Hej i hettan, kära medmänniskor.
Som sagt: allt går på sparlåga. Jag längtar efter semester. Jag känner mig en smula slut. Har mycket att tänka på – ni vet en miljard småsaker som tillsammans blir ett sjunkande skepp. Jag vill släppa allt ett tag och bara vara. Snart så. 31,5 timmar kvar.
Jag har, kanske just för att komma ifrån allt som är min vardag och verklighet, läst mycket den senaste veckan. Två böcker har jag betat av och jag skriver snart om dem. I morse påbörjade En geishas memoarer, som stått i min bokhylla och väntat på sin tur länge nu.
I förrgår badade Sebbe och igår fick han en ny dos Frontline. Han blev mycket trött och sov hela kvällen. Nu kommer han vara lite kliig ett par dagar men sedan går det över och vi slipper fästingar i två månader till. Det är det värt. Vi hatar fästingar, båda två.
För övrigt har jag svårt för människor som mumlar när de talar. Tala ur skägget, vill jag skrika.
Månad: juli 2008
Jag plockade fram mobilen…
Jag vet att jag tjatar, men Dansken har på något vis nästlat sig in mer än jag från början trott han skulle lyckas göra.
När jag kom hem från jobbet och var ute och strosade i hettan tillsammans med Sebbe fick jag lust att ringa honom – och jag är sannerligen inte en så kallad telefonist. Ring mig, det är okej, men jag drar mig för att själv trycka på ring upp-knappen (observera att för några år sedan hade det hetat “lyfta luren”).
En absurd grej är att jag inte alltid kommer ihåg vad han heter. Det är sant. Han ser inte ut att heta vad han heter och jag säger aldrig hans namn, förutom hans efternamn som passar honom ypperligt, så jag letade ett tag i mobilen innan jag hittade rätt och tryckte på knappen.
Dansken lät glad och berättade om hettan i staden han befinner sig i. Jag torkade svett från min panna.
Sedan sa jag: jag ringde bara för att säga att jag saknar dig.
Det var första gången jag sa så.
Tidigare har jag sagt (eller skrivit snarare) att jag kind of saknar honom.
Han svarade något bra och skadad som jag är av mina tidigare taskiga erfarenheter slängde jag för säkerhets skull in ett “för jag tycker du är cool”.
Han skrattade och sa att han ser fram emot att se mig på fredag.
Dagens mail
2 dgr till semme
Hej alla flotta fjollor och soliga heterosar + andra riviga.
Jag önskar er en underbar dag.
Just nu handlar livet inte om att leva i nuet utan snarare om att leva för fredag då semestern är här. Jag längtar efter att kick back and enjoy, som jag för Dansken upprepar som ett mantra.
Dansken ja – jag har en fin vän i den utländska huvudstaden där han arbetar vissa veckor och igår mottog jag ett SMS från min nyfikne vän.
Jag ser/hör en läcker, tunn kortsnaggad dansk prata skandinaviska. Han har en vit klocka på armen. Han är upptagen och ser mkt viktig ut! Nu måste jag gå härifrån innan jag blir avslöjad.
Jag berättade för Dansken om min spion (som jag dock inte själv skickat ut på uppdrag) när han ringde mig på kvällen. Han fnittrade. Han är så väldigt okomplicerad och rar och jag är alldeles ovan vid dessa oproblematiska män.
Heterosexäventyr
Jag gjorde stan med Hetero-J igår – han som är “fasligt rädd för kvinnor”. Jag förstår honom. Går man på heterosexbar* är ju damerna allt annat än charmerande. De är burdusa och svåra. Jag kan tänka mig att man som heterosexman inte riktigt vet hur man ska bete sig då donnorna dels vill känna sig jämställda men å andra sidan önskar sitta uppkastade på piedestaler. Karlarna får vandra runt dem, undergivna, och kanske, kanske säger kvinnan ja till konversation (om mannen är snygg, smart, rik och/eller populär bland de andra damerna).
På heterosexbar i Stockholm år 2008 får man fortfarande korkade – intima – frågor. De blänger på en. De tar ett steg framåt. De slår sig ner bredvid en och säger några väl utvalda ord om sig själva. Sedan kommer frågan: “och du är homosexuell va?”
“Ja”, svarar jag. “Och jag vill att du ska veta att det är helt okej att du är heterosexuell. Jag har inget emot er heterofiler”.
Jag vill helt enkelt inte låta honom säga det först.
Om ni heterosexmän nu måste ställa denna fråga ber jag er att inte använda ordet homosexuell. Det låter så fasligt medicinskt och ängsligt. Det funkar bättre med bög, fjolla, fikus, eller vad som helst.
Kvällen avslutades på homobar. Underbart! Inga korkade frågor. Inga diviga brudar.
Nu längtar jag efter Stockholm Pride Europride!
*Ja, ni minns kanske att så länge “sex” ska tvingas in i en massa homo-ord, såsom homosexklubb, homosexfestival, homosexfamilj, kommer jag tvinga in det i allt som är hetero också.