Som vi alla vet har bönderna haft ett härligt litet race i skogarna. De har jagat varg. ”För att det är kul”, verkar argumentet vara. I tusental kom de. De laddade sina vapen och de var taggade till tusen; nu fan ska det skulle det skjutas. Det finns nämligen för många vargar i de svenska skogarna – 27 STYCKEN FÖR ATT VARA EXAKT. (Att jorden är överbefolkad av människan som mest bara sabbar och ställer till med drama går vi här och nu inte ens in på.)
Nej, jag tycker att det är dags att ta del av Djurens Rätts rapport Ur den jagades synvinkel. Läs och fundera.
Uppdatering: sjukt, sjukt, sjukt.
Månad: januari 2010
Harels hemlighet
Hur het kan en man vara?
Outa eller inte outa – det är frågan.
Frågan är bullshit. Pressen skvallrar om allt men när det kommer till sexuell läggning så blir det plötsligt knäpptyst; det är ju så skamligt och konstigt och hemskt. Och man kan ju bli stämd! (Bara en sån sak.)
Hunken som ska representera Israel i ESC i år – Harel Skaat – är gay. Det vet ”alla”. ”Alla” vet också att han har en hunkig pojkvän vid namn Tzabar Gadish (bara namnet får mig att närma mig klimax – Tzabar Gadish! Åh, Gadish that ass!) – en så kallad Big Brother-deltagare.
Hur het pojkvän får man lov att ha om man redan har allt?
Harel har för övrigt öppnat en engelsk hemsida – en riktig hemsida och inte bara ett snabbt mischmasch. Ja, här går det undan; ESC är allvarliga grejer och vi hoppas alla att vår svenska representant är väl förberedd. Inga tjugokronorsvideor som släpps en vecka innan ESC. Inga värdelösa siter som utländska beundrare ej kan ta del av. Och helst ingen Christer Björkmans man i kören/danstruppen. Ordning! Det är nya tider nu och Sverige vann inte ESC en enda gång på 00-talet.
Läs även andra bloggares åsikter om harel skaat, homo, homosexuella artister, eurovision song contest, israel
Bättre sent än aldrig är bullshit
Som jag skrev i fredags: jag var barnsligt irriterad över att exet Y glömde bort min födelsedag (att jag överhuvudtaget brydde mig störde mig enormt). Att jag tog emot en massa samtal, SMS och ett femtiotal gratulationer på Facebook spelade ingen roll – jag ville bara att Y skulle komma ihåg mig och tänka på mig.
Igår morse kom det. SMS:et. Jag ser framför mig hur han drabbades av panik, svor på hebreiska och kastade sig på mobilen.
Jag läste meddelandet i sängen och jag njöt, men jag svarade inte (fortfarande barnslig) och på kvällen när jag kollade min mail hade Y skrivit: ”jag skickade ett SMS men fick inget svar, vilket är olikt dig. Är allt ok?”
Exakt: det är inte likt mig att inte svara på SMS. Däremot är det likt mig att vara långsint – jag är jäkligt långsint (och fortfarande lika barnslig).
Idag fyller Y år och när jag kom till jobbet skickade jag ett meddelande: ”grattis från nån som alltid är on time”. Han läser det det första han gör denna morgon och jag ska prägla hela hans dag.
(Alltjämt lika barnslig.)
Dagens läsvärda
Israels yta är 22.000 kvadratkilometer, medan övriga länder i regionen utgör över 7 miljoner kvadratkilometer. Israel syns knappt på kartan… Läs Dick Erixons briljanta inlägg Att förstå Israel.
Comments closed.
Alltid är det något
Jag hastade hemifrån, rusade till tuben så att astman började vina i röret mitt. Mötte upp en vän och vi gick till Baren där drinkarna bär namn som Rövslynan, Lilla pojkhoran samt Åke. Vi hängde av oss och gick nerför trappan och jag såg honom omedelbart: araben från arabfesten. Han log igenkännande, jag log flirtigt men gick bara förbi; jag var trots allt inte helt säker på att det var han.
Efter lite barhäng noterade jag att araben stirrade mest hela tiden och min vän pushade mig hårt att gå fram till honom. Eftersom det gick åt helvete förra gången (för flera år sedan) som jag gjorde som min vän sa så var jag skeptisk. ”Håll dig till manus denna gång”, väste han.
Sagt och gjort.
Jag drack ur och ställde glaset på bardisken. Vände mig om och tog ett djupt andetag. Gick mot honom. Kunde inte låta bli att se hans enorma sexappeal. Jag log lite när jag närmade mig. Han log. ”Är det du som är XX?”, frågade jag. ”Ja, det är jag”, svarade han.
På en bråkdels sekund raserades alla mina fantasier om vad som komma skulle; han hade nämligen väldigt dålig andedräkt.
Jag avslutade tvärt och sa att jag var på väg till herrarnas.
Ledsen, men jag klarar inte av en man med taskig andedräkt. Det går bara inte.
När jag kom tillbaka sa jag bara ”hej” när jag passerade honom och när jag gick hem sa jag vänligt men bestämt hej då och tack för idag och vi hörs.
Alltid är det något. Alltid.