Tro det eller ej, men Dansken är fortfarande kvar.
Även om vi inte är ett par var det… trevligt… att komma hem och upptäcka att
1) disken var borta
2) någon frågade: “vill du ha kaffe?”
Ni sambos vet inte hur bra ni har det.
Även om det är underbart att vara ensam då och då (ganska ofta till och med).
Sebbe älskar honom. Det är ett stort plus.
Igår såg jag äntligen Sex and the City-filmen. Dansken och jag slog oss ner med popcorn i ett hav av unga brudar. Jag tror vi var fyra herrar i salongen. Och jag förstår inte hur min, uppenbarligen iskalla, väninna Gucci “gillade filmen men inte fällde en enda tår”.
Jag var tårögd mest hela tiden.
Läs inte vidare om du inte vill veta mer om filmens innehåll.
Okej.
Jag tyckte mycket om filmen och den berörde mig som sagt. Lite besviken var jag över det faktum att bröllopet hade så stor roll i det hela. Jag är inte särskilt intresserad av bröllop. Eller bröllopsklänningar.
Filmen var heller inte lika g-l-a-d som jag förväntat mig. Depressionen i Mexiko gjorde mig lätt deprimerad.
Men nog skrattade jag gott också. Samanthas repliker var oftast guld värda och Charlotte var ljuvlig. Mirandas hår var tyvärr lite fult igen och Carrie passar inte i mörka lockar.
Kategori: Media
Chefredaktören i mig
Jag är ju som bekant ingen tv-slyna men då och då fastnar jag för något som jag därefter följer mer eller mindre maniskt.
I somras någon gång upptäckte jag Dirt. Det var en yngling som rekommenderade serien och jag såg första delen och var fast direkt. Jag såg hela första säsongen under två annars så trista kvällar och jag njöt av varenda liten sekund.
Courteney Cox är briljant som skvallertidningsdrottningen Lucy Spiller och intrigerna/dramerna är så extrema att de förmodligen är direkt hämtade ur vår galna verklighet.
Dirt tog en lång paus men igår fick jag till min enorma glädje veta att serien sparkat igång i Amerikat igen så jag såg andra säsongens två första episoder igår kväll – och jag älskar-älskar serien! Åh! Drömmen jag burit på i alla år: att arbeta på ett fräsigt magasin, vaknade genast till liv igen. Hade jag haft armbågar och självförtroende hade jag gjort verklighet av mina drömmar. Vem kan glömma fantastiska personaltidningen TM, som jag drog igång i slutet av 90-talet? Ingen inblandad. Faktiskt var tidningsredaktion den lek jag helst lekte som glin, så drömmen har funnit hos mig sedan barnsben.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra med den. Ha en bra dag. Och se Dirt.
Purpurdrama & Grönis
Måndag och en normal vecka för mig – arbete måndag-fredag och ledig helg.
Sov oroligt i natt. Tror det berodde mest på att kroppen var upptagen med att repa sig. Det blev mycket av det goda i helgen, kan jag konstatera.
Jag har inte berättat om Purpurdramat!
Jag och Grönis pratade film en gång och jag nämnde att Purpurfärgen är en av mina favoriter, varpå vi kom överens om att se den tillsammans när han kom och besökte mig. Jag lånade filmen av min gode vän men när vi slog oss ner i soffan i fredags insåg vi att vi fått dvd nummer två, som bara innehöll bonusmaterial. Besvikelsen var stor men vi såg istället en Almodóvarfilm som jag hade hemma i hyllan. (Jag somnade för övrigt mitt i – utmattad efter min hårda tvådagarsvecka…)
På lördagen då vi var på memmajakt passade Grönis på att köpa Purpurfilmen eftersom vi annars inte skulle hinna se den.
Mitt i filmen tog den slut. Det var mycket dramatiskt men jag insåg att man kanske skulle vända på skivan som den vane LP-älskare jag är. Och så var det ju! Men konstigt att det inte fanns angivet någonstans på dvd:n. Vi såg i alla fall filmen och den var lika bra som alltid.
Grönis är för övrigt en av de bästa män jag någonsin mött. Hoppas innerligt att hans kvinna ger honom den uppskattning han förtjänar. Annars blir jag rosenrasande.
Det är Dallasmaraton på TV4 Guld
Söndagsrapport
Men käre vän. Så här sent har jag väl aldrig skrivit dagens första inlägg!? Jag brukar ju få fram något redan innan klockan slagit åtta på morgonen…
Sjuk fortfarande och äntligen hemma från jobbet och äntligen har jag några dagars ledighet framför mig.
S var med mig på jobbet och nu är han mycket trött efter en lång arbetsdag plus promenad både till och från kontoret. Ska ta ut honom på kvällstoa nu. Sedan får han sova vidare medan jag i min tur ser filmen The Hebrew Hammer.
Ciao.
PS Jag ska inte, som jag gjorde förra veckan, skriva om det faktum att sådana jag träffat, dejtat, varit ihop med hör av sig på söndagar då de har söndagsångest, eftersom jag fick ilskna telefonsamtal om det. Men jo. Det hände även idag… 😉