Virus

Alla såna här vidriga virus som nu lamslår oss alla beror på att vi (dock ej undertecknad) behandlar djur (levande och döda) respektlöst. Det är onaturligt och då ryter Moder Jord ifrån.

Levande (och döda) själar ska behandlas med respekt.

Jag är ej av den predikande sorten eftersom jag hatar och avskyr alla former av predikningar. Men. Jag är en vän av sunt förnuft och jag är en vän av alla levande varelser (nästan).

Vidriga köttmarknader där själar blir till köttiga ”produkter” är av ondo. Och Moder Jord sätter därmed käppar i hjulen. Lyssna och lär. Inte på mig, utan på Moder Jord. Och på det Sunda Förnuftet.

#goveg

Är HBL en stockholmsk lokaltidning?

Igår ringde (återigen) en försäljare som ville få mig att prenumerera på Hufvudstadsbladet och den här gången hade jag mål i mun.
Jag förklarade mycket bestämt varför jag inte vill bli prenumerant och att orsaken är densamma som när jag sa upp prenumerationen för något år sedan.

”Ni skriver för mycket om Sverige”, inledde jag. ”Om jag vill läsa om Sverige så läser jag rikssvenska nätpublikationer. Ibland känns det som att HBL är en stockholmsk lokaltidning. Jag vill läsa om vad som händer i Finland – på svenska. Ja, jag vill så klart läsa även om sånt som händer i världen – inkl. Sverige – men då ur en finländsk synvinkel.

Jag förstår inte varför HBL skriver så mycket om svensk inrikespolitik då ”alla” ändå tar del av denna tragikomiska dokusåpa i de rikssvenska drakarna. Och dessutom har HBL exakt samma vinkel och samma uppfostrande ton och samma agenda, som, låt oss säga, DN, SvD, Exp och AB (*vomerar*). Finland vill jag läsa om. Samt om världen med Finland i centrum. Det är vad jag önskar av HBL.”

HBL tillför helt enkelt inte någonting i sin besatta rapportering om Sverige. Detta är min huvudpoäng här.

Sedan hade jag lite dåligt samvete. Jag kanske gick för hårt fram. Han var ju bara en försäljare.
Men när jag tänker efter… Jag var bestämd men saklig. Jag varken skrek eller svor. Försäljaren kunde nog ta mina åsikter.

UMK & MELODIFESTIVALEN 2020

Jag hade en väldigt hektisk lördagskväll då svenska finalen och finska uttagningen till Eurovision sändes samtidigt.

Så här skrev jag på FB innan sändningarna drog igång:

En lång kväll väntar med final i såväl Finland som Sverige (båda sänds på Yle 1 med start klockan 21).

I UMK tävlar de sex bitar som vi fick presenterade för oss för ett tag sedan och min prispall ser ut som följer.

Erika Vikman

1. ERIKA VIKMAN ”CICCIOLINA”
Underbar finsk schlagerpop med en text om den italienska porrpolitikerlegendaren.
2. SANSA ”LOVER VIEW”
Suggestiv och drömsk klubblåt.
3. TIKA ”I LET MY HEART BREAK”
Powerballad som känns eurovision. Refrängen saknar dock något och sången är på gränsen till för gapig.

I MELODIFESTIVALEN tävlar tolv stackare med B- eller C-låtar. Jag har gnällt om den låga kvaliteten i årets melfest tidigare och har inte ändrat mig. I mitt iTunes-bibliotek har INGEN låt ur årets upplaga fått en full femma i betyg. Detta har inte hänt tidigare i festivalens historia!
Min prispall:

1. DOTTER ”BULLETPROOF”
”Modernt” och lite ”kyligt” på ett ”coolt” vis.
2. ANNA BERGENDAHL ”KINGDOM COME”
Bra låt och bra vokalist men det stör mig att Bergendahls låt förra året, ”Ashes To Ashes”, var bättre.
3. HANNA FERM ”BRAVE”
Hade höga förhoppningar pga alla skriverier och hyllningar och jag blev lite besviken. Ferm känns ”öststat” och det vore kul att se hur det funkar i ESC. Dock för gapig refräng i plågsamt hög tonart.

Sen måste jag säga nåt fult också. Alltså vilka fruktansvärda skitlåtar från MOHOMBI, MARIETTE (vad f*n Mariette!?), den där ANIS samt MENDEZ (så 2001 med latinovibbar och -rap). Och CRONE var bättre för Estland i ESC 2019. BENGTSSON är alltid tillrättalagd och astrist. Harmlös liksom. Usch.

Jaja. Ha en bra vis-kväll!

Och hur gick det sedan? Inte så bra. Jag satt och kollade på både UMK och MF samtidigt – UMK på teve och MF på datorn. Det blev hektiskt och svettigt. Och mina favoriter kom ju tvåa i såväl Sverige som i Finland. Så synd, så synd.
När UMK-sändningen var slut växlade YLE över till Melodifestivalen och mitt i omröstningen – alltså när det var som mest spännande och tittarrösterna lästes upp – såg rutan plötsligt ut så här:

OACCEPTABELT!

Tursamt nog hade jag fortfarande igång sändningen på svtplay.

Jaja. The Mamas beiga Move vann i Sverige och Aksel Kankaanrantas bakgrundsbrus till låt, Looking Back, vann i Finland. Synd.

Tänk om jag blir av med min musikalitet!

Paulas senaste album.

Måste berätta om nattens chockupplevelse.
Jag insåg runt 01:30 att jag behövde lite lugn musik för att kunna somna så jag sträckte mig efter telefonen och slog på nån random låt. Allting lät falskt. Så fruktansvärt falskt. Bytte låt. Falskt. Och ihåligt på något vis. Jag började misstänka att det var nåt fel på mp3-filen så jag tog det säkra före det osäkra och satte på en låt som jag visste var köpt från iTunes Store och ”kosher” och som dessutom framfördes av finska legendaren Paula Koivuniemi. Kan du inte din Paula så låt mig då upplysa dig om att denna paranta superdonna med världens härligaste whiskey- och Blend-röst INTE sjunger falskt. (Finlands bästa och mest karaktäristiska vokalist, enligt mig. Kolla upp henne.)

Till min förfäran lät även Paula falsk. Och de där instrumenten i bakgrunden spelades i otakt. Nu började jag bli orolig. Var det fel på min relativt nya telefon eller – ta mig tusan – hade jag så här på ålderns höst börjat tappa både taktkänsla och svinget med dirigentpinnen? Fy farao så deprimerande.
Jag stängde snabbt av allting och försökte sova utan bakgrundsljud.

Med skakiga händer slog jag på musiken när jag drack mitt kaffe i morse och tänk! Allt lät som det skulle. Det var inget fel på vare sig apparaturen eller gubben.
Jag hade väl bara varit lite övertrött eller nåt.

Skönt. Men jag blev mycket orolig där ett tag. Tänk om jag förlorar min musikalitet? 🙁 Vad har jag då kvar?

Det är MIN låt nu, Hederström!

Döm om vår förvåning när vi slog upp våra ögon i morse och noterade att det hade börjat snöa i Helsingfors. Lite sent; jag hade gärna haft snökaos hela vintern men nu har vi ju vårkänslor och allt.

Helgen har mest varit en tid av väntan – på måndag. Av flera orsaker. Min sista arbetsvecka enligt mitt första kontrakt och därefter har jag annat för mig i två veckor innan jag återvänder till arbetet. Jag vill få denna första etapp avklarad och jag vill komma hem på fredag eftermiddag, kasta upp fötterna på vardagsrumsbordet och (fucking) pusta ut.

Idag städar jag i mitt iTunes-bibliotek. Jag har kanske varit inne på ämnet tidigare men jag testade ju Apple Music i cirka en dag och detta fuckade upp mitt enorma musikbibliotek totalt. En massa låtar fick nya titlar och hamnade på fel album och även albumomslagen byttes ut och ja… Det blev kaos helt enkelt. Detta håller jag på att åtgärda nu. Det här med att iTunes plötsligt automatiskt betygsätter hela album fuckar upp mina spellistor och jag har slitit mitt hår och gör om och rätt manuellt just nu. Skit av Apple helt enkelt. Usch.

Många ”fuck” blev det tydligen. Ursäkta mig så mycket. Men kom inte och fucka upp min viktiga musik!

Igår kväll var det Andra chansen i Melodifestivalen och jag orkar knappt nämna det hela. Skitlåtar mot skitlåtar och tradigt manus och allt känns så trött i MF i år. Medleyna med gamla rävar var tröttsamma även de.
Men en kul grej! När introt till Det börjar verka kärlek banne mej drog igång så kände jag att ”Det där är ju min låt! Vem ska köra min låt!? Lägg av!”
Det var så klart Claes-Göran Hederström som drog sin klassiker men nu är det så att låten har blivit MIN eftersom jag ALLTID kör den när jag är på karaokehak.
Är du på ett karaokeställe och hör introt till låten så vet du med all oändlig säkerhet att det är jag som står på scenen.

Hälsade på en väninna och gullade med hennes hunder (se bild). Jag älskar hundar. Jag älskar hundar. Jag älskar hundar.

Festliga kollegor

Äntligen fredag! Detta kändes av någon anledning som en extra lång och oerhört trög arbetsvecka. Kanske till viss del beroende på att jag inte var helt ledig förra helgen – hann inte vila ut och ”landa” ordentligt.

Men veckan gick bra trots allt och jag tänkte på det i morse (igen), att jag är så tacksam över att ha ett jobb som inte ger mig ångest. Samt att jag har bra arbetskamrater. På det sistnämnda området har jag faktiskt alltid haft en väldigt stor tur. Det kanske beror på att jag aldrig har jobbat någonstans där majoriteten har bestått av såna där ”normala” grå, trista människor.

På mitt förra jobb i Stockholm, där jag arbetade i väldigt många år, hade vi en väldigt speciell jargong. Man skulle kunna kalla den vulgär.
I dagens PK-hysteriska samhälle har jag ibland oroat mig för att säga någonting som någon kan ta illa upp av, men jag har insett att det mesta är kosher på mitt nya jobb.
Lite som i någon film där någon säger: ”Du verkar vara en tjej som gillar att ha kul”* osv. Det vill säga att ”du har nog humor”.
Jo, jag har en sån där kollega som jag kommer extra bra överens med. Hon är en riktig karaktär och hon skrattar glatt åt mina (ibland chockerande) uttalandet och utrop.

Jag har nu valt att inte tala på denna blogg om mitt arbete eftersom jag inte vill ”representera” min arbetsgivare då jag vill kunna uttrycka mig på det sätt som passar mig bäst (fritt), men låt oss konstatera att jag har med människor att göra varje dag. Vissa är mer eller mindre krävande och jag ser och hör mycket… Det finns en helt annan värld där ute i förorten som jag nu råkar jobba i. (Jag är oerhört tacksam över att ej bo där.)

Igår skrev jag om Blakes krassliga tillstånd och jag kan meddela att han idag mår mycket bättre. <3

*Ur någon film eller teveserie. Minns nu inte vilken.

Pipande hund

Blake just nu.

Alltid är det nåt och just nu är det Blake.
I förrgår pep han till – som av smärta – ett par gånger. Bara helt plötsligt. Han gjorde det en gång för några månader sedan men dagen därpå var allt som vanligt. Men nu har detta hänt tre dagar på raker och nu som har husdjur (eller barn, kan jag tänka mig) vet hur det känns. En blir så orolig.

Dessutom känns han väldigt varm. Det slog mig nyss. Har han feber?

Jag har en väninna som arbetat inom ”djurbranschen” så jag ska fråga henne om råd. Kanske blir det en tur till veterinären.

Jag är så orolig och kan inte tänka på någonting annat.
Min älskade Blake. Han är en så fantastiskt fin och kärleksfull och tillgiven hund.

Han äter (mat) som vanligt och dricker (kanske mer än normalt?) men han är inte sugen på kvällsgodiset. Han vilar mest.
Har du någon idé så lämna gärna en kommentar.

Söndag

Efter jobbet i torsdags kväll.

Detta är en sån där jobbig då jag inte är ledig mer än en dag här och en dag där. En behöver (minst) två dygn för återhämtning. Idag har jag alltså en paus från ”gruvan” och försöker snabb-koppla-av, men det här med att snabb-koppla-bort går inte. Jag är mentalt nästan framme på jobbet i morgon bitti.

Tack och lov arbetar jag inte särskilt många lördagar. Gårdagen var seg och kändes lång. När sedan jag och Blake åkte hem så hade det plötsligt börjat storma och spöregna. Dyngsura kom vi hem och då kom syster + make förbi och jag kände dåligt samvete över att jag inte var ”rolig”. Jag var ju trött efter jobbet (och frusen).

Kollade Melodifestivalens fjärde semifinal och jag måste säga att det har varit ett riktigt uselt MF-år. Mer på min youtube-kanal: semi 1, semi 2, semi 3 och semi 4. Det har varit så trist i år, med tradiga låtar och vidrigt manus, att jag inte ens orkar blogga om det.

Nåväl. Nu ska jag ta tag i denna lediga söndag. Adjö.