Hej.
Semestern, eller svemestern som vi säger när vi tillbringar den hemma i Svedala, började med att jag vaknade rasande. Ja, det var något politiskt (läs: den patetiska asyl-, flykting- och invandrarpolitiken*) som störde mig så till den milda grad att jag smällde i dörrar och pratade för mig själv. Och med mig själv.
Sån är jag. Mycket engagerad.
Sebbe och jag tog en sju kilometer lång morgonrunda och jag lugnade ner mig något. Det är så vackert där ute. Solen skiner och snön ligger kvar, men den smälter. Och tänk att det kan vara så TYST bara en kvart från storstadens larm, sus, dus och bus. Fantastiskt.
Självklart gick jag nästan hela den där rundan med en fjäder i skägget. Ingen av alla de miljoner medborgare som var ute och motionerade och ”njöt av den fantastiska vinterdagen” behagade påpeka att jag rände runt med en halv fågel i fejset. Tack för det.
Men vilken tur att jag älskar att fotografera mig själv.
*Vi tar det vid ett senare tillfälle.
Etikett: Sebbe
Djur: Vissa har bara tre tassar
Nu har vi promenerat hem från jobbet. Sebbe pinnade på bra trots att han hatar och föraktar årstiden (läs: slask och en massa smågrus överallt, som känns otrevligt mot de vackra, mysvänliga trampdynorna).
Hemma nu och jobbar sextontimmarsdagens sista timmar. Ska på middag hos granngrabbarna i afton – alltid gott då den ene en gång arbetat som kokerska. (Hoppas det inte blir soppa. [Internt.])
Sebbe och jag såg en hund med endast tre tassar och nu värker och gråter mitt blödiga fjollhjärta.
Djur är bäst.
God helg och shabbat shalom.
Videoblogg: Gammal goding
Videoblogg: Sebbe som valp
Privat: Sanningen om kvällen
Aj aj, mina Facebook-uppdateringar från ikväll skvallrar om att jag har varit på den årliga extremsionistiska judiska bögbloggarträffen, men så är det dessvärre inte.
(Men visst har jag fräsig humor!)
Nej, jag var hos tandläkaren Marta (älskar henne) (som tandläkare) för att få en ny krona. Inte fasad, som jag trodde. Nu vet jag att ”krona” betyder ny ”tand” runtom hela stumpen, medan ”fasad” betyder endast – just – en fasad på framsidan som böjs under tanden upp på baksidan.
Hursomhelst.
Det var ingen match. Det gick bra och snyggt blev det.
Därefter skulle tand-Marta gräva upp en bit skelett eller tand (ingen vet) som hon på röntgen för en månad sedan såg att hade blivit kvar eller uppstått, efter den där tanden som hon drog ut för ett år sedan (haha, på DAGEN faktiskt, ser jag nu).
Ja, det var bara det att det visade sig vara svårare än väntat. Marta vände och vred, bedövade mer och mer och till slut var hon alldeles svettig och ja, hon avbokade kvällens ”utekväll med tjejerna” då hon blev så utmattad av det hela. För att inte tala om hur jag kände mig. Trots SÅ HÄR mycket bedövning så gjorde det ont och jag var helt finito när jag till slut gick därifrån.
Fick se den där lilla biten hon opererat bort och den var verkligen liten som en kattand, men ack så besvärlig.
Därefter gick jag hem till granngrabbarna (fjärde kvällen på raken) för att hämta Sebbe, men blev kvar för bedövande spritrunda. Gjorde mig gott.
Nu är jag hemma med min värkande käft. Dock med ny, fin krona.