Det slog mig återigen. Tänk vilket knäppt samhälle vi lever i då en sådan sak som en trevlig kvinna i tvättstugan fick mig på strålande humör. Vår konversation var hemskt kort och ytterst alldaglig. Men ett leende gör så mycket i denna dystra värld. Klyschor återigen men leenden och vänliga blickar sprider sig som ringar på vatten. Det är det lilla som betyder något. Det är det lilla som gör det stora. Gosh, vad lycklig jag känner mig helt plötsligt. Ska sitta vid min dator och spela plattor hela dagen. I love life (har min fördubblade dos av antidepressiva något med saken att göra tro? Eller var det kvinnan i tvättstugan?).
Ändring
Morgonkaffe
Morgonkaffe. Mycket att stå i känns det som. Måste hem och tvätta och Gucci kommer från Malmö. Ska fika lite. Nyvaken. Huvudet helt tomt. Trött hela tiden, måste bero på zoloften (som från och med idag är uppe i 100 mg/dag).
Å, jag måste återlämna en massa böcker till stadsbiblioteket också. Å nej. Måste gå.
Fåordig
Konstig dag
Det har varit en konstig dag. Vaknade med enorm ångest. Nu mår jag dock som en prins. D har legat och läst för mig ur en bok som heter “De första civilisationerna”. Mycket intressant. Han kan sådant som jag inte snappade upp i skolan eftersom mina krafter gick åt till klara av att vara där överhuvudtaget. Att komma hem ordentligt. Att slippa alla plågoandar. Nu är det snart sovdags. Katten ligger redan och småsnarkar och jag har en hel del att stå i innan flyget lyfter från Stockholm till Göteborg på måndag.
Sov gott, alla. Och var snälla mot varandra.