Sebbe fick lugnande. Han skrek. Mitt hjärta blöder och jag vill gråta.

Etikett: sjukdom
I väntrummet
Alltid är det nåt
Ja, bloggens nuvarande slogan är då rena rama sanningen.
När min käft nu äntligen börjar läka och må bra (hoppas jag, eller så är det bara alla piller jag stoppar i mig som får mig att tro det) så är det Sebbe som inte mår bra. Ringde veterinären som sa att det verkar vara något som är vanligt hos hundar, och inte så farligt (Sebbe vill nog inte att jag berättar, han har integritet). Låt oss hoppas att hon har rätt.
Vi ska dit om några timmar. Återkommer.
Post operation
Om ni undrar hur jag mår efter min spontana operation (!) så mår jag under omständigheterna bra. Kände mig dizzy igår och under natten kickade smärtan in. I morse kände jag mig mycket mör och svag – det känns som att hela kroppens immunförsvar förflyttats till käften.
Idag jobbar jag således hemifrån. Har trots allt tre dagar kvar till min så kallade helg. Ja, sjudagarsveckan blev en åttadagarsvecka inkl. en massa kvällsarbete hemifrån. Det är gott att jobba och det är gott att håva in cash så att man kan resa lite…
Jag spontan-drog-ut en tand
Här står jag och väntar på att få betala.
Jag kom till tandläkaren som sa att hon kunde försöka ”rotfylla och stänga” men att det fortfarande (detta var mitt sjunde besök sedan december) såg illa ut. ”Just get it out”, sa jag tufft. Jag har dragit ut två (visdoms)tänder tidigare och det var inget man gjorde bara så där, samma dag…
”Okej, jag ska hämta mina instrument”, sa portugisiskan som jag för övrigt tycker mycket om.
”Så vi ska dra ut den nu!?” flämtade jag.
”Ja, eller är du inte psykiskt förberedd?”
”Äsch, just get it out”, upprepade jag.
Hon satte igång och det gjorde mer ont än förra gången. Det knakade och brakade och jag svettades och då och då skrek jag till. Plötsligt var det över och jag kände mig alldeles matt och nu står jag här och väntar.
Oj.
”Du behöver inte betala idag”, sa kassagrabben just.
”Varför inte då!?”, flämtade jag korkat.
”Du har varit här så många gånger bla bla bla”.
Nu har jag ett hål i käften och jag hoppas vid min Skapare att jag nu kan GÅ VIDARE.
