Jag lider av allvarlig schlagerfeber. Säga vad man vill om Carola men det är uppfriskande med en riktig popstar. Som vågar vara en riktig popstar. Jag är så fruktansvärt nyfiken på hennes låt att jag inte vet hur jag ska kunna sova i natt. Så illa är det.
Tänk att Anna Book skulle bli så där het igen. Efter alla dessa år. Finns det någon fjantigare än Paolo Roberto. Skulle väl vara Anna Maria Corazza Bildt i så fall.
R är så fin. Han hör direkt på min röst om jag är det minsta nedstämd. Då ringer han en gång i timmen för att “kolla läget”. Rart.
Jag trodde att Carola hade gjort det igen men när jag hörde intervjun i sin helhet var det ju inte så farligt. Mer som att; “jag vill jättegärna prata med dig om det här men det är inget man drar över på en kafferast och just nu är det jättemånga som vill prata med mig”.
Men det vore verkligen underbart om Carola kunde vakna upp ur sin koma och lära sig att tänka själv.
Väldigt skönt att inte jobba häcken av sig. Lediga dagar är guld värda. Hade en hemskt konstig dröm som fick mig att tänka på att jag gått in i fas 4. Första fasen är barndomen, andra är tonåren tredje är de vilda åren mellan 20 och 30 och nu då? Jag vet inte vad fjärde fasen heter men jag ska nog komma på det snart.
Etikett: Carola
Siesta
Siesta är ingen dum idé. Nyvaken. Ytterligare en bild på karameller eftersom det är det som gällt de senaste kvällarna. Gårdagskvällens Congratulations, ESC 50 år, var ju en trist historia. Varför dessa tråkiga dansare? De kunde väl visat uppträdandena rakt av istället. Tur att Dana var där i alla fall. Henne kan man lita på. Vilka utstyrslar! Carola var ju bara plågsamt pinsam. Att “Halleluja” var hennes favoritlåt kunde man ju inte ha gissat. Synd att barndomsidolen skulle falla så platt på näsan. Det gör lite ont i själen faktiskt.
Hursomhelst uppe med tuppen i morse. Sydde gardiner. Fållade och höll på (mest D). De blev enormt tjusiga i köksfönstret. Måste lägga in en bild någon dag.