Hej ungdomar.
Ja, äntligen vardag och äntligen fredag!
Dagen kommer bli strålande; ni ser ju hur vackert det var när jag kom till jobbet i morse. Jämför med den horribla bilden från i söndags.
Gårdagskvällen tillbringade jag framför klagomuren (aka väggen) och jag fick gjort vad jag hade planerat.
Plötsligt ringde det på dörren och där stod granngrabbarna (i arbetskläder och allt) redo att rycka ut. En hel del blev gjort i bostaden – fullmatade kartonger åkte ner i källaren och soprummet fylldes snabbt. Jag gluttade igenom ett gäng skokartonger – ni vet sådana där som innehåller ”smått och gott och det mesta” och mogen som jag var så slängde jag en massa, massa prylar och krimskrams. Och jag är trots allt en hamstrande, sprudlande person!
Saker jag hittade: en bärbar cd-spelare. Kommer ni ihåg när vi gick omkring med sådana? Enorma! Ofantliga mängder kondomer (är ju kysk och from men har dock hopp om en mer ekivok morgondag). Flygbiljetter och utländska kvitton som jag alltid tyckt om att spara. Jag slängde dem. Extrema (nåja) mängder solglasögon av varierande kvalitet, inkl. ett par svetsarglasögon som jag, i min ungdom som club kid, tyckte om att bära på huvudet – i det då så moderna superspretiga svarta håret – när jag klubbade loss. Inramat fotografi på mig och ett ex – fy farao så snygga vi var. Sparade det då vi faktiskt var väldigt attraktiva båda två på just det fotot. Ljus. Ljus. Ljus. Hittade mängder av ljus i regnbågens alla färger. Vykort och kärleksbrev. Javisst!
Det var det.
Uppdatering: Granngrabbarna som har sån där svennig klämdag idag sliter redan hårt hemma i bostaden min. Den här bilden kom just.
Etikett: Stockholm
Bostadsrätten och jag
Nu är det klappat och klart: bostaden är ombildad och jag är bostadsrättsinnehavare. Det känns flott. Tänk att den krokiga bostadskarriären skulle sluta (nåja) i den ljuva stadsdel som jag en gång drömde om. Via Vasastan och Aspudden, Södermalm, Vällingby och slummen (jo!) så kom jag till den förlovade ”vita staden” (så kallas ju som av en händelse även favoritstaden Tel Aviv).
Ja, jag flyttade till min bostad den första november 2004 och jag grät av lycka.
Så här såg det ut då:
Jag var mycket späd. Och på den tiden hade jag både cd-spelare och blomster…
Igår kväll satt jag hos granngrabbarna och planerade och jag vet inte vad jag skulle göra utan dessa kunniga gossar.
Snart börjar renoveringsbloggen här på KM.se! Vänta bara.
Eleganta kvarter:
Språk: Ingenting undgår mig
Igår kväll när Sebbe och jag strosat Götgatan fram och hunnit ned till Hilton vid Slussen så sög ett galleris skyltfönster min blick till sig. Ja, den hebreiska texten skrek efter mig (den har sådan inverkan på mig) och jag gick fram och försökte läsa. Eftersom det var lördag kväll och hundratusentals människoas var ute och besökte vattenhålen (efter en lång, svår vandring genom öknen) och uteserveringarna var som överpackade små djurparker (några bufflar och kossor var dock dessvärre utsläppta på grönbete) så bestämde jag mig för att sluta läsa och knäppa ett foto istället.
När jag senare tittade på det så noterade jag bums att något inte stämde, ty första ordet (från höger till vänster) började med ett ם , vilket ju inte fungerar eftersom מ är motsvarigheten till bokstaven ”M”, men avslutas ett ord med denna bokstav så skrivs den ם .
Jämför mitt namn:
קים מילרל
M-ljuden ser ju olika ut i KiM och Milrell.
Ja, det visade sig att hela texten var skriven åt fel håll och det ska egentligen stå:
שישים שנים
Vilket betyder 60 år.
Den andra hebreisk-looking raden lyckades jag inte tyda och det visade sig bero på att det är fråga om jiddisch.
*Puh* sa jag när jag fick veta det.
Sakta men säkert lär jag mig detta fantastiska språk. Väldigt sakta. Men väldigt säkert.
Stockholm: Nyförälskad varje vår
Tillåt mig citera mig själv:
Dagar som denna påminner mig om vad jag förälskade mig i den där vårdagen 1994 då jag bestämde mig för att stanna i Sthlm. Och då menar jag staden och inte hunken i Vasastan.
Efter jobbet strosade Sebbe och jag hemåt. När vi gick längs södra delen (antar jag, jag och väderstreck är inte direkt som ler och långhalm) av Regeringsgatan så fylldes jag av en abnormt stor kärlek till huvudstaden. Det var faktiskt varmt i luften, solen sken, människor log mot Sebbe men ignorerade mig och inte minst – de fantastiska uteserveringarna var på plats. Underbart. Älskar sommar-Stockholm.
Ska se om jag kan hitta en riktigt gammal (nåja) bild från den där tiden då jag var nyinflyttad och fortfarande talade västgötska. Nu ska jag cykla iväg och hämta ut två paket; det ena innehåller en svensk 80-talsserie och det andra mina egna bloggböcker (jag tycker ju om att ha ett exemplar av varje hemma i bokhyllan men tycker också om att ge bort dem till folk som tycker att jag är underbar).
Hej så länge.
Privat: Årets andra MP-besök är avklarat
Igår var vi på Mälarpaviljongen igen. Vattnet kluckade, solen sken och finbiran slank ner. Även halloumiburgaren + de magiska rödbetschipsen svaldes med stor glädje.
Dessvärre var solen inte särskilt värmande och det hela slutade med en sån där Svennefilt. ”Varför gör vi så här?” Min inte så hårige vän svalde en klunk rosévin innan han fortsatte: ”Sitter här och fryser och lider. Så fort solen tittar fram så ska vi prompt ta vårt pick och pack och flytta ut och här sitter vi nu – insvepta i loppiga filtar*.”
Jag minns inte vad jag svarade men det var nog något i stil med ”så kallt är det inte”.
Jag tänkte att jag skulle ta och hålla koll på exakt hur många Mälarpaviljongska burgare jag smäller i mig i år. Siffran är nu uppe i 2.
Jag ville gärna fotografera den stilige ynglingen så min inte så hårige vän fick agera modell.
*Exakt så sa han ej, men jag vill ju gärna kimma till det en smula innan det går i tryck.