräksjuk och svag (Vad har han ätit nu då? Inget konstigt alls, vad jag kan minnas.) men han repar sig förhoppningsvis snart. Han sover på en rund Ikea-matta.
09:34 Eftersom han kräktes ”skum” så rensar han magen. Ingen fara. Dock otrevligt. Tacksam över att han ej vomerade på den fullmatade morgontunnelbanan. #positivaveckan
10:05 Jag och marknadschef har talat hundar. Hon har sin pudel med sig idag (vi brukar ha hundparty här på fredagar).
11:44 Vi har varit ute på en snabb kissepaus. Fy tusan vad det blåser kallt! Inte ens vårsolens vackra strålar värmde.
I matlådan fann vi för övrigt pasta och kryddstark quornfärs. Till det en skvätt pesto. Pesto funkar alltid.
12:03 Det här hade jag kunnat skriva. Ha ha ha. HA HA HA.
12:14 ”Berlinjuden” skriver på MSN: ”you’re so funky!! you’re so gonna fit here in berlin. honestly. you’re hot stuff. I’m honest and straight! I’m honest as a straight arrow.”
13:11 Nu har Sebbe piggnat till riktigt ordentligt. Han åt just en rejäl ”portion” mat.
14:07 Nu är det dags! Blå ögonskugga, lite mascara och läppglans. Mycket rouge. På med de skyhöga, sylvassa stilettklackarna och off we go. Ut i det fria. Helgens syndiga näste väntar!
20:34 Och med det menade jag sofflocket. Här ligger vi, Sebbe och jag, huller om buller och poppar plattor för fulla muggar.
Etikett: Carola
Amenursäktamig
Allsång… Då vuxenbrottas jag
Igår talade vi lite om populära blogginlägg och det ska vi fortsätta med idag: ett annat ofta googlat inlägg är ett gammalt ett som bär titeln Allsång. Det handlade om att Lordi skulle vara med… vilket ju var en ganska kul nyhet.
Nu när Allsången är på tapeten igen så kan jag avslöja att jag, vad jag kan minnas så här rakt upp och ner, bara har sett programmet en gång; det var när Lili & Susie medverkade förra året. Jag besökte min bror på landet och saknade Stockholm som fan – alltså slog jag på TV:n och njöt av alla härliga bilder från ett somrigt Stockholm (jo, jag sjöng nog med också, vi snackar ändå L&S här, okej).
I år ska miss Carola vara med igen (hatkärlek ju) och jo, när hon medverkade kastade den där blomkrukan på tösen i publiken 2005 ville jag verkligen se programmet, men jag kunde inte. Ni förstår, jag hade just blivit ihop med min dåvarande kärlek och vi var upptagna med att vuxenbrottas. Jodå, TV:n stod på i bakgrunden och jag hörde Carro ta ton. Vuxenbrottandet var prio 1, men hade jag vetat att blomkrukor skulle flyga så vete fan… Det hade nog varit roligare att se det live än att.. ja, ni vet… ligga.
Läs även andra bloggares åsikter om Allsång på Skansen, Carola
AB AB Exp Exp Exp SvD Syd Exp Exp Mer Carola AB
Tio år sedan
”I går kväll dog hon i influensa…”
Våren ger mig så djupa tankar
Smygreklam.
Idag ska vi tala språk.
Det är något som irriterar mig och igår började jag återigen att tänka på det då jag kastade mig över de engelska versionerna av Shirley Clamps Min kärlek och Att älska dig, då de släpptes på hennes nya För den som älskar… En samling. Jag älskar alltid att höra samma låt på olika språk även om det oftast blir platt, känslolöst och mest tomt pladder.
I Melodifestivalens regler borde det finnas en aggressiv lag som säger att vinnarlåten ska framföras på samma språk i ESC som i MF. Att den kan översättas (till trist engelska) är ett hån mot allt och alla.
Hade Shirley vunnit med Att älska dig hade ju låten fått heta Miracle (vilket i sammanhanget låter som America – vilket inte är okej) (a miracle sjunger hon alltså). Den svenska versionen har en fantastiskt vacker text – ja, texten gör låten – medan den engelska är riktigt klyschig och tråkig. Ett hån hade det varit att höra den i ESC.
Min kärlek funkar bättre. Här och där mer eller mindre rak översättning som faktiskt passar fint ihop med melodin och ja… jag gillar den. Däremot är stora delar av (de viktiga) körpartierna bortplockade. Det märks mest i slutet där kören ju i originalet vrålar “min-kärlek-min-kärlek”. I den engelska versionen är det helt tyst. Titeln My Love Light funkar dock inte. Det låter som om Shirley gastar “my love life”. Not good.
Måste även nämna Lena Philipssons superba Det gör ont. It Hurts fick den heta i Istanbul, och det är ju en rak översättning, men hur låter det egentligen? Hur ligger “it hurts” i munnen jämfört med “det gör ont”? Inte bra va? Not good at all.
Carolas Evighet fungerade bra som Invincible, men det beror säkert på att den engelska versionen ju faktiskt var originalet. “Invincible” känns skönare i käften än hackiga “evighet”.
För övrigt kan jag avslöja att varje gång jag skickat både svenska och engelska versioner till Y så har han snart raderat de engelska. “Det är mer känsla i de svenska”, säger han vist, “även om jag – ännu inte – förstår så mycket av dem”.