Kategori: Israel

”Vardagsreligiös” upplevelse

Vad vore dessa helger utan smått religiösa inlägg? Inte så mycket va?

kim jewish

Så. 
Igår kväll fick jag vara med om en sån där ”vardagsreligiös upplevelse” igen. Händer då och då. 
Jag stod ute i trädgården, med fötterna hårt tryckta mot marken. Kände mig ovanligt stabil på något vis. Det var mörkt och perfekt temperatur. Några envisa stjärnor syntes. En liten, blyg vind. Tyst. 
Jag sträckte armarna mot himlens evighet och det kändes som om ”någon” drog mig uppåt samtidigt som mina fötter pressades mot jorden. Kände mig ”ett med naturen” (hehe) och som att jag var på exakt rätt ställe vid rätt tidpunkt. Där jag skulle vara just då. Min arma kropp drogs ut och jag kände mig två meter lång. Som om ryggkotorna hamnade rätt. 
Jag var en del av skapelsen.

Med åren har jag blivit mindre stressad och jag har så att säga accepterat att jag inte kan kontrollera allt. Då känns det bra att lämna över bollen åt Skaparen. 
”Jag litar på dig”, viskar jag. ”Det som ska ske sker när tidpunkten är den rätta.”

E’ la gôtt o känna så mitt i all misär!

”I love you”, sa den unga kvinnan

Men jag har ju inte berättat det roliga som hände på senaste resan till Israel!

Eller snarare på vägen tillbaka till Finland.

När jag checkade in på Ben Gurions flygplats satt det en ung kvinna bakom disken. Hon tittade i mitt pass och när hon såg mitt namn så sa hon följande:

”Jag älskar dig. Jag vet vem du är. Du är en av de där ”heja Israel”-människorna och jag älskar dig. Jag följer dig och det du skriver och gör och Du. Är. Underbar. Ha en trevlig flygresa.”

När jag sedan kom till gaten och skulle kliva ombord så stod den unga kvinnan där igen för att scanna min biljett. Nu sa hon:

”Jag är så exalterad över att få se dig!”

Är de inte underbara och kärleksfulla, de där israelerna?
Jo, det är de.

Att knyta band

Vi läste en del om kabbalah på judekursen i Danmark och efter det har jag läst många böcker i ämnet.

Den röda tråden – som sägs skydda mot DET ONDA ÖGAT – har jag burit i två år.
Den trillar av efter 3-4 månader och då knyter man en ny.
Jag har märkt (eftersom jag är vidskeplig samt ”tror på allt”) att innan jag knyter en ny – det är då något otrevligt händer. Eller allt spårar ur i allmänhet.

Helst ska någon ”man älskar” knyta och säga en särskild bön. I dessa moderna tider knöt jag själv den senaste samtidigt som Han satt i Israel och via skype ‘bönade’ åt mig (på ren och fin hebreiska). En fin stund!

Kabbalah har fått ett något dåligt rykte tack vare Hollywood-versionen som var så populär för några år sedan, men lär man sig om riktiga kabbalah så lär man sig att se på saker och ting på ett helt annat sätt.

I Tel Aviv har jag besökt The Kabbalah Centre. Där kan man gå kurser och man kan hitta en massa massa massa intressanta böcker. (Exempelvis: Rebooting – Defeating Depression With The Power of Kabbalah.)

Efter att ha läst de böcker som jag har läst, så uppskattar jag kabbalah på grund av att det man lär sig känns så otroligt självklart. It makes sense.

Kokande kropp i fyragradigt Jerusalem

Fotot är från en tidigare resa (Döda havet).

Jag har ännu inte skrivit några rader om min senaste (femtonde?) resa till Israel.

Det har sina orsaker som vi inte måste gå in på nu.

Jag kan dock säga att vad den unge mannen hade ordnat för mig med anledning av min födelsedag var… Det finaste och mest romantiska jag varit med om under mitt förvånansvärt långa liv.

Tänk: kibbutzhotell på bergstopp i närheten av Jerusalem (med spa, bubbelpool, simbassäng, enorm frukost osv) samt kvällen därpå utomhusfilmvisning mot väggarna i nämnda stads äldsta delar.

Det var fantastiskt. Det var vackert. Det var romantiskt.

Jerusalem bjöd på ynka fyra grader och regn – men min kropp kokade av hetta.

Den bästa dagen

Just den här dagen är alltid den bästa.
Jag talar om dagen innan jag reser till Israel.

De senaste åren har jag rest 3-4 gånger per år men varje gång känner jag samma lyckorus.

Jag trivs så bra i Israel och jag trivs så bra i världens bästa stad – Tel Aviv.

Denna gång blir min vistelse dock både kort och annorlunda.

För det första ska jag ju inte ”bara” träffa vänner, utan jag ska även träffa ”den där dejten”. Han ska möta upp mig på flygplatsen och tydligen har han någon sorts överraskning planerad. Det blir mer kibbutz och Jerusalem än Tel Aviv den här gången. Så mycket vet jag.

Han känns som en mycket generös och omtänksam ung man – och sådana karlar växer ju som bekant inte på palmer.

Sedan ska min födelsedag ”firas” på ett mycket lugnt sätt tillsammans med andra ”utlandssvenskar”.
En lugn middag och lite socialt umgänge – det är vad jag önskar i födelsedagspresent.

Här sitter jag nu och funderar på vad jag ska ha med mig. Dator + sladd, mobil + sladd, israelisk mobil + sladd, väninnans saltlakrits (alltid ett måste) (är saltlakrits verkligen något så oerhört nordiskt att endast vi gillar det?). Jag har lite shekels att ta med mig också. Och jag reser ingenstans utan penna och papper + en oläst bok.

Åh, antidepressiva, lugnande och de där tabletterna som ska hjälpa mig att sluta snusa (eller sluta med nikotinsubstitut i och med att jag ju bor i snusfria Finland). (EU är ett skämt som bör avvecklas.)

Shorts! Kanske även shorts! Det ska tydligen vara ”nordiskt sommarväder” i Tel Aviv i veckan (dock betydligt kyligare i Jerusalem).

Detta blir första gången jag reser till Tel Aviv med Finnair. I de flesta fall har jag rest med Norwegians supertidiga morgonflyg och det är så klart lajbans att landa i Israel runt lunchtid och ha en hel dag framför sig – men en är ju helt slut och förstörd efter att ha klivit upp på tok för tidigt, så morgondagens kvällsflyg känns som en välkommen förändring i mitt så föränderliga liv.