Mystisk morgon

Imorse hände en småotäck sak; jag var ute med S vid sextiden och vi promenerade på hundängen som var täckt av mystisk dimma. Plötsligt seglade en man ut ur dimman som något slags Jesusstaty. S stirrade på honom och började morra trots att vi befann oss på ganska stort avstånd. Mannen verkade mystisk. Otäck. När vi kom hem var S orolig och blängde mot balkongen som ligger mot platsen där den mystiske mannen fanns. Undrar vem han var och vad han gjorde ute så tidigt.

A dog’s life

Jag satt och läste nya numret av Alltomhund. Jag är verkligen rädd för sådana där människor som behandlar sina hundar som människobebisar. Och sådana som skriver krönikor/inlägg i tidningar utifrån hundens perspektiv som vore det hunden som skrev. De verkar vara fanatiker. Ja, jag är rädd för alla fanatiker oavsett område. Lagom är bäst.
Hundutställningar tycker jag är en stor synd. Det duttas och putsas och hålls på förmodligen mest på grund av att ägarna själva är ugly as hell och aldrig vunnit några skönhetstävlingar.
Länge leve Hunden.