Eleganta damer och mitt hat för mysbyxor

Min förmiddag med illustration och foton, varsågoda.

Jag var hos tandläkaren igen då tänderna måste vara i skick inför mina efterlängtade operationer. Tre tandrelaterade besök denna vecka. Det går undan!
Tänk att jag fick på mig svarta solglasögon där jag låg. Varför har ingen tänkt på detta tidigare? Det har ju alltid varit lite jobbigt att ligga där och gapa och inte veta var man ska fixera blicken. Så simpelt och så fiffigt!

Sedan tog jag bussen hemåt och klev av vid Författarparken, vilket kändes passande. Är ju inte författare, men ändå en skrivande person. 💁🏻‍♂️

Men en annan sak! Jag såg två så coola kvinnor. En igår och en idag.

Först var det en äldre dam som ville hälsa på Blake. Hon var så himla elegant. Röd kjol och röd jacka och röd hatt och omsorgsfullt lagd make up. Hon gick där med sin käpp och var så himla… elegant.

Igår var det en superpuma som klev av bussen. Hon var mörkhyad och chic. En svart, kort jacka och röda, tajta läderbyxor. Kilometerlånga spiror. I öronen bar hon stora röda plattor med nåt slags mönster. Kort afrofrisyr. (Således ingen sån där töntig, billig peruk.) Hon påminde mig om Grace Jones.

Alltså… Hon var så himla cool. COOL.

Med detta vill jag säga något som jag har sagt en miljard gånger tidigare: det skadar aldrig att klä upp sig en smula. Det är en fröjd för ögat att se människor som lägger lite tid och energi på hur de presenterar sig för världen. (Man mår själv bättre och får rakare rygg, och människorna man möter blir glada. Win-win.) Kan inte alla bara lämna dessa förfärliga mysbyxor hemma i soffan där de hör hemma?

Jag tecknade nyss dessa bägge damer (se ovan) trots att jag verkligen inte är någon tecknare, eftersom jag mer är en skrivande person. 💁🏻‍♂️

På samma sätt som jag inte är någon dansare, då jag är vokalist. 💁🏻‍♂️

Trevlig helg.

Shabbat Shalom och Gott Nytt, Supersött Judiskt År tillönskas alla mina underbara judiska vänner och bekanta.

Visdomstand

Så, i fredags kväll var jag hos tandläkaren för att låta dra ut visdomstand nummer tre av fyra.
Av någon anledning var jag en smula rädd, vilket jag sa till min underbara tandläkare Marta.
Hon lugnade mig och satte igång med bedövningsprocessen.
En kvart senare kavlade hon upp ärmarna och började jobba.
Fem minuter senare sa hon ”We’re done”. Jag sa: ”Are you kidding me?” ”No”, svarade hon.
Det var så fantastiskt att det gick så lätt och smärtfritt.
Jag vill helt enkelt lugna dig som är nervös inför tandutdragning – det m å s t e inte vara jobbigt och smärtsamt. Det k a n gå superlätt!

1. Väntrum. 2. Rädsla i väntrum.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Privat: Sanningen om kvällen

Aj aj, mina Facebook-uppdateringar från ikväll skvallrar om att jag har varit på den årliga extremsionistiska judiska bögbloggarträffen, men så är det dessvärre inte.
(Men visst har jag fräsig humor!)
Nej, jag var hos tandläkaren Marta (älskar henne) (som tandläkare) för att få en ny krona. Inte fasad, som jag trodde. Nu vet jag att ”krona” betyder ny ”tand” runtom hela stumpen, medan ”fasad” betyder endast – just – en fasad på framsidan som böjs under tanden upp på baksidan.
Hursomhelst.
Det var ingen match. Det gick bra och snyggt blev det.
Därefter skulle tand-Marta gräva upp en bit skelett eller tand (ingen vet) som hon på röntgen för en månad sedan såg att hade blivit kvar eller uppstått, efter den där tanden som hon drog ut för ett år sedan (haha, på DAGEN faktiskt, ser jag nu).
Ja, det var bara det att det visade sig vara svårare än väntat. Marta vände och vred, bedövade mer och mer och till slut var hon alldeles svettig och ja, hon avbokade kvällens ”utekväll med tjejerna” då hon blev så utmattad av det hela. För att inte tala om hur jag kände mig. Trots SÅ HÄR mycket bedövning så gjorde det ont och jag var helt finito när jag till slut gick därifrån.
Fick se den där lilla biten hon opererat bort och den var verkligen liten som en kattand, men ack så besvärlig.
Därefter gick jag hem till granngrabbarna (fjärde kvällen på raken) för att hämta Sebbe, men blev kvar för bedövande spritrunda. Gjorde mig gott.
Nu är jag hemma med min värkande käft. Dock med ny, fin krona.

Privat: Säg hej till frillan

Hej håret.

Fru Fredag klampar in på skyhöga stiletter. Hallå ungdomar, väser hon med whiskystämma medan hon med de välmanikyrerade fingrarna puffar upp den fräsiga frillan.
Frillan ja, jag förstår att ni gått som på nålar. Förmodligen har ni häckat här och tokklickat på ”uppdatera” i hopp om att den nya frippan ska dyka upp på bild. Och här är den nu. Njut.
På det privata planet kan jag avslöja att jag igår var hos tandläkaren (igen). Sent på kvällen hoppade jag upp i portugisiskans tandläkarstol och jag njöt för fulla muggar.
Därefter spontanträffade jag en kamrat på favoritkrogen och njöt helt andra muggar (som inte var fulla särskilt länge).
Ja, och så händer det en hel del kanske väldigt trivsamma saker. Jag tror att helgen blir mycket händelserik och förlösande.
Njut fredagen.
(Ser fram emot att kunna öppna kommentarerna igen så småningom – jag förstår att ni har väldigt mycket att säga! Jag är dock inte där ännu, ty jag orkar inte med all ondska.)

Privat: Nya glajor och nya gaddar

Ni vet ju hur sällan jag storsmilar offentligt.

Säg gärna hej till mina nya tänder och ännu nyare glasögon.
Aj aj, sicken lång men effektiv runda jag drog på stan. Ja ni förstår: jag gillar ju inte att ränna runt på byn i allmänhet och jag ogillar väldigt starkt att ’shoppa’. Därför planerar jag allting till punkt och pricka – idag började jag på Drottninggatan och arbetade mig fram längs gator och gränder tills jag kom till slutdestinationen på Regeringsgatan.
Jag vill prisa min nya fantastiska tandhygienist Nasrat som gjorde ett strålande jobb. Dessutom var hon glad och käck och besvarade ordentligt mina många frågor. (Ja, Nasrat är slöjbärande muslim – hon visar tack och lov sitt vackra ansikte – och jag förstår ju att ni tror att jag ogillar muslimer bara för att jag inte är crazy about Islam, men så är det inte. Ni är bara fördomsfulla och trånga i huvudet, era as.)
Vidare vill jag tacka optiker-Theo. Aj aj, en sån läcker-smäcker mulattpuma. Frågan är bara om du flirtade eller inte. Skönt var det i alla fall när du smekte mina tinningar.
Avslutningsvis vill jag tacka Prada för de eleganta bågarna. Oj oj, så stiliga de är.
Hemma och lunchar. Snart ut och iväg igen…