(Morgonstund på kontoret. Bästa tiden på dygnet. Alldeles tyst, inga dårfinkar som ränner omkring.)
Igår kväll när jag och Sebbe kom hem från Eurofivestar såg jag på en DVD han så vänligt lånade mig – en DVD med samtliga Israeliska ESC-bidrag (+ favoriter) genom tiderna. Fatta va’ gött!
Kom att tänka på en sak. Det är härligt när man träffar människor som är som en själv. Då kan en konversation se ut som följer (autentiskt exempel);
– Nämen! Det där är ju han som var med 1985!
(Pekar mot TV-rutan som visar ESC 1977.)
– Javisst! Det är Pino Gasparini!
– Och se där! Det är Gary Lux.
– Å, han är så söt.
– Har du sett honom nu? Han har blivit riktigt fet.
– Så synd. Men här var han söt. För att inte tala om året då han sjöng den där sången om barn.
– 1985.
– Just det; “Kinder dieser Welt”.
Alla är vi nördar på ett eller annat vis.
Etikett: vänner
Vad gör man en fredagskväll utan internet?
Hälsningar hemifrån Eurofivestar. Här är jag och Sebbe på middag och Eurovisionfrossa (först 1980, nu 1977). Underbar mat serverades. Het! Kryddig!
Nej, jag har fortfarande inget bredband hemma. “Det kan ta upp till tre arbetsdagar innan teknikerna kommer”, fick jag höra. Naturligtvis höll jag på att bryta ihop. Så här är jag nu – med ett vinglas i näven.
Överraskande djupa tankar
Jag känner mig nästan en smula nostalgisk/sentimental nu när jag sitter ensam hemma och arbetar till tonerna av hebreiska ballader. Herr Israel är ute på äventyr och jag vet inte när han kommer tillbaka. Som jag förklarade för en vän idag; jag känner väldigt starkt med herr Israel. Jag önskar honom så att säga lycka och välgång och en massa bra saker i livet. Jag kan inte riktigt motivera mina känslor. Kanske har det något att göra med att jag har fått för mig att han har lite svårt med sin läggning kontra sin familj. Själv har jag haft väldig tur på den punkten.
Nåväl. Jag ska inte tänka så mycket nu för då blir jag bara nedstämd. Så jag avslutar med;
Mer kärlek i världen! Och respekt och fred.
Rapport 13 juni
Igår kväll var vi rätt slutkörda efter vårt maraton på stan. Slappade framför Laddat Möte (White Palace) (textad på hebreiska) med underbara Susan Sarandon.
Jag försökte jobba lite också men hade svårt att koncentrera mig.
Idag vet jag inte vad som händer. Ev. ska herr Israel åka till Uppsala (vilket skulle innebära att jag kan jobba ostört ett tag) och kanske stannar han där över natten för att sedan möta sin väninna på Arlanda i morgon bitti när jag är tillbaka på jobbet.
Gucci vill ta med mig på releasefesten av boken Bögjävlar och det vore ju trevligt men vi får se hur det blir. Ska ju som sagt befinna mig på kontoret klockan 07 imorgon bitti.
Nåväl: läget är bra just nu och käften mår bättre.
En snabbrapport
Det blev en fin dag det här. Jag uppskattar alla era kommentarer och frågor och jag ska besvara dem så fort jag får tid. Just nu har jag ju en långväga besökare att ta hand om. Dessutom måste jag göra det sista på webbjobbet som har sin big launch i helgen.
Å, det var så skönt idag när vi under långpromenaden äntligen kom tillbaka till Gamla Stan och Söder. Äntligen visste jag vad jag snackade om. “This is my part of town, my friend” sa jag glatt.
Jag fick Shiri Maimons album av herr Israel! Mycket glad blev jag. Hon är så himla bra.