Medan vi alla (nåja) väntar på Septemberkväll i Så mycket bättre så spelar vi naturligtvis den underbara Mikronfonkåt + senaste singeln med den – åtminstone för mig – svåruttalade titeln Resuscitate Me. (När jag sjunger med – vilket jag alltid gör – så låter det så här: resi-ssi-si-me.)
– Så mycket bättre är det bästa program vidriga TV4 någonsin gjort.
– Att vara med i programmet är det bästa September någonsin gjort. Hon är inte längre en anonym dansmusiksvokalist. Hon är mer än så. Och hon har bevisat att hon har en väldigt fin pipa!
Länk.
Etikett: det humanitära dårhuset Sverige
Idag Malmö, i morgon Stockholm
Personer med judisk bakgrund vill fly Malmö, de känner sig helt enkelt inte säkra att bo kvar. Hur har detta kunnat hända? Och varför? När jag flyttade var det för framtidsstudier, nu flyr judar för att de är rädda för framtiden. Det är fruktansvärt. Från vänner och bekanta får jag höra att unga familjer sålt av sina bohag för att flytta till Israel. Några har valt att bosätta sig i Stockholm. Och fler står på tur. De vill inte att deras barn ska växa upp med antisemitism som vardagsmat.
Läs hela artikeln.
Tipstack till fru Ingrid.
Uppdatering:
Antisemitiskt överfall i Norrköping – pro-israelisk bloggare misshandlad.
Comments off.
Nu blir ni sura va?
Dagens läsvärda
Så sent som för några veckor sedan berättade två män från Rosengård hur de hört en lokalt välkänd socialdemokrat värva röster i Rosengårds centrum genom att kalla Folkpartiet för judeparti och utlova ökat ekonomiskt stöd till Gaza om Socialdemokraterna vann valet.
Läs hela Judehatet i skånska myllan.
Vi låser in spriten tills Svenne kan uppföra sig
Jag kryssade mellan spyorna på väg till kontoret denna morgon.
Såg till att Sebbe inte trampade på de tusentals krossade flaskorna, som nu likt otrevliga, isiga snöflingor täcker stadens trottoarer och torg.
Vissa medborgare var på väg hem från festen. Nu stod de bittra och sura och påverkade och muckade med alla som passerade.
Jag känner mig inte trygg i min egen stad.
Jag kom till kontoret; fixade kaffe; gav Sebbe mat och vatten; snöt min febriga kran; slog på datorn och satte mig ner för att ta del av dagens tidningar.
Elände och stök.
Larm och brus.
Bus och bök.
Jag jobbar alltid när Svenne super.
Samtliga så kallade storhelger; midsommar och jul och allt däremellan. På senare år har även den patetiska Halloween blivit en suparfest. Vi ska ju tänka på de avlidna på Alla helgons dag, och besöka gravar och så vidare. Sebbe och jag tycker bättre om djur än om människor (go figure) så vi besöker istället djurkyrkogården i Björkhagen. Vi är båda nyktra och reko.
Nyårsafton firar jag (inklusive Rosh Hashana) – men i hemmet – och då handlar det sällan om några spritorgier.
Snarare ilar jag runt och sippar på mitt röda vin medan vännerna kommer med eleganta födelsedagspresenter. Jag tackar och tar emot. Och bjuder på en shot. Senast en timme efter tolvslaget måste alla gå hem. Det står skrivet på inbjudan.
Jag yrar nu; feberyrar. Men det går snart över.
Jag sitter här och håvar in cash till statskassan medan ni sover ruset av er.
Alla har vi vår roll i samhället.
Här finns ett par bilder från förra årets besök på den berömda djurkyrkogården.
