Personligt – Sida 20 – Kim da Costa

”Vill du hellre tala svenska?”

Igår hade jag mitt första möte (via kamera då så klart, i dessa tider) med min handledare i mina förmansstudier. Jag tänkte just poängtera att jag är lite nervös inför det här med att studera på finska, då hon frågade mig på helsingforssvenska: ”Är det så att du är svenskspråkig? Vill du hellre tala svenska?” Det visade sig att handledaren är finlandssvensk.

Så då bytte vi språk och plötsligt förstod jag ALLT. Även om min finska är supergod så är ”finfinska” ett kapitel för sig.
Språk är viktiga grejer, som jag har sagt en miljard gånger.
Vi kom överens om att, trots att jag studerar på finska, så har jag denna handledare att rådfråga om sånt som jag inte hajar. På svenska.
Känns tryggt.

Älskar det TVÅSPRÅKIGA Finland!

Kyfos, lordos och ischias

Det är ganska skönt att – i och med min nya fantastiska befattning – få sätta mig ner med pappersarbete då och då.
Varken min kyfos eller min lordos har plågat mig på sistone. Även min mångåriga bästis herr Ischias lyser med sin frånvaro.

Jag har dock ont i mitt högra knä. När jag inte sovit tillräckligt mycket så känner jag det i knäna. Faktiskt. Dessa veckor då jag jobbar kväll samt helg är ofta väldigt slitiga. Jag anser ju ödmjukt att människan är skapt för att kliva upp med solen och kvällarna är till för att ta igen sig. Allt annat är bara trams. Denna naturliga klocka sitter i våra gener och i vår faktiska biologi.
Men jag gnäller naturligtvis inte då jag trivs på min arbetsplats, och i morgon bitti hoppar jag raskt på min betydligt behagligare morgonvecka.

Ja, detta var ju inget direkt revolutionerande inlägg men jag har skrivit så sällan på sistone så jag tänkte öka takten lite, och vara lite mer närvarande. Jag vet ju att jag (fortfarande, efter alla dessa år!) har trogna läsare. Även om kommentarsfälten dog när facebook, twitter och instagram kom med buller och bång.

Förmannen i mig

I torsdags undertecknade jag ett kontrakt som sträcker sig ända fram till början av 2023. Det känns så otroligt skönt. Nu är jag alltså förman även officiellt och på papper.

Efter alla dessa år av hårt slit och även blod och svett och en och annan tår så har jag kommit nånvart i min nya så kallade karriär. Jag känner att det finns ett slags förtroende för mig och att cheferna litar samt tror på mig och mina kunskaper och egenskaper.

Härmed har jag en massa ansvar på jobbet, som jag inte haft tidigare (även om jag alltid tagit lite mer ansvar än vad jag behövt ta). Arbetsuppgifterna är mer varierade och jag trivs väldigt bra. Jag har så klart en massa nytt att lära mig men det får ta den tid det tar. Erfarenheter och specifika kunskaper kan varken trollas eller stressas fram.

En av ungdomarna sa faktiskt någonting i stil med: ”Du passar bra i din nya roll. Du är äldst av oss som är här nu, och du är mest erfaren. Dessutom är du vänlig men även auktoritär.”

Det lät väl fint!

Ett höstigt hej

Jag har inte hunnit skriva på ett tag (på ett bra tag, faktiskt). Hela mitt liv kretsar kring arbete och studier; jag är inne i en sådan fas.
Idag är en stor dag. Jag ska få mitt nya arbetskontrakt och jag ska påbörja mina förmansstudier.

På jobbet har det gått bra och jag har fått agera problemlösare och jag har lärt mig en hel del nytt (redan). Jag har helt enkelt fått ta en massa ansvar och jag trivs i den rollen.

Allt annat som hör livet till får vänta. Jag har varken tid eller energi att koncentrera mig på alla mina andra ”projekt” eller ens på något slags privatliv.
Det är bara jag och hunden Blake och titt som tätt träffar jag min Jenny som även hon är inne i en ny karriär på samma firma men på en annan adress. Det känns skönt med lite stöd.

Här i Helsingfors börjar löven så sakteliga att byta färg. Det blåser och det regnar. Jag älskar hösten. Jag blir lite sentimental och inåtvänd samt eftertänksam men jag har har ändå alltid älskat hösten mest av alla årstider.

Nåväl. Jag ville bara säga hej. Vi hörs snart igen.

Succé på jobbet

Igår invigde vi vår nya butik i Kajsaniemi i centrala Helsingfors. Det blev omedelbar succé.

Vi var inte helt förberedda på att inslaget på lokalnyheterna skulle ha ett SÅDANT genomslag. Helsingforsarna kom i drivor och de älskade vår flådiga butik. De tackade oss för att vår second hand-kedja äntligen finns i innerstan och en efter en önskade de oss lycka till.

En gammal tant sa: ”Underbart att ni äntligen finns här mitt i stan” och jag svarade ”Visst är det” och gjorde tummen upp. Då log hon sitt underbara tantleende och gav mig en rivig 👍🏼 tillbaka. Så söt.
En finlandssvensk dam sa på sin eleganta svenska att ”särskilt bokavdelningen är suverän”. Jag svarade: ”Jag tar åt mig eftersom det är jag som har organiserat och planerat den”.
Alla var glada och alla var imponerade av vårt CLASSY utbud. I vår citybutik säljer vi prylar för ”citymänniskan”.

Ja, det var en oerhört hektisk men underbar dag. I vår butik på Kajsaniemigatan kommer jag att trivas.