Författare: Kim da Costa

ESC: Israels (underbara) låt (igen)

För oss Eurovision Song Contest-fanatiker var den gångna helgen mycket givande. Först den fantastiska vinnaren i Melodifestivalen. Därefter, på söndagen, presenterades äntligen Israels bidrag. Sångerskan tillkännagavs för evigheter sedan och låttiteln kände vi till, men nu fick vi höra låten i direktsändning på israeliska tv-kanalen Kan 11.
Jag satt som klistrad. Och jag blev INTE besviken.

Yuval Raphael överlevde den palestinska (dags att sluta säga Hamas – det var så kallade ’civila’ Gazabor som stod för en hel del av eländet, men detta kniper ju skräpmedia näbb om, så klart) attacken mot Nova-festivalen den sjunde oktober 2023. Därefter ställde hon upp i sångtävlingen som vaskade fram årets artist som representerar landet i ESC.

Låten heter ”New Day Will Rise” och Yuval sjunger på engelska, hebreiska och franska. Jag gillar särskilt textraden ”Everyone cries, don’t cry alone”. *snyft*

“It doesn’t matter how much fire they aim at us, our water is stronger, our love is stronger, they can’t extinguish us, they can’t burn us”, säger (den fantastiska) låtskrivaren Keren Peles.

Yuval i sin tur säger: “For me the song represents the healing that we all need and the optimism for the days ahead — our future. The song speaks about our strength, all of ours, our shared hope, the support and love of such beautiful people in our country… a new day will dawn, and it will be the best there ever has been.”

Läs mer om Yuval och om låttexten i denna artikel på Times of Israel.

TACK, ÄLSKADE FÖDELSELAND

Vilken kväll det blev. VILKEN KVÄLL DET BLEV.
Jag talar så klart om Melodifestivalen.
Om ni har följt mig ett tag (jag har ändå bloggat sedan 2005) så kanske ni har förstått att jag inte bryr mig det minsta om sport – jag bryr mig däremot väldigt mycket om Eurovision Song Contest.

Jag såg finalen hemma hos en hemlig person och när rösterna lästes upp så låg jag på golvet och hyperventilerade. Innan dess vankade jag av och an och jag svettades och jag svor.

När juryrösterna hade lästs upp ledde Tråk-Månsen med ynka två poäng före KAJ och jag tänkte att ”nu måste ju KAJ vinna”.
När KAJ sedan fick 90 poäng av tittarrösterna så kändes det så himla lite i mitt huvud. Jag är ju erkänt värdelös på siffror och matematik – dyskalkyli kallas det.
Luften gick ur mig. Jag började till och med skriva ett argt Facebookinlägg.
Men då fick Måns Zelmerlöw bara 81 poäng och min hemlige person sa: ”Kim, sluta sura. KAJ vann. KAJ VANN!”

Att gå från sorg/ilska till total eufori på bara ett par sekunder var… någonting som jag nog aldrig har upplevt tidigare.
SVT meddelade dessutom KAJ: ”Ni har fått flest röster någonsin i Melodifestivalens historia.”
KAN NI FÖRSTÅ?

Jag är så glad. Så extatisk. Äntligen – ÄNTLIGEN – vågar Sverige skicka något ANNORLUNDA. Inte samma gamla perfekta, tillrättalagda, polerade pop.

Det blir en jäkligt spännande ESC-vecka i maj. Jistanes. Jag svettas redan nu.

Foto: Jag är så stolt över er idag att jag bär denna tischa.

Melodifestivalen 2025

Det börjar dra ihop sig och för första gången på många är denne MF-fantast faktiskt engagerad och exalterad. (Jag envisas fortfarande med att inte använda ordet ”Mello” – det heter faktiskt ”Melodifestivalen”. Ja, jag är gammal och gubbig och konservativ.)
I år har programmet i sig varit bättre än på länge men låtarna har fortsatt bli sämre. Några ljusglimtar har dock funnits (Victoria Silvstedt – wow, vilken dänga!).
Här skriver jag några rader om finallåtarna.

  1. John Lundvik ”Voice of the Silent” 2/5
    Naturligtvis kompetent. Naturligtvis bra vokalist. Naturligtvis förutsägbart och trist. Snälla, överraska mig nån gång.
  2. Dolly Style ”Yihaa” 3/5
    Man kan ju inte annat än bli glad av sådan här festlig, tramsig musik.
  3. Greczula ”Believe Me” 2/5
    Jag går inte alls igång på sån här Queen/Elton John-dramatisk musik. Jag gillar inte melodin i sig heller. Helt enkelt inget för mig, men jag förstår vad andra gillar med denna bit.
  4. Klara Hammarström ”On and On and On” 3/5
    Kompetent (jag vet att jag överanvänder detta ord, men ’kompetent’ är vad det är) pop som jag gärna gungar loss till, men… återigen: så förutsägbart.
  5. Scarlet ”Sweet n’ Psycho” 2/5
    Jag gillade inte Scarlet förra året och jag gör det inte i år heller. Skränigt och stökigt och så de där töntiga ansiktsmålningarna. Dock en effektiv refräng.
  6. Erik Segerstedt ”Show Me What Love Is” 1/5
    Hur tråkigt kan det bli? Hur förutsägbart kan det bli? Hur intetsägande?
  7. Maja Ivarsson ”Kamikaze Life” 2/5
    Hon är ju störtcool o.s.v. men sån här musik är helt enkelt ingenting för mig.
  8. Meira Omar ”Hush Hush” 4/5
    Nu börjar det likna nåt! Sån här musik går jag igång på. Vilken härlig överraskning! Skulle funka bra i Eurovision.
  9. Måns Zelmerlöw ”Revolution” 2/5
    Så OTROLIGT förutsägbart och KOMPETENT och TRÅKIGT. Lika trist som ”Heroes” var när den vann för ett decennium sedan. Jag är så oerhört trött på sån här generisk pop.
  10. Saga Ludvigsson ”Hate You So Much” 2/5
    Pigg tös som det är svårt att inte tycka om, men refrängen är ju… ingenting. Den är i själva verket en smula irriterande.
  11. Annika Wickihalder ”Life Again” 2/5
    Återigen: förutsägbart. Återigen: fin vokalist. Är så trött på denna typ av gospelpop. Låtens titel stör mig också. Den låter bara märklig.
  12. KAJ ”Bara bada bastu” 5/5
    Men nu! Äntligen någonting NYTT! Jag har följt KAJ med ena ögat sedan jag flyttade till Finland och fy FARAO vad jag älskar denna låt. På dialekt. Enda låten på svenska i hela finalen. Humor och värme. Varenda textrad är SÅ genomtänkt. Ett mästerverk!
    Nu, Sverige, har ni chansen att skicka någonting ANNAT till Eurovision. Någonting NYTT.
    TA DEN CHANSEN. SKICKA INTE TRÅK-MÅNSEN!

Min topp-3:

  1. KAJ
  2. Meira Omar
  3. Dolly Style

Foto: SVT.

Det talas för lite om familjen Bibas

Det talas inte i media om familjen Bibas. Mor och två små bebisar. Kidnappade av de satans ”palestinierna”. Uppenbarligen civila sådana. Pappan också, som släpptes för några veckor sedan.
”Palestinierna” frågade honom då om han såg fram emot att träffa fru och barn, trots att de visste att de var mördade.
Bebisarna ströps. Modern mördades.

De fixade en stor ”ceremoni” i Gaza. De ”palestinska” barnen hurrade när de såg kistorna. Folkfest med hög musik på det förfärliga arabiska språket.
De svarta kistorna var låsta. Nycklarna som israelerna fick matchade inte.
Detta skriver inte media om. Dessa bilder visas inte.

Men det är så här dessa islamonazister beter sig.

Läs mer exempelvis här.

Foto: skärmdump, youtube.

StatCounter - Free Web Tracker and Counter