Tro det eller ej, men Dansken är fortfarande kvar.
Även om vi inte är ett par var det… trevligt… att komma hem och upptäcka att
1) disken var borta
2) någon frågade: “vill du ha kaffe?”
Ni sambos vet inte hur bra ni har det.
Även om det är underbart att vara ensam då och då (ganska ofta till och med).
Sebbe älskar honom. Det är ett stort plus.
Igår såg jag äntligen Sex and the City-filmen. Dansken och jag slog oss ner med popcorn i ett hav av unga brudar. Jag tror vi var fyra herrar i salongen. Och jag förstår inte hur min, uppenbarligen iskalla, väninna Gucci “gillade filmen men inte fällde en enda tår”.
Jag var tårögd mest hela tiden.
Läs inte vidare om du inte vill veta mer om filmens innehåll.
Okej.
Jag tyckte mycket om filmen och den berörde mig som sagt. Lite besviken var jag över det faktum att bröllopet hade så stor roll i det hela. Jag är inte särskilt intresserad av bröllop. Eller bröllopsklänningar.
Filmen var heller inte lika g-l-a-d som jag förväntat mig. Depressionen i Mexiko gjorde mig lätt deprimerad.
Men nog skrattade jag gott också. Samanthas repliker var oftast guld värda och Charlotte var ljuvlig. Mirandas hår var tyvärr lite fult igen och Carrie passar inte i mörka lockar.
Etikett: sex and the city
Idag ska vi prata skor
Jag är verkligen ingen skokille. Däremot har jag ofta tänkt på att vore jag heterofil skulle jag förmodligen vara damskofetischist i stil med den där mannen i Sex and the City – han som gav Charlotte gratisskor i utbyte mot att han fick sniffa och smeka hennes fötter (mer om det en annan gång. Kanske…)
Jag köper skor väldigt sällan och insåg häromdagen då vinterdojorna skulle fram att jag trippat runt i samma par sedan vintern 2003. Sommarskorna – ett par sneakers från Adidas – inhandlade jag sommaren därpå och det var mitt andra par sneakers genom tiderna (påtvingade sportskor från skoltiden ej inkluderade). De första var ett par jag fick av Miljonären, som jag levde med runt år 2000. Jag har ända sedan barnsben kilat runt i tunga skor med feta sulor men i början av det nya millenniet ändrades det.
Hursomhelst. Igår grävde jag i min garderob (där jag bland annat hittade min gamla mac. Vad ska jag göra med den? Är det någon som vill ha en gammal macintosh från 1998 så säg till) och jag plockade fram mina gamla 90-talsskor från min tid som club kid och efter att jag putsat upp dem tog jag på mig ett av paren och gick ut på lågpromenad med Sebbe.
Åh, vilken känsla! Jag kände mig plötsligt som mig själv! Jag fick en ny hållning då jag strosade runt med bestämda, självsäkra steg.
Tänk om jag de senaste åren gått runt i någon annans skor. Både på ett bokstavligt och poetiskt vis.
Eftersom 90-talet nu är tillbaka (hello Spice Girls) gick jag idag till jobbet i mina grova spännförsedda skor. Underbart känns det.
United 93 & snuskiga mail
Jag har just sett United 93 vilket kanske inte var den bästa idén jag haft. Idag är något av en ångestdag men jag vet inte varför. Känner mig svag och ynklig och jag kan inte påstå att jag känner mig bättre efter filmen. Borde sett några Sex and the City-avsnitt istället.
Kollade min Qx-sida och det plingade till. Trodde för ett ögonblick att jag fått ett trevligt mail från någon trevlig men som vanligt får jag bara meddelanden från folk som kallar sig Sväljerkukdjupt och liknande. Ja, ja, vissa klagar på att de aldrig får några meddelanden överhuvudtaget men det vore nästan trevligare.
I söndags förresten såg jag en babe i baren och just innan vi började prata såg jag att det var en jag dejtat ett par gånger. Hann just fråga mig själv varför jag avvecklade det hela när jag insåg att han har så otroligt påfrestande röst i kombination med att han är ung (vilket man inte tror när man ser hans två meter långa kropp) och säger saker som bara väldigt unga personer säger. No way Jose.
Jag fick en mp3-spelare med posten idag. En sådan där liten rackare man blir lovad när man börjar prenumerera på Illustrerad Vetenskap. Som av en händelse fick jag två likadana små paket och jag var just på väg att öppna det andra då jag insåg att det var adresserat till snyggogrannen. Nu vet jag alltså ännu en sak om honom; vi har likadana mp3-spelare och vi prenumererar på samma tidning.
Musik
Tänkte gå och lägga mig men ska se Sex and the City först. Brukar bli på bra humör även om jag sett alla avsnitt hundra gånger.
Jag är ju en sån där som gillar listor av alla de slag. Varför är det så? Jag kan sitta i timmar och kolla runt på olika länders skivförsäljningslistor.
Det var länge sedan jag listade favoriterna på Confessions…-skivan, så here goes;
1. Sorry
2. How High
3. Like It Or Not
4. Hung Up
5. Let It Will Be
Gillar båda bonusspåren också; Fighting Spirit (som de spelade ute igår!) och Superpop. Så länge det finns en Madonna på pophimlen finns det hopp.
Andra jag gillar:
Kylie (alltid)
Björk (men de två senaste skivorna var grymma besvikelser)
Eurythmics (underbara, och Annie Lennox solo också. Hennes Bare-skiva är fantastisk)
Dana International (härlig dans-pop-techno på hebreiska och arabiska)
Pet Shop Boys (alltid)