Klockan ringde 05:30 och jag snoozade till kvart i sex.
På med kläderna och ut med Sebbe som trippade varsamt i det daggvåta gräset.
In igen, packade väskan och gick till tunnelbanan. Solen trängde sig in under kepsen och jag satte mig trött på den provisoriska tunnelbaneperrongen (SL bygger om). Skönt att slippa morgonrusningen. Tåget var näst intill tomt. Drygt 10 minuter senare klev jag av vid Hötorget och sneddade över Malmskillnadsgatan ner till Oxtorget. Tryckte in koden, klev in på kontoret och småpratade med kollegan F medan jag väntade på att vattnet till snabbkaffet skulle bli redo. Slog mig ner vid datorn och såg 07-nyheterna på TV4 medan jag snabbt bläddrade igenom Dagens Nyheter. Det skrivs mycket om gayfrågor nu. Pridevecka och valår. Då gäller det att ligga i.
Pride ja. Ska ni gå?
Det bästa; man kan få gratis massage varje dag (om man talar om kärlek, relationer och sex). Det är väl en anledning om någon 🙂
Kollade programmet på hemsidan.
Linda Lampenius spelar under invigningskvällen på onsdag. Invigningstalet hålls av Amelia Adamo och Jan Guillou (but why?) och uppträder gör för hundrade gången Shirley Clamp samt Lill-Babs (!).
Vips var klockan halv åtta så jag slog på SVT för att kolla nyheterna.
Väntar på min kollega P. Han kommer strax.
Etikett: vardag
En vanlig dag
Jag är en sådan där som inte är “naturligt nyfiken” och jag är heller inte en sådan som är “stresstålig och klarar av att ha många bollar i luften” (så anställ mig inte om du söker en sådan übermänniska) men en sak jag är nyfiken på är så kallade “vanliga” människors vardagsliv. Därför till exempel läser jag mest självbiografier skrivna av så kallade “vanliga” människor som berättar om sina “vanliga” liv. Jag undrar alltid hur folks vardag ser ut. Just nu – när jag är sickwritten och så vidare – ser min ut som följer;
01 Vaknar av att Sebbe hoppar runt i bingen för att väcka mig, tar en snus och går ut med honom
02 Kommer in och dricker kaffe, tar en snus till och kollar mailen + dagens nätupplagot av DN, Expressen, Aftonbladet, Hufvudstadsbladet och Vasabladet (om jag orkar med att läsa om allt elände) + kollar av ca 10 bloggar jag gillar
03 Dagens första samtal med R
04 Sitter och skriver och/eller muciserar medan Sebbe sover
05 Äter en lätt liten lunch
06 Går ut på långpromme med Sebbe
07 Leker med Sebbe (han väljer)
08 Pluggar spanska i en timme
09 Surfar/spelar plattor/skriver medan Sebbe sover lunch
11 Dagens andra samtal med R
12 Går på kortis med Sebbe
13 Försöker lära Sebbe nya kommandon
14 Surfar/spelar plattor/skriver medan Sebbe sover middag
15 Går på långpromme med Sebbe och “umgås” med andra hundägare medan hundarna rusar runt som galningar (mest kallprat, vilket jag är urusel på; “hur gammal är han/hon, å, så fin” osv.)
16 Äter något
17 Dagens tredje samtal med R
18 Kollar nyheterna på TV
19 Går ut med Sebbe
20 Mailar/bloggar/skriver
21 Försöker sova
22 Kan inte sova; går upp och skriver/spelar plattor/läser
23 Somnar
M som i maj
Å, så skönt att spektaklet är över.
Jag ogillar högtider skarpt. Alla dessa påtvingade festligheter. Alla dessa packade människor. Flockar av påverkade tonåringar (jag är rädd för dem). Det är sådan otrevlig, hotfull stämning på stan under högtidshelger så jag håller mig helst hemma. Igår kunde jag dock inte hålla mig på min kant eftersom festligheterna våldgästade mig i mitt kvarter. Stor brasa, smällare, dragspelsmusik, hårdrock och en massa människor överallt.
Nyss, när jag och Sebbe åkte till jobbet, (Miss Uganda ligger kvar i hemmet med gurkskivor på de svullna men ack så välmålade ögonlocken och en fladdrande solfjäder i den välmanikyrerade handen) satt världens babe mittemot oss på t-banan. Han började prata om Sebbe och om sin längtan efter hund. Han var en sån där man bara smälter för och vill gifta sig med. Innan han klev av sa han; “Have a nice day”. Vissa människor connectar man med bara så där, omedelbums. Tror han var jugoslav.
Sot
Måste ju berätta. Som mina trogna läsare vet så drömmer jag ju (tack vare Zoloft) väldigt mycket och väldigt klart. Ibland vet jag inte vad som är dröm och vad som är verklighet. Som den där gången när jag trodde att jag talat i telefon med flera personer som sedan såg helt frågande ut när jag tog upp ämnet vi “talat om”.
Nytt exempel idag; skulle ju få sotarbesök i måndags och det brukar ju sägas att “vi kommer mellan 07 och 13″. Och då brukar de komma 13:15 ungefär. Men i måndags minsann hade de kommit före 09 för då hade de varit och plingat på men jag var inte hemma för jag kom ju hem vid 09 nån gång (ta mig tusan). Hittade en lapp som sa att de skulle komma på fredag (idag) mellan 07 och 13. Jag ställde alltså klockan på 07 och klädde på mig och lade mig igen för att bara kunna hoppa upp och öppna när det ringde på dörren. Men så idag var jag helt säker på att jag gått upp, hittat en ny lapp på hallgolvet som sa att de varit och ringt på och att jag skulle ringa ett nummer. Så låg jag och slappade (febrig) vid 11 då det plötsligt ringde på dörren. Två sura karlar sa; “sotarna” och jag sa; “men var ni inte här i morse?”. De svarade inte ens utan gjorde sitt jobb och gick. Sedan började jag leta efter den där lappen jag fått idag. Men den finns ingenstans i mitt hem. Alltså måste jag ha drömt igen. Och jag som just tänkte ringa min hyresvärd och säga att; “de där sotarna var verkligen otrevliga”. I själva verket måste de ha trott att jag var otrevlig och kanske trodde att jag sa; “kunde ni inte ha kommit i morse?”. Det är sånt som “bara händer Kim och RÅ”.
Vilket långt och ointressant inlägg det här blev, men det kommer nog inga fler idag för nu ska jag få besök. Ciao.
O’boy
Nyhetsmorgon, O’boy, mörkt bröd med pepparrotscantadou. Vad mer kan man begära? Men varför envisas O’boy-tillverkaren med texten “Löser sig lätt i kall och varm mjölk”? Det är ju lögn. Min kalla O’boy får ett helt lager av pulver som lägger sig som ett lock och är omöjligt att blanda i. Det är en av många frågor jag har idag.
Ringt till min kurator (för säkerhets skull väldigt tidigt så jag kunde lämna ett meddelande på hennes svarare). Bad om ursäkt för att jag inte kom på avtalat möte igår. Jag låg ju och sov. Jag sa att jag hade dåligt samvete “men det är nog första gången i världshistorien som jag försover mig”. Är ju en vän av ordning och reda. Riktigt pryd och oattraktivt laglydig. Hursomhelst. Jag sa att jag nu mår så pass bra att jag inte känner behov av att fortsätta gå och tala med henne. Jag mår ju bättre än på evigheter.