Idag har jag;
– hämtat ut mina glasögon (igen)
– varit på jobbet och pusslat ihop arbetstider som funkar med mina studier
– lunchat med Gucci (I love you, darling) (hade glömt hur trivsamt det är att äta lunch och småskvallra i en halvtimme)
Min “healare” ringde och ställde en intim fråga. “Ja, det stämmer, är det healingen det beror på, wow”, sa jag.
För övrigt mår jag tusen gånger bättre än igår. Bror och mor ringde och undrade hur det stod till egentligen och min vän R kastade sten på mitt vardagsrumsfönster igår kväll då jag hade stängt av mobilen (har ingen fast telefon, det ringde ju aldrig på den ändå).
Etikett: vänner
Kamrater
Tänkte på en sak ikväll; hur tacksam jag är över mina vänner. Vissa träffar jag jätteofta, andra väldans sällan. Jag har (byter ut samtliga namn) Jompa – som är världens bäste heterokille – en sådan man önskar att ens syster ska gifta sig med – Gittan, som är en gammal knarkarrockare som är världens bästa kvinna, Brittis som är gift med Karl-Gunnar (de var ihop i typ 11 år och gifte sig häromåret under en finsk-indisk ceremoni som fick mig att böla i dagar och de är båda runt 30), Prashittra, som är ihop – och på väg att bygga hus – med Frederico, Krystyna som är fin, Vanessa som har världens största bröst och skratt, Deodora, som bara är sitt vanliga roliga jag, Nicke som sedan fem år tillbaka är ihop och bor med Micke – båda underbara . Man tar så mycket för givet men jag tar inte mina vänner för givna – när jag växte upp hade jag noll kamrater. Love to you all.
I love Söder
Var en sväng vid Medborgarplatsen med Sebbe för att spendera en dötimme med gode vännen R. Söder är definitivt min favoritstadsdel. Vi satt i en park och småpratade och tittade på människorna som var ovanligt vackra och individuella just idag.
En ärtig tjej kom fram och ville gosa med “vår” hund. De flesta tar jämt förgivet att jag och R är ett par, men se så är det inte. Längre.
Tråkigaste stadsdelen måste vara Kungsholmen; så avlägsen och intetsägande på något vis.
Ljuva sommar
M som i maj
Å, så skönt att spektaklet är över.
Jag ogillar högtider skarpt. Alla dessa påtvingade festligheter. Alla dessa packade människor. Flockar av påverkade tonåringar (jag är rädd för dem). Det är sådan otrevlig, hotfull stämning på stan under högtidshelger så jag håller mig helst hemma. Igår kunde jag dock inte hålla mig på min kant eftersom festligheterna våldgästade mig i mitt kvarter. Stor brasa, smällare, dragspelsmusik, hårdrock och en massa människor överallt.
Nyss, när jag och Sebbe åkte till jobbet, (Miss Uganda ligger kvar i hemmet med gurkskivor på de svullna men ack så välmålade ögonlocken och en fladdrande solfjäder i den välmanikyrerade handen) satt världens babe mittemot oss på t-banan. Han började prata om Sebbe och om sin längtan efter hund. Han var en sån där man bara smälter för och vill gifta sig med. Innan han klev av sa han; “Have a nice day”. Vissa människor connectar man med bara så där, omedelbums. Tror han var jugoslav.