Gruppterapi

Har inte haft internet på några dagar, och att blogga via telefonen känns inte som ett alternativ om man är en mogen man med taskig syn och grova, härliga gubbahänder. Men här kommer en tre dagar gammal rapport.

Eftersom jag har ett tungt år bakom mig så bestämde jag mig för att göra det jobbigaste jag överhuvudtaget kunde tänka mig att göra (inom rimliga västerländska gränser). Detta stavas GRUPPterapi.
I dag var första träffen och eftersom jag var ny i klassen så låg allt fokus på mig. Strålkastarna nästan bländade mig medan hela mitt liv och min personlighet bokstavligt talat antecknades på (den numera vita) ’svarta tavlan’. Allt tillsammans med prydliga plus- och minustecken för att markera vad som var toppen och vad som var botten.
SÅ LÄSKIGT.
Gruppen fick sedan brainstorma om hur minus skulle förvandlas till plus.
SÅ OERHÖRT LÄSKIGT.
Men det känns redan bättre.
Ser fram emot nästa tisdag! (Nu ska jag göra hemläxan.)

2 x Café!

Veckan började med en rivstart.
Upp, ut med hundarna, in, mata hundarna, rusa till tunnelbanan.

Insåg dock att jag var ute i väldigt god tid. Satte mig på ett café och drack en latte. Jag ’går på café’ cirka en gång per år. Det är helt enkelt inte min grej.

Efter att första ärendet var avklarat och jag hade lite tid att slå ihjäl innan nästa, så ville jag inte Ranta Runt i Regnet. Gled därför elegant in på ännu ett café. Den här gången beställde jag en vegansk latte.

Satt där och betraktade vardagen – något jag älskar att göra, ty det är vardagen som är livet.

Därefter susade jag vidare i min egen vardag och till slut kom jag hem med dyngsura skor.

En ny kompis

God afton.

Jag är på en smått spontan middagsbjudning hos mina goda vänner Villabögarna och till min enorma glädje har de äntligen bestämt sig för att adoptera en hund. En svart liten Plura. Hjärtat bultar av kärlek.

Clifford och Plura har haft en liten maktkamp men nu ligger de bägge två i soffan och snusar.
Gamlingen Sebbe bryr sig som vanligt inte.
Men han ryter ifrån när det blir för livat.

Han är lite som tjuren Ferdinand, min Sebbe. Han har väl fått det efter mig.

(null)

”Jag fick lite Britney-vibbar”

Varje gång jag går igenom ”någonting”, alltså när någon typ av större förändring sker i mitt liv, så gör jag någonting med håret. Oftast rakar jag av det helt.

Så blev det även denna gång.

Oftast har dessa förändringar handlat om brutna relationer och visst, det gör det delvis även denna gång. Men nu är förändringarna fler och hela mitt liv har vänts upp-och-ned.

Så igår drog jag ett finger genom mitt ganska långa, tjocka och mycket vackra hår och därefter kände jag att NEJ, JAG BEHÖVER EN NYSTART.
Jag kastade således av mig kläderna och rusade in i badrummet och plockade fram trimmern. Det tog ett bra tag (mitt ENORMA skägg skulle också väck!) men till slut var jag färdig.

Tog ett djupt andetag. ”Nya tider, älskling”, väste jag mot min spegelbild. ”Nya tider.”

Jag lade upp ett foto på Facebook, varifrån jag haft en liten paus, och sedan loggade jag ut.
I morse upptäckte jag att kommentarerna var många och av olika karaktär.

I inkorgen fann jag ett meddelande från en väninna. Hon hade blivit orolig då jag bara postat en bild och sedan försvunnit. ”Jag fick lite Britney-vibbar” skrev hon.

Det var väl gulligt och omtänksamt!

Nya tider

I helgen freakade jag och flydde till min syster i Finland.
Så skönt att BARA VARA med en familjemedlem.
Och tre barn, två katter samt en hund.

Vi såg finalen av Melodifestivalen så klart. Online. Och mitt i omröstningen började datorn starta om. PANIKEN. Men vi missade tack och lov inte så mycket. Grattis Måns.

Igår träffade jag för första gången min nya läkare/psykolog och det kändes väldigt bra.
Vi ska ses varje vecka.
Ett stort kliv för mig.
Äntligen!